DEBATT. Klimatriksdagen har skickat ut ett förslag till akutplan för klimatet på remiss till den första september 2020, men mycket i denna akutplan är tveksamt om det är till bäst nytta för miljö och klimat, anser Hans Sternlycke.
Text: Hans Sternlycke, vice ordförande i Järnvägsfrämjandet och ordförande föreningen Centrum för ekologisk teknik | Bild: Gotland. Foto: United States Geological Survey (USGS). Licens: Unsplash.com
Transporter
Om trafikpolitiken sägs i en mening att vi skall ha mer järnvägstrafik, men det talas inte om hur och vad det är som hindrar det. Däremot skriver mycket om att transportsektorn skall elektrifieras med elfordon och elvägar.
Elvägar har man bara råd att bygga efter de stora motorvägarna, där det redan finns elektrifierad järnväg. Risken är att mer tung trafik förs över från järnväg till väg. Men ett även eldrivet vägfordon kräver tre gånger mer energi än ett tåg. Underhållet och utrymmesbehovet blir flera gånger högre än med järnväg. Det är en teknisk återvändsgränd. Med utvecklingen för batterier och bränsleceller kommer inte elvägar att behövas ens för långtradare.
I stället borde man tagit upp varför transporter alltmer gått över till lastbil. Bristande investeringar och underhåll har skapat kapacitetsbrist på järnvägen, och den har missgynnats ekonomisk och planeringsmässigt till förmån för vägen.
Elbilar bullrar, ger föroreningar och tar plats. Bilen bör bara vara ett komplement till spårfordon. Men långsamma och nedlagda järnvägar som ersatts med ännu långsammare buss tvingar fram bilpendling. I städer tar vägutrymmen halva stadsytan.
Inte heller har man tagit upp höghastighetsbanor, som med industriellt snabbt bygge och med ett så stort resandeunderlag att de kan bli självfinansierande på de stora stråken, kunde tredubbla kapaciteten på stambanorna, därför att den kvarvarande trafiken får jämnare hastigheter och därför kan köras tätare. Med ett höghastighetsnät finns det inget behov av flyg i södra och mellersta Sverige.
Telekommunikation
Telekommunikation står för en tiondel av vår energiförbrukning. Det enda som står i akutprogrammet om det är att dataserverhallarna skall stå för sin egen energi. Till det räcker inte solceller på taket som föreslås. Inget sägs om mobilsändningar. Med fiberlänk för informatiosöverföring krävs bara hundradelen i energi och man slipper skadliga effekter på hälsa och natur. Också växter skadas av mobilstrålningen, så att tillväxten blir sämre. Mobilsändningar torde också ge klimateffekter genom jonifiering av atmosfärenoch molnbildning. Men det är inte undersökt.
Avloppshantering
Programmet säger att avloppsslammet skall återföras till marken, men det går inte att rena alla gifter i det, vilket påstås. Då behöver slammet brännas. WC-avloppet måste skiljas från övrigt avlopp för att kunna ta hand om näringen. Hur det görs finns flera metoder för. Indunstning föreslås, men jag har inte sett det för hushållsavlopp, och jag undrar över energibehovet. Bättre är lokal hantering av toaavfallet och infiltrering av BDT-avloppet.
Nedpumpning av koldioxid
CCS (Carbon Capture and Storage) påstås vara enda sättet att få ned utsläppen från cementindustrin. Det är outvecklat och mycket energikrävande och tveksamt om man skall ge sig på. Vattenfall misslyckades med sina försök för att få sin kolkraft miljövänlig, och CCS skulle tagit 25 procent av den producerade energin.
BCCS kunde vara mer intressant, att koldioxiden i rökgaserna infångas och omvandlas till råvaror, men det är ännu mer outvecklat.
Jordbruk
Ekologiskt kretsloppsjordbruk kräver mer mark, skriver programmet. Det är inte säkert om jorden hålls bördig. Däremot orsakar det energislukande konstgödseljordbruket bortfall av mark. På 100 år försvinner mullen. Kolet som fanns där går upp i atmosfären, men det tycks inte finnas med i beräkningarna för koldioxidutsläpp. Med ekologiskt jordbruk återuppbyggs mullen och man kan få en koldioxidinbindning som är lika stor som alla våra koldioxidutsläpp. Det borde tas upp.
Ekologisk jordbruk förutsätter djurhållning och att man har nära mellan djur och växtodling för att kunna få näringscirkulation. Att reservera bördiga slättbygder för enbart växtodling som föreslås är inte hållbart. Då hotas bördigheten.
