DEBATT. Motsättningar och även fientlighet mellan medborgarna beroende på skillnader i politiska eller religiösa åsikter ökar idag i många nationer i Väst. I några fall anses fiendskapen så hög, att människor även talar om, att väpnade strider kan inträffa, men finns det verkligen någon grund för att något sådant kan inträffa, och vilka nationer löper i så fall störst risk? Jag har tidigare behandlat läget i USA och diskuterat faktorer, som främst syns kunna leda till utbrott av strider där (1) och vad gäller övriga länder i Europa?
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. | Artikeln har tidigare publicerats i Exakt24 bakom betalvägg
Vissa EU-länder har en lugn inrikespolitik, färre invandrare och några har regeringar, som syns vara brett populära (som Ungerns och Polens), och vilka systematiskt söker eliminera orsaker till stort missnöje. Minst en regering – Spaniens – är nog skyddad genom landets historia, eftersom kunskapen om fasorna förknippade med ett inbördeskrig fortfarande är levande.
Större nationer med betydande politiskt missnöje är Frankrike och Italien, och där en fortsatt ökning av motviljan och misstänksamheten mot regeringen syns troligast i Frankrike. Men skälen till missnöje syns i mycket vara ekonomiska, vilka i intensitet knappast skapar förhållanden, vilka leder till brett och konsekvent fysiskt våld. I Italien är invandringen en mycket kontroversiell fråga, och som inte främst gäller ekonomi. Grymma och spektakulära brott av invandrare mot italienare kan eventuellt leda till våldsamma reaktioner, men dessa blir troligen inte främst riktade mot regeringen. Tillgången till vapen för vanliga medborgare är låg i bägge länderna, och respekt finns för legala normer. Väpnade kontinuerliga konfrontationer mellan grupper syns därför osannolika idag.
Genom det ökade intresset för nationalism i många stater (med nationalism menas här rörelser, som vill att det egna landets befolkning har rätt att självständigt besluta i alla viktiga frågor och klart prioriterar landets intressen och sedvänjor (2)) är nog sannolikheten för väpnat våld så småningom mest förknippad med den möjliga omvandlingen av länder till medlemsstater i en federal EU-union. En sådan leder till, att makten främst ligger i Bryssel, och de nationella regeringarnas – bortsett från Tysklands och Frankrikes – förmåga att agera och skydda sina medborgares intressen kommer sannolikt att vara mycket begränsad.
Dessa frågor kommer att ha diskuterats utförligt före de val/folkomröstningar, som föregår bildandet av unionen, och motståndarna mot en sådan omvandling av EU kommer att vara välinformerade och någorlunda välorganiserade. Ett nederlag i det valet skulle säkerligen snabbt – liksom skedde i Storbritannien efter folkomröstningen 1975 att kvarstanna i EEC – bli inledningen i många länder till politisk aktivitet inriktad på att så småningom åstadkomma en omprövning av valet/folkomröstningen.
Om ett antal kontroversiella beslut sedan fattas i Bryssel, vilka av medborgarna i ett visst land uppfattas som skadliga samt en del av landets media understödjer missnöjet, kommer den nationella oppositionen kunna förbli samlad och välinformerad. Politik beslutad av EU, som syftar till ”avnationalisering” i olika länder, kan bli symbolfrågor och få motsatt verkan. Allvarliga sådana kan driva missnöjet mot våldsamma utbrott.
Dessa aktivister står sig dock slätt mot det europeiska gendarmeri, som då kommer att finnas och som sätts in vid allvarligare upplopp, men sådana sammanstötningar kan få oförutsägbara konsekvenser på opinionen. En hård repression av en delvis redan uppretad befolkning i länder, där EU på intet vis representerar några liknande värden, som nationalismen brett står för, kan just förstärka länders nationalism.
Möjligheten att någon form av ”EU-nationalism” skulle snabbt kunna inta samma roll – och i en situation där en stor minoritet redan ser federalismen som fiende – är osannolik.
Den nationalistiska oppositionen i olika länder kommer med all sannolikhet samarbeta mycket nära och snabbt lära av varandras erfarenheter och framgångar. Men om inte den federala regeringen begår spektakulära misstag, kan troligen möjligheten att via val nå beslut om EXIT från den politiska unionen hålla den politiska utvecklingen fredlig i EU-länderna, såvida inte några särskilt brännbara frågor inverkar.
