Framfall efter förlossningen är mycket vanligt. Cirka 50 procent av alla kvinnor kommer någon gång under sitt liv drabbas av någon form av framfall (prolaps) och upp till en av tre kvinnor kommer att drabbas av framfall efter förlossningen. Tyvärr är mörkertalet stort, eftersom många kvinnor inte berättar om sina besvär. Sadie kände inte någon som kunde berätta om egna erfarenheter.
Text: Birthe Storaker, artikeln har tidigare publicerats i TV Hälsa | Översättning: Madeleine Lidman
Det här är berättelsen om Sadie Lawler (35 år), som drabbades av framfall. Hon har en underbar dotter, som hon fick efter en fin och helt naturlig förlossning utan komplikationer.
“Vi pratar väldigt lite om vad som kan hända, rent kroppsligt, efter förlossningen. Jag trodde att jag hade läst mesta”, säger Sadie. “Ingen hade förberett mig på det som plötsligt skulle bli min vardag.
Att inte kunna göra enkla saker som att stå på jobbet, gå en tur på fjället eller springa efter min dotter. Eller bara sitta på ett café utan att ha ont, eller gå på toaletten utan att gråta”, säger Sadie.
“Jag var förberedd på att kroppen skulle förändras efter förlossningen, men inte att jag skulle förlora min livskvalitet. Det kändes så orättvist och trist, men mest av allt kändes det så ensamt”, berättar hon.
Läs mer: Stressa ner med motion – Tränade muskler producerar detox-enzymer
Stödgrupper om framfall på nätet
Stödgrupperna på nätet var en tröst när hon kände sig som ensammast i världen. Ensam i ett hav av slanka friska mammor med ett underliv av stål och löprundor med perfekt sminkning och fin klädsel. Men stödgrupperna var också fulla av skrämmande och deprimerande berättelser, om hur kvinnor runt om i världen träffade läkare som inte lyssnade på dem.
“Varje gång jag lyfter, bär eller tar hand om min dotter, känner jag av mitt underliv. Ibland är det så illa att jag känner att jag måste hålla fast nertill när jag går, eftersom det känns som att något kommer ramla ut. Jag kan inte leva så.”
Brist på hjälp
Sadie gick till flera olika läkare för att få hjälp med framfall och fick höra att de här problemen är mycket vanliga, att det troligtvis kommer bli bra och förmodligen bli bättre inom ett år. Hon fick förslag på fysioterapi och prolapsring, med en viss skepsis kring effekterna av de åtgärderna. Operation kom också upp som ett förslag, förutsatt att hon var färdig med barnafödandet och det skulle med stor sannolikhet inte lösa problemet. Hennes tillstånd togs inte på allvar.
“Det här är något som miljontals kvinnor runt om i världen får höra, inklusive jag”, säger Sadie.
De som arbetar med kvinnors hälsa, bör faktiskt arbeta för att kvinnor ska återfå sin hälsa.
Eftersom ingen pratar om det, tog det två månader för Sadie innan hon fick en remiss till en gynekolog, efter att ha tjatat på läkaren. Månaden innan tjatade hon sig till en diagnos. Ytterligare en månad till innan hon grät sig till sjukgymnastik. Hela tiden fick hon knapphändig information, lite hjälp och en känsla av att hon klagade i onödan.
1 av 3 kvinnor får någon form av framfall, efter förlossningen och upp till 50 procent av kvinnorna, kommer att få det någon gång under sin livstid.
Blev deprimerad efter att ha fått framfall
Det är inte helt bekymmersfritt att dina inre organ är på väg att ramla ut ur kroppen. Vid flera tillfällen blev Sadie inte undersökt på ett korrekt sätt hos läkaren och fick dessutom en diagnos som inte stämde med de svåra besvär hon hade. Hennes besvär togs inte på allvar och hon fick inte en korrekt behandling. Det gjorde ont att sitta, gå och stå. Varje gång hon lyfte, tog hand om, bar, ammade, så kändes det som att allt skulle ramla ut ur henne. Självkänslan blev sämre. Kroppen föll isär. Som nybliven mamma får du ofta höra att du måste njuta av den underbara tiden med ditt lilla barn. Sadie försökte verkligen njuta av dottern och vara i nuet, trots svåra smärtor varje dag för.
“Slutligen vaknade jag upp ur dimman och slutade känna mig ledsen och rädd. Jag blev arg istället.”
Sadie blev deprimerad. Hon kämpade ihärdigt med sina dagliga knipövningar, men det blev inte bättre. Under hela den här tiden gick hon till en sjukgymnast, som sa att det skulle bli bättre. Hon gick till kiropraktorn, eftersom bäckenet gjorde så ont. Och insisterade på att smärtorna var relaterade. Hon försökte hitta andra terapeuter och hoppades att någon skulle veta något som skulle kunna hjälpa?
Hon gick tillbaka till läkaren och fick höra att “när man väljer att få barn, måste man förvänta sig att något liknande kan hända. Det är inte mycket du kan göra ”. Sadie hoppades länge att de råd hon fått skulle hjälpa. Hon hoppades att hon skulle bli omhändertagen när hon var som mest sårbar, men den sista kommentar blev droppen som fick bägaren att rinna över. Hon vaknade plötsligt upp och slutade känna sig ledsen och rädd. Hon blev arg och till slut ännu argare.
“Nu har jag hittat något som räddat livet på mig och jag hoppas kunna hjälpa andra.”
Under hela den här processen ställde Sadie många frågor. “Är det här allt vi kan erbjuda kvinnor? En framtid utan möjlighet att bli bättre, där allt gör ont och bara att gå på toaletten känns skamligt och obehagligt?” Och om så många kvinnor lider av det här, varför är behandlingen så begränsad? Och dessutom så misslyckad? Sadie blev arg å alla modiga kvinnors vägnar, men hon blev också lite arg på dem. För om fler hade pratat om det här, hade kanske behandlingen varit bättre?
Eftersom hon inte fick någon behandling som hjälpte, gjorde hon samma sak hon gjort flera gånger tidigare i sitt liv. Hon tog sin hälsa i sina egna händer och försökte hitta något som kunde hjälpa. Hon undersökte och läste och frågade. Sedan visade det sig att i Spanien, där hon växte upp, finns det en typ av träning som är en standardrekommendation efter förlossning och som kan ha en mycket god effekt vid framfall.
Läs mer: Så får du bättre sömn – Enkla rutiner
Det visade sig att det fanns flera centrum över hela Spanien som drivit det här i över 30 år och att det fanns utbildare över hela världen. Det visade sig även vara ett standardförfarande i Frankrike och väldigt populärt i många länder i Europa.
– I Spanien, som inte direkt kan skryta med sin jämställdhet, tar de tiden efter förlossningen på mycket större allvar än i Norge, säger Sadie. Kvinnor undervisas i olika övningar och får en noggrann uppföljning vid komplikationer.
I jämlika Norge däremot, var Sadie tvungen att kämpa för att få hjälp, som sedan inte var till någon nytta. Under hela processen negligerades hon och behandlades nedlåtande.
Hypopressiv träning – övningar som gav resultat
De övningar Sadie hittade kallas hypopressiv träning och härstammar från en gammal yogapraxis. Du kan se lite rolig ut när du praktiserar den, eftersom det handlar om att dra in mellangärdet när du andas ut så att du använder den som en slags sugkopp för att dra tillbaka allt inuti.
– Jag kämpade för att få till tekniken, eftersom det inte finns någon i Skandinavien som undervisar i det här och jag var tvungen att lära mig av en utbildare från Kanada, via Skype, förklarar Sadie.
– Efter bara två dagar fick jag bort alla smärtor i bäckenet och prolapsen gick från att vara så plågsam att jag inte kunde tänka på annat, till att jag nästan glömde bort den, förklarar hon. Hon var så lycklig att hon grät.
Det var första gången hon såg att hon hade en möjlighet att få tillbaka sitt liv. Att hon skulle kunna njuta av livet med dottern igen. Att hon kanske skulle kunna gå tillbaka till jobbet en dag. Att hon kanske skulle få lust till att ha sex igen.
Sadie har blivit så bra att hon nu är helt symptomfri från de skador som var så allvarliga att de “bara skulle kunna fixas med operation”.
“Tänk hur många som kan räddas med hjälp av den här metoden! Om jag hade fått de här övningarna direkt efter förlossningen, så skulle jag inte ha skadat mig själv ännu mer och slitit på vävnader och organ och jag kunde ha undvikit den mörkaste perioden i mitt liv. Jag kunde ha haft en finare tid som nybliven mamma, med promenader utan smärtor”, avslutar hon.
“Min största önskan är att rädda andra kvinnor från att behöva gå igenom det jag har gått igenom. Jag hoppas att jag kan hjälpa dem på vägen. Därför har jag utbildat mig till certifierad utbildare i hypopressiv träning och får nu se den här tekniken göra underverk varje dag.
Jag har öppnat en klinik där jag tar emot patienter 5 dagar i veckan. Jag håller workshops över hela Norge och har utbildat över 4 000 kvinnor, män och barn genom åren.
Dessutom erbjuder jag flera onlinekurser och utbildar andra terapeuter. Det är uppenbart att det funnits ett stort behov av ett alternativ till det snäva behandlingserbjudandet som funnits i Norge.”
Text: Birthe Storaker
Källor
- Apops: Pelvic organ prolaps:Health, help, hope, and healing
- PubMed: Pelvic Organ Support Study
- Hypopressiv trening Norge
- Forskning.no: Knipeovelser hadde ingen effekt på underlivsprolaps
- Forskning.no: Helsepolitikk
- Sling the mesh: Raising awareness of the life changing risks of a “simple” day case operation
