DEBATT. Tagna på sängen av det dödliga viruset anstränger sig nu horden av svenska myndigheter att visa musklerna. Det är förstås inte så enkelt pga ovanan vid riktigt tuffa lägen – hittills har man emellanåt enbart ”gått upp i stabsläge” för att få folk att tro att det är skarpt läge och cheferna på hugget.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt.
Denna oförmåga är en del av stora offentliga byråkratier. De svenska är skapade för legitimering – inte för tuffa insatser. I deras ledningar sitter folk med partiböcker – inte de mest i sak kompetenta med andra ord. Och strax bakom ledningen syns fackföreningar som ska skydda personalen – inte det svenska folk som drabbas och som myndigheten skapats för att värna. Sådant är tillståndet i den storskaliga svenska byråkratin, som landets politiker framhåller som ett föredöme för världen. Ska jag skratta eller gråta?
Det medges att Covid-19 inte har varit enkelt att förutse och hantera, men redan i början av året syntes hotfulla tecken från Kina. Även lekmän kunde tidigt förstå att boende på landets äldreboenden utgjorde riskgrupp nummer ett. Vad gjorde de ledande myndigheterna i mitten februari? Skickades det ut skarpa direktiv till äldreboenden landet runt om försiktighet och skydds åtgärder? Nej! Beställdes mängder av skyddsmateriel? Nej!
Alltså från början en vårdslös attityd från myndigheternas sida. Under våren har det inte heller blivit särskilt effektiv hantering. Vi ser var dag hur olika myndigheter trampar i klaveret och försöker sopa undan spåren efter sina misstag. Tillsammans med landets politiska ledning försöker man slinga sig ur det besvärliga läge man själv bidragit till genom en tidig passivitet. Här tre flagranta exempel på trixande.
Tricket med sekretess
Det är allmänt sett tragiskt att se hur svenska myndigheter – medvetet eller av okunnighet – försöker belägga oönskade fakta med sekretess. När det gäller antalet döda på olika äldreboenden har kommuner plockat fram en gammal trollstav och sagt att man av integritetsskäl inte kan presentera sådana uppgifter. Alltså rena skitsnacket juridiskt sett. Anonyma uppgifter om antal avlidna människor på vissa boenden är det givetvis fritt fram att avslöja. Dessutom en plikt om någon begär ut uppgiften. Däremot givetvis inte listor med namn. Detta kan eller vill inte byråkrater förstå. Lika lite som att de måste lämna ut individuppgift ifall den enskilde själv gett sitt tillstånd (vilket kan bli aktuellt beträffande andra uppgifter/problem än dödsfall).
Tricket med rätt att beställa undantagslösningar
Bristen på skyddsutrustning pga dålig planering framkallar ett annat byråkratiskt mönster. Man lättar på vanliga skyddslösningar genom olika former av undantag, något som alltså innebär att byråkraterna spelar roulette med de anställdas och patienternas hälsa. Häromdagen föreskrev således Folkhälsomyndigheten att man överlät åt den enskilda vårdgivaren/kommunen att bestämma vilken skyddsutrustning som behövs vid covid-19. Följden blir givetvis att vårdcheferna väljer den utrustning man har att tillgå – inte den optimala. I något fall har anställda överklagat beslut om vårdutrustning till förvaltningsdomstol. Förgäves – alltså utan framgång. Denna typ av domstolar är ofta villiga att lyssna på politiker och myndigheter och tänja på gällande skyddsregler. Det är särskilt lätt gjort för en jurist som sitter på ett tryggt kontor kilometervis från covidsmittan.
Tricket med utredningar om nya myndigheter
Den svenska byråkratins oförmåga – särskilt i förhållande till antalet adminstratörer och kostnaden för dem – är förkrossande. Ändå hör vi var dag någon höjdare förslå att en ny myndighet ska inrättas. Reaktionen är som klipulver. För att dämpa kritik tillsätts först en utredning. Om inte denna slår ihjäl problemet så inrättas en ny myndighet.
Jag har levt länge i vårt land. Och har därför upplevt hur den svenska byråkratins Keopspyramid byggts med miljontals skattebetalares svett. Och när det blir riktigt skarpt läge så funkar ändå inte administrationen för folk i nöd. Någon minns kanske vad fd scaniachefen Östling sa: vad fan får jag för dom pengarna! Han svor i kyrkan kan man säga. Men någon sanning låg det i hans ord.
Text: Torsten Sandström