Invandringens roll
Ifall EU genomför sina planer på stor fortsatt invandring från Afrika och Mellanöstern och utnyttjar kvoter för placering av dessa i olika länder, förvärras dock den politiska atmosfären. Detta torde komma att bli ett tungt skäl för opposition i olika delar av Europa, och som leder till rätt kontinuerliga protester och även våld mot och från tungt beväpnade och utrustade gendarmer.
Ifall dessa ändå inte klarar medborgarprotesterna, kommer så småningom militär sättas in, vilket är mycket problematiskt. Om den då utgörs av EU-styrkor, skapar det möjlighet för nationalisterna att formulera slagkraftiga ockupationstema. Allt beror på hur skicklig och diplomatisk den egna regeringen är och hur anpassligt EU-regeringen agerar.
Eftersom invandringen till EU drivits på för att genom nya medborgare försvaga länders nationalism och stötta invandringsvänliga regeringar genom importen av utländska proletärer, kommer konflikter mellan invandrare och medborgare/nationalister självfallet också påverka synen på EU. Den organisationen ses ju med rätta som ett huvudskäl till inflyttningen av främmande människor med annan kultur och religion.
Så minst två brännande frågor – medlemskapet i en federal europeisk union samt stor invandring – kommer tillsammans påverka attityden till EU. Det gör läget mera kritiskt. Men invandringen har också en självständig – och potentiellt ödesdiger – religiös och kulturell dimension.
Den troliga framväxten inom olika länder av en islamistisk rörelse med egen politisk representation i parlamenten, samtidigt som muslimer– på liknande sätt som i Sverige – också utgör en mycket viktig grupp inom de socialistiska/socialdemokratiska partierna, har viktiga politiska följder. Det kommer troligen att leda till allt starkare försök att islamisera länderna, där muslimer pga befolkningsutvecklingen får en allt större betydelse.
Med tanke på integrationspolitikens misslyckande – inte bara i Sverige – och de socialistiska och socialliberala partiernas kravlöshet gällande invandrare, kommer de partiernas ständiga reträtter i religiösa/kulturella frågor att leda till direkta konflikter mellan islamister och nationalistiska (enligt definitionen ovan) medborgare.
Skälet är inte motsättningar mellan religioner – många medborgare är praktiskt sett ateister – utan orsakas antingen av islamska religiöst grundade krav på ingrepp i befolkningens mänskliga rättigheter eller krav på rätt för muslimer att separera i olika avseenden. Men religiös segregation på många områden är skadlig för den nationella samhörigheten och lägger en grund för framtida konflikter.
Det förstärker viljan att antingen skapa ett allt betydelsefullare och självständigare parallellsamhälle eller krav att införa sharia-regler inom nationen. Det kan direkt orsaka allvarliga konflikter, vilka urartar till politiskt våld.
Oavsett om EU eller en inhemsk socialistisk regering då stöttar de muslimska kraven pga sitt politiska beroende av muslimer, kommer konfliktnivån snabbt höjas vid sådana konflikter. Dessa kan utvecklas till ett direkt hot mot samhällsfreden, eftersom ingen sida ser skäl att ge efter.
Den inhemska befolkningen vet, att den inte kan retirera längre. Muslimerna kan dock finna skäl att vara mera taktiskt flexibla, tills de vuxit ännu mera i storlek och styrka, vilket uppskjuter konflikten någon tid.
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav hösten 2017 ut boken ”Vakna upp – Dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
Från samma författare
- Vart leder ett allt hårdare kulturkrig i Sverige?
- Kommer vi uppleva inbördeskrig i Väst?
- Nationalstaten föder friheten
”Så minst två brännande frågor – medlemskapet i en federal europeisk union samt stor invandring – kommer tillsammans påverka attityden till EU. Det gör läget mera kritiskt. Men invandringen har också en självständig – och potentiellt ödesdiger – religiös och kulturell dimension.”
Om dessa två frågor på kort sikt leder till väpnat politiskt våld är jag nog lite tveksam till, och då i synnerhet EU-medlemskapet. Däremot så kan nog invandringen i sig vara ett fullgott skäl att det blir ett väpnat politiskt våld.
Det behöver tilläggas att det egentligen inte är invandringen i sig som är problemet, det är religionen islam som är den springande punkten.
EU:s federalistiska strävan för en starkare centralmakt är bara en illusorisk dröm för det fåtal globalistiska megafoner vilka vill skapa en europeisk version av USA.
Vi kan ju alla se de problem som USA nu har att tampas med då en sk minoritetsgrupp börjar agera med våld som medel mot denna federalistiska statsbildning.
Dilemmat är ju helt uppenbart, de olika staternas representanter på olika nivåer hävdar sitt självbestämmande för att stoppa den federala makten från att ingripa mot det nakna våldet från AFA/Antifa vilka tagit över BLM rörelsen.
När islam i Sverige och andra EU-stater fått tillräckligt med luft under vingarna så kommer detta att leda till krav av den typen vi nu ser framföras av BLM/Antifa i USA. Krav som till slut måste avvisas med samma typ av våld som det vilket nu pågår.
Det som händer i USA brukar så gott som alltid också komma till Sverige efter ett tag. Dvs lyckas George Soros och andra globalister att med sina pengar finansiera BLM/Antifa så att folket själva på gräsrotsnivå till slut känner sig tillräckligt trängda så finns nog förutsättningar att det väpnade politiska våldet gör ordentlig entré.
Globalisternas närmaste mål är ju att försöka hindra Donald Trump från att bli omvald, valet i November blir därför en folkomröstning kring frågan om Lag och Ordning.
Ett av dom ursprungliga målen med EU var ju just att ett mellanstatligt samarbete, harmoniering och fri rörlighet, skulle fungera som en motvikt mot nationalchauvinismen och därmed sammanhängande risker för nya krig, vilket ju skulle fungera om det handlade om en konfederation med just mellanstatligt samarbete, såsom den ursprungliga tanken var. Vilka tror du det är som kommer att stå bakom rodret, nu när EU i allt högre grad övergår till att bli en federativ, överstatlig global aktör? Knappast någon av dom mindre medlemsstaterna. Vi lyckades med nöd och näppe att klara oss undan ifrån att bli militärt ockuperade 9 april 1940. Om EU fortsätter sin utveckling i riktning mot en ”federativ superstat”, så kommer Sverige att vara både politiskt och ekonomiskt ockuperat redan under 2020-talet. Om det kommer att leda till politiskt våld? Ja vi får väl vänta och se.
EU går i riktning mot allt mer överstatlighet och federalism. EU flyttar makten från folkvalda församlingar till överstatliga organ och byråkrater som varken går att rösta bort eller kontrollera. Kommissionen vill att EU går i riktning mot en federation, som skall styra både över medlemsländernas migrationspolitik och över deras ekonomiska politik. Om man på allvar hävdar att detta inte kommer att innebära några inskränkningar på vårt nuvarande demokratiska styrelseskick, så är man antingen mer än lovligt naiv eller så har man ”sålt sin själ till globalismen”.
”Vill vi behålla vår demokrati och yttrandefrihet, så är det hög tid för ett Svexit, dvs. ett ”svenskt” Brexit.”
Desto längre ifrån medborgarna besluten tas, desto svårare för medborgarna att ”försöka verka för att ändra dem”. Alltså, ”Vill vi behålla vår demokrati och yttrandefrihet, så är det hög tid för ett Svexit, dvs. ett ”svenskt” Brexit.”
Kommer vi få uppleva ett väpnat politiskt våld i Europa?
– Det beror på. Om SD får makten och börjar avvisa icke-barn och icke-flyktingar, eller placerar dem i koncentrationsläger eftersom hemländerna vägrar ta emot dem, så förmodligen ja.
Någon socialist kommer säkert få skulden för något attentat och så är nog väpnat politiskt våld i Europa igång … igen. Soros, Merkel, Macron, Reinfeldt m.fl. har krattat manegen genom massinvandringen. Storbankerna som lever på konflikt ligger sannolikt bakom.
Skulle folken enas och inse elitens spel med dem, vilket är fullt möjligt idag med internet, så sker istället det som eliten skulle avsky mest av allt, d.v.s. att folken enar sig i alla nationer solidariskt och via valsamverka tar makten demokratiskt.