Så här kan återvändande utlandssvenskar bättre passa in i svensk migrationspolitik

Utvandrarna

publicerad 16 juni 2020
- Gästskribent
Lena Wickman, privat foto
Lena Wickman, privat foto

Lena Wickman med medborgarrötter i Sverige, men boende i Kanada, vill komma hem till Sverige för att ta hand om sin åldrande mamma. Det har stött på stora byråkratiska problem som innebär att hemvändandet kanske inte ens blir av, men Wickman som analyserat situation har förslag på lösningar.

Text: Lena Wickman

Själv har jag varit boende i Kanada de senaste 25 åren. Jag gifte mig med min Kanadensiska man i Stockholms Rådhus den 4:e december 1995. Båda mina söner är födda i Kanada, och har dubbelt medborgarskap, likaså jag. Min äldsta son, 23 år, bor sedan 2015 i Stockholm. Han studerar på Stockholms  Universitet och har inga planer på att flytta tillbaka till Kanada. Min yngsta son, 21 år och hängiven skidåkare, föredrar däremot pudersnön i Kanada.

Min mor har en Alzheimer-diagnos, bor numera på ett äldreboende, och för mig känns det som en nödvändighet att finnas i hennes närhet medan hon så sakteliga tynar bort. Därför har maken och jag bestämt oss för att göra flytten över Atlanten.

Fram till 2015 hade en sådan flytt inte mött på några större problem, men så tillkom då den tillfälliga lagstiftandet 2016, med avsikt att färre flyktingar och personer med skyddsbehov skulle söka sig till Sverige. Det var nog inte menat så, men detta innebar en stor förändring för den grupp av utlandssvenskar som jag tillhör. En svensk medborgare  boende utanför EU/EES med en maka/make från ett land utanför EU/EES är sedan dess  tvungen att visa på boende och inkomster i Sverige innan partnern kan beviljas uppehållstillstånd.

Rent praktiskt innebär detta att jag såsom svensk medborgare behöver lämna min make i Kanada för att  kunna visa på att jag i Sverige har en tillräckligt stor bostad för oss båda, samt en inkomst stor nog att försörja oss båda. Bostadsmarknaden i Stockholm är som vi alla vet svår att komma in på.

Som utlandssvensk är man inte speciellt populär hos bankerna, och hyreslägenheter hör ju till ovanligheterna. Så då blir det till att finna en andrahandslägenhet, med den tillhörande astronomiska hyran och ett 1-årskontrakt på boendet ska också kunna uppvisas, när Migrationsverket tar sitt beslut. Efter det ger man sig i kast med försörjningskravet.

Beroende på den personliga familjesammansättningen faller alla sökande i en specifik kategori och där en viss summa, ett “normalbelopp”, måste återstå av inkomsten när boendekostnaden är avdragen. Långvariga anställningar kanske är svårt att få tag på så här i pandemitider, men är ett måste om man vill ha Migrationsverkets godkännande.

Lönespecifikationer och anställningsavtal läggs till det som ska verifieras av Migrationsverket. Driftigt folk med eget företag bör nog rekommenderas att lägga det på is under denna process, då Migrationsverket har en tendens att inte godkänna sådana inkomstuppgifter med förklaringen att den enskilde har inflytande över bolaget.

Under tiden ansöker min make från vårt hem i Kanada om uppehållstillstånd. Detta pga att ansökan och beviljande av uppehållstillstånd måste ske med den partnern i ett land annat än Sverige. 1-2 år kan processen ta. En lång tid att vara ifrån varandra, skulle nog de flesta tycka. Det tär både ekonomiskt och emotionellt, speciellt om barn är involverade. Det är nästan så att man börjar fundera på om en flytt verkligen är värt det. Kanske ens gamla mor kan klara sig utan sin dotter.

Varför utlandssvenskarna skulle innefattas av bostads och inkomstkrav har jag inte funnit någon förklaring till. Kan inte riktigt se logiken i det hela. Såsom lagen är utformad synes den dessutom inrikta sig på sökande som redan har sin partner i Sverige. Inte på de som har jobb, bostad, liv, i ett annat land, de som skulle vilja återvända hem som en enad familj. Jag finner det direkt skrämmande, ja till och med avskräckande, att svenska medborgare kan bli nekade en återflytt till Sverige med sin familj pga Migrationsverkets bedömning av storleken på ens bostad, ens inkomst eller förmögenhet.

I dagsläget måste således min familj först splittras, för att sedan återförenas. En familjeåterförening om vi får Migrationsverket godkännande, efter 1-2 år.

Just nu sitter Migrationskommittén och arbetar på en långsiktig lagstiftning som ska ersätta den tillfälliga lagen när den löper ut sommaren 2021. Ord som skyddsgrund, kvotflyktingar, volymmål, alternativt  skyddsbehövande, skyddsskäl, asylavslag, dyker upp i artiklar rörande deras arbete. Det känns främmande i relation till återflytt, i syfte att få vara närmre min mor.

Hösten 2018 var jag i Sverige för att umgås med min son och för att diskutera min mors framtida behov med hennes biståndshandläggare. Samtidigt pågick valrörelsen inför Riksdagsvalet för fullt. Jag samtalade med samtliga partier vid deras valstugor. Då jag beskrev det dilemma vi utlandssvenskar hamnat i möttes jag av förvåning och i vissa fall av upprördhet.

Oberoende av vad det enskilda partiet hade för åsikt om den tillfälliga lagen, så var den övergripande åsikten att den borde väl inte på något sätt inkludera utlandssvenskarna. Det var väl ändå inte dess syfte?

Ett litet axplock från vad de olika politiska partierna hade att säga till sina utlandssvenska väljare 2018:

  • Sverige bör välkomna hemvändare från andra länder.
  • Utlandssvenskarna är viktiga för oss.
  • Du ska alltid känna dig välkommen och trygg att flytta hem till Sverige.
  • Mindre byråkrati och regelkrångel, även för dig som är utlandssvensk.
  • Många som vill flytta till Sverige med sin partner får vänta orimligt länge.
  • Vi vill göra det enklare för utlandssvenskar som vill flytta hem att göra så.
  • För dig som har bott utomlands ska Sverige vara ett attraktivt land att flytta hem till.
  • Det ska vara tryggt och välkomnande, men också praktiskt möjligt och enkelt att flytta hem till Sverige för den som vill göra så.
  • En förbättrad återvändandeprocess för utlandssvenskar gynnar inte bara den enskilde
    utan även Sveriges konkurrenskraft i världen.

Mina förslag

Baserat på sådana positiva vallöften skulle jag vilja ta tillfället i akt att nu, medan den framtida  svenska migrationspolitiken utformas av Migrationskommittén, bidra med tre förslag på hur återvändandeprocessen skulle kunna förbättras:

  • En separat och prioriterad ansökningskategori hos Migrationsverket: ”att flytta med svensk medborgare”.
  • Att en icke-EU-medborgare kan vara bosatt tillsammans med sin partner i Sverige medan ärendet behandlas.
  • Att svenska medborgare undantas från försörjnings och bostadskravet om ej dess nödvändighet kan påvisas.

Text: Lena Wickman

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq