Alexander Bard förklarar hur samhället styrs av kollektiv och ideologisk mobbning

Yttrandefriheten. Har den några gränser?

Likväl som yttrandefrihet är en oumbärlig grundsten i en demokrati, så måste demokrati vara en nödvändig förutsättning för yttrandefrihet. Kan man ens föreställa sig en diktatur med full och oinskränkt yttrandefrihet? Det räcker men en analys av begreppet “diktatur”, för att förstå att demokrati måste vara en nödvändig förutsättning för yttrandefrihet. Vad innebär då “full och oinskränkt yttrandefrihet”. Skall antidemokratiska krafter ha full rätt att propagera mot demokratin och demokratiska värderingar? Skall fascister och kommunister samt radikala religiösa grupperingar, vilka kämpar mot demokrati och yttrandefrihet, till fullo omfattas av en oinskränkt yttrandefrihet? Svaret måste paradoxalt nog och tveklöst bli JA! Hur olustigt det än kan kännas, så måste även antidemokratisk krafter ha rätt att fritt yttra sig i en demokrati. Om inte, så har vi “de facto” ingen full och oinskränkt yttrandefrihet och därmed ingen reell demokrati. Då har vi bara en låtsasdemokrati, där de med de för tillfället politiskt korrekta åsikterna, får komma till tals. I en verklig demokrati, med full och oinskränkt yttrandefrihet så måste alla, hur “udda, skrämmande eller osmakliga” åsikter de än har, få komma till tals.

Finns det då inga gränser för yttrandefriheten? Det fria ordet begränsas idag av lagstiftning emot förtal och hets mot folkgrupp. Detta för att yttrandefriheten inte skall stå i konflikt med en annan av demokratins grundstenar, nämligen “mänskliga rättigheter”. Det finns också vissa verksamheter, som kräver att de som skall involveras, skriver på avtal om tystnadsplikt. Här handlar det främst om offentliga verksamheter som försvar, polis och sjukvård, men även om större företag som vill skydda sig mot industrispionage mm. Dessa avtal om tystnadsplikt, är i sammanhanget att betrakta som särfall, dels då de är av enskilda, “frivilligt påtagna inskränkningar”, och dels då de syftar till att skydda känsliga verksamheter mot spionage samt enskilda individers personlig integritet. Då dessa lagar och inskränkningar, ytterst handlar om att skydda mänskliga rättigheter, så kan de inte sägas stå i strid med en full och oinskränkt yttrandefrihet.

Att vi skall ha ett demokratiskt styrelseskick är inte av naturen givet. Ett demokratiskt styrelseskick, vilar ytterst på att konsensus råder inom en majoriteten av ett samhälles medborgarna, om att ett sådant styrelseskick är det för tillfället bästa, eller åtminstone det minst dåliga styrelseskicket. Alltså, ett demokratiskt styrelseskick är inte statiskt och kan därför heller inte tas för givet. Vill vi leva i en demokrati, med alla dess rättigheter men även skyldigheter, så måste vi alltid vara beredda att försvara den.

Hur skall då vi som är demokrater, skydda vår yttrandefrihet från antidemokratiska krafter? Självklart genom att låta alla komma till tals. Hur skall vi annars kunna veta vad dessa krafter egentligen vill? Det är först när vi får höra vad de antidemokratiska krafterna vill, som vi kan gå i polemik dom emot. “Det är först när vi lyfter på stenarna som vi faktiskt kan se vad som egentligen krälar fram”. Historien har visat att människan har en inneboende längtan efter frihet och framförallt efter rätten att kunna uttrycka sig fritt. Att förbjuda, censurera eller trycka ner åsikter, skapar bara martyrer och en fertil grogrund för fördomar och osaklig retorik. I en fri och öppen debatt kan alla åsikter belysas, skärskådas och bemötas av alla och envar. Slutsatsen här måste bli att demokratin och det fria ordet, endast kan försvaras av det fria ordet.