DEBATT. Varför har vi ett sug efter socker och sött? Ibland bara måste jag få i mig lite sött! Jag vet att jag inte borde, men bara en kaka till. Låter det bekant? Vi har alla upplevt det.
Text: Birthe Storaker | Översättning: Madeleine Lidman
Låt oss börja från början: I fosterstadiet ligger vi och simmar i något som tydligen ska ha en svag smak av sött (fostervatten) om mamman är hälsosam och frisk och graviditeten förlöper normalt. Kanske får vi smak för “sött” redan då? Har du någonsin smakat bröstmjölk i vuxen ålder? Det har också en söt smak.
Inte är det konstigt då att vi senare und.er hela livet förknippar sött med något tryggt och bra? Vi vill unna oss det goda (det söta), “Om du äter upp din mat får du dessert!”, har säkert många av oss fått höra. Så skapar vi ett behov att belöna oss själva och barnet med socker. Vad som ofta händer är att 20–30 minuter efter sockerintaget är barnet allt annat än tålmodigt och snällt. Jag har inga siffror på hur ofta jag sett barn gå upp i varv och visa sig från sin värsta hyperaktiva sida. Det som förvånar mig mest är att många småbarnsföräldrar har märkt samma sak, men ändå fortsätter ge barnen socker.
Läs mer: Barnmat kan innehålla lika mycket socker som godis
Varför tänker inte fler på vad barnen får i sig?
Barn som får mycket socker blir okoncentrerade, hyperaktiva, aggressiva, rastlösa eller nervösa. De kan inte sitta still i skolan. Koncentrationen kring ämnet de undervisas i varar i 15–20 minuter. Många barn kommer till skolan utan att ätit frukost. Det innebär att blodsockernivåerna är mycket låga. Många av dem är totalt okoncentrerade redan från början, så hur i hela världen ska de då kunna lära sig någonting?
Den konventionella medicinen och skolan försöker hjälpa hyperaktiva barn med särskilda resurser som sepciallärare och psykologer samt amfetamin (som kallas Ritalin, men har samma innehåll). Många barn kan bli bättre och lugnare, men det krävs en förändring i kostvanorna, något som kan vara en prövning för hela familjen under några veckor, men det är värt ansträngningen. Det värsta sötsuget kan vara över efter 3–4 veckor för barnen, medan det för vuxna kan ta längre tid, enligt min erfarenhet.
Läs hela debattartikeln i TV Hälsa
