DEBATT. Det har varit dagar då jag slocknat på soffan på kvällen efter en lång och intensiv dag. Jag har inte förstått hur jag ska orka ta mig några få meter in till sovrummet och ner i sängen, kvällar när tankar om ME och fibromyalgi smugit sig på – är det så här det känns?
Text: Tor Strømsnes, hälsoskribent och muskelterapeut | Översättning: Madeleine Lidman
När jag lyckats ta mig in i sovrummet och fått en god natts sömn vaknar jag upp till en ny dag utan muskelsmärta och energin är tillbaka i kroppen. Jag är fullständigt återställd efter gårdagen, men där slutar också likheten med kronisk utmattning och vissa andra diagnoser. En kropp som fungerar normalt återhämtar sig snabbt, medan de som är drabbade av kronisk trötthet inte får återhämtning trots vila.
Skillnaden mellan kronisk utmattning och vanlig trötthet
Det går att hitta tre områden där det finns en dramatisk skillnad mellan ME (Myalgic Encephalomyelitis), CFS (Chronic Fatigue Syndrome) och vanlig trötthet, där kroppen inte uppför sig som förväntat och där det som normalt ska fungera, inte fungerar. Vad det betyder i praktiken ska vi titta närmare på, med några tankar kring vad och varför.
Erfarenheter efter mer än tio år med kliniskt arbete med muskel- och skelettproblematik och energibrist, har fått mig att tänka på några viktiga problemområden. Det är för lite fokus på funktionsnedsättningen och dess orsaker, sett ur min synvinkel och utifrån det jag själv upplevt.
Att vi är elektriska varelser eller kanske elektromagnetiska varelser håller jag verkligen med om. Jag har själv fått en ME diagnos på 1980-talet av en ”naturläkare”. Hade många av de symtom som förknippades med ME då. Gav tidigt upp hoppet om att få hjälp av vanliga vården de skickade hem mig med en låda lunelax och jag kände inte alls att de förstod min problematik.
Har sedan dess försökt hitta hjälp genom olika ”alternativa” terapier alltifrån akupunktur, vitamin- och mineral terapi, lchf kost, Rosenterapi, Zonterapi, healing, homeopati och Body talk mfl. Gradvis har jag blivit bättre men den riktiga hjälpen upplever jag att jag fått först ganska nyligen när jag börjat lära mig German New Medicine och analyserat mig själv och mina problem enligt det synsättet. Nu känner jag mig för första gången på åratal bra! Jag tror det sättet att förstå det vi kallar ”sjukdom” är rätt. Och att vi behöver ett paradigm skifte inom medicinen. Han som är upphovsman till GNM hette Ryke Geerd Hamer. Här är en introduktion till GNM samtidigt med ett ifrågasättande av rådande ologiska virushypotes. https://www.youtube.com/watch?v=YwqtRL9Xc-c&t=36s
Hej Tor!
I artikeln på TV häls skriver du vidare ”Idag har vi en unik kunskap om nästan alla biokemiska processer i kroppen. De kan förklaras ned till den minsta molekyl och mekanism, men vad vi inte kan förklara är varför det händer eller varför avvikelser från en normal funktion uppstår. Det är gåtan som många försöker lösa.”
Att människan skulle ha en unik kunskap om nästan alla biokemiska processer i kroppen idag kan jag inte hålla med om. Speciellt eftersom många av de funktioner som idag faktisk är kända inte är allmän kunskap, och då kan man ju fråga sig hur mycket vi inte vet, när det är uppenbart att de som tror sig veta uppenbarligen inte vet mycket…….
Grunden i all energiutvinning i kroppen enligt gängse teori är flyttandet av en elektron i elektrontransportkedjan i mitokondrierna. Bildandet av AdenosinTriFosfat (ATP), AdenosinDifosfat (ADP) och även AdenosinMonoFosfat (AMP). Massa invecklade formler man kan göra hur långa och komplicerade som helst, en ”unik kunskap” helt klart! Det grundläggande de flesta dock verkar helt ignoranta om är att den här energiutvinningen funkade utmärkt under årtusenden tills människan lyckades ”tämja” elektronen och började skapa en uppsjö av elektromagnetiska fält.
Vi har under de senaste 100 åren fullständigt dränkt vår omgivning i konstgjorda EMF samtidigt som i princip alla moderna sjukdomar uppkommit. Alla sjukdomar bygger ju på den enkla principen att kroppen inte har den energi som behövs för att upprätthålla balansen i de kroppsliga systemen vid exponering för någon typ av stress. Allting samverkar naturligtvis, mekanisk stress genom direkt trauma eller långvarig nötning. Kemisk stress genom akut förgiftning eller låggradigt dränkade i det vi kallar vår moderna livsmiljö osv. En rad olika miljöfaktorer som samverkar för att förstöra det vi kallar hälsa.
Men att inte ta hänsyn till EMFs påverkan på elektroner i något så grundläggande som ATP är väl ungefär som att slå superlim i en bilmotor och sen inte förstå varför den går så segt eller stannar.
För den intresserade kan jag rekommendera Artur Firstebergs bok ”The invisible Rainbow”. Han förklarar det hela så mycket bättre än mig.