KLIMATDEBATT. SvD:s klimatreporter Peter Alestig varnade den 5/6 för att varmare klimat skulle ge fler och värre orkaner. Han hänvisar till prognoser framräknade i datorer, men datormodeller är inte verkligheten utan bara hjälpmedel för att räkna på faktiskt registrerade väder- och klimatdata. Så gör meteorologer sina prognoser. Prognoser är inte faktiskt väder utan bara – prognoser.
Text: Tege Tornvall, redaktör för nätverket Klimatsans
Faktiskt gäller att vindar skapas av temperaturskillnader. Varm luft stiger och släpper in kallare luft från sidorna. Sådana rörliga luftmassor är just vindar. Ju större skillnaden är i temperatur mellan luftmassorna, desto mer och kraftigare vind blir det. Just det räknar meteorologer också in i sina prognoser.
Varmast på Jorden är det runt ekvatorn, som får mest solvärme. Kallast är det vid polerna, som får minst. I tropikerna runt ekvatorn är det alltid varmt. Växlingar uppträder närmare polerna.
Uppvärmning närmare polerna ger mindre skillnad mot ekvatorn och tropikerna. Det ger alltså färre och svagare vindar, inte fler och starkare.
De facto har Jorden globalt värmts runt två grader sedan Lilla Istidens kallaste period för ca 300 år sedan – på våra breddgrader flera grader.
Under Lilla Istiden rådde periodvis missväxt, nöd och svält främst på norra halvklotet, där 90 procent av mänskligheten bor. Värst var kanske år 1697/98. Då dog 100,000 människor i Sverige och 80,000 i Finland av svält.
Sedan dess har välkommen uppvärmning (återhämtning) gynnat växtlighet och gröda. Sedan 1930 har världens skördar ökat mer än fem gånger. Fler har fått det bättre. Färre lider nöd och svält.
Peter Alestig utelämnar data om solens magnetiska aktivitet
Peter Alestig redovisar flera stormar och orkaner i år. Han pekar på prognoser av den amerikanske klimatforskaren Michael Mann och amerikanska väderbyrån NOAA. Samme Mann suddade ut högmedeltidens värme och Lilla Istidens kyla för att få en helt jämn temperaturkurva fram till påstått stark uppvärmning på senare tid.
Om det nu till äventyrs blir fler och starkare stormar, tyder det snarare på kallare än varmare väder med större temperaturskillnader.
Solens magnetiska aktivitet är nu lika låg som under Lilla Istiden. Mer kosmisk strålning i atmosfären ger fler moln och mer kylande nederbörd, men det skrev Peter Alestig inget om.
Text: Tege Tornvall, redaktör för nätverket Klimatsans