Kor utgör inte ett klimathot om de föds upp med bara bete, och köttet är mer hälsosamt. Det blir det inte om de uppföds industriellt med soja och majs. Det är tveksamt om mer vegetarisk kost leder till bättre folkhälsa, som sägs. Animaliska livsmedel behövs för att säkert få vitamin B 12 och essentiella fettsyror. Men det behövs kanske inte lika mycket kött som idag.
Svenskt kött är inte dyrare som påstås, annat än i affärerna, men svenska bönder får mindre betalt än vad producentpriset är utomlands.
Skogsbruk
Programmet förordar visserligen kalhyggesfritt skogsbruk, men ställer bara som ett krav att skogsägare med mer än 500 hektar skall avsätta en fjärdedel till det. Tyskland har haft krav på kalhyggesfritt sedan länge på grund av risken för stormfällning. Rotnettot är tredubbelt mot här.
Mats Hagner har visat minst dubbla rotnettot (åtta miljarder kronor mer) för kontinuitetsskogsbruk mot kalhyggesskogsbruk på grund av grövre och kvistfriare virke och mindre planteringskostnader, trots att det är mer arbetsintensivt och skulle ge 50,000 fler arbetstillfällen. Genom att skogsmarken alltid är betäckt binder det så mycket mer koldioxid än ett kalhyggesbruk att det är långt mer än alla Sveriges utsläpp enligt Anders Lindroth i Lund. Med 200,000 hektar kalhuggna om året är det fråga om 66 miljoner ton koldioxid innan tillväxten kommer ikapp kontinuitetsskogsbruket. Idag binder skogen 36 miljoner ton om året.
Att då kräva att 20 procent av skogsmarken undantas från skogsbruk med motivering att motverka den ökande avverkningen, och att behovet är 25 procent, verkar då inte motiverat. En naturbrukad skog är dessutom artrik och turistvänlig. Att påstå att landsbygden får problem om kontinuitetsskogsbruk införs är lika fel, när arbetstillfällena blir fler och skogsäarnas vinster högre.
Sant är att många skogsmänniskor måste tänka om, som försöker bevisa sin modell med forskningsfusk, och att massabruken får problem, om plantageskogsbruket, som designats för dem, läggs om till naturskogsbruk, men det skall väl inte få hindra en optimal användning av skogen? Jag vill dock påpeka det inte är sant att information på papper är mer energikrävande än digital information.
Text: Hans Sternlycke
Ännu en kommentar som fallit bort.
Möjligtvis ingen censur, men detta tar bort hela syftet med ett kommentarsfält, inte sant?
Ingen censur. Redaktionsdatorn kraschade igår i semestern och bortom redaktionskontoret. Datorn är nu inlämnad på reparation och jag arbetar från en backup-dator. Allt har kommit efter inkl nya uppdateringar på NV.
Eget minireningsverk är perfekt för den som är superintresserad av vad som händer med bajset efter Spolning.
Ett evigt underhåll, ofta tillförsel av olika tillsatser, och det bästa av allt; blir det ett längre strömavbrott får du skita i en spann.
Men smaken är som baken
I övrigt ligger det mycket i det Mats Langdal påtalar. Järnvägen bör vi behålla av romantiska skäl. Problemet för järnvägen är att den är så sårbar. Minsta lilla brott på rälsen då stannar hela transportvägen. Än mer tokigt är förslaget att satsa på höghastighetståg mellan Sveriges tre största städer. Den absoluta majoriteten av persontransporter sker från förort och kranskomuner in till de stora K-städerna.
Grattis om du får till ett godkänt minireningsverk till det priset!
Instämmer att vi har onödigt höga kostnder för enskilda avlopp. Du skriver inte vad du bedömer som orsak, fegis! Men som jag ser det är orsaken politisk och en symbios med ett oligopol som tjänar på att politiska tjänstemän styr deras marknad.
Mallgroda kan du va själv! :))
Där bra Hans – ett helhetsgrepp. Vad gäller enskilda avlopp är minireningsverk att föredra. Kostar inte mer än BDT-lösning och då syftar jag på totslbeloopet med grävning och konfiguration.
En komplett lögn, Erik!
Minireningverk blir dubbelt så dyrt och måste dessutom kompletteras med serviceavtal om årlig tillsyn! Jag har nu lämnat branschen, men så såg det ut för två år sedan.
Det är inte helhetssyn Sternlycke redovisar, det är helvetessyn!
Jag visste att du skulle reagera – du är så förutsägbar 🙂
Har haft anledning att verkligen göra efterforskningar om detta och det tog mig lång, lång tid men till slut så fann jag var jag sökte. Har fått en offert på minireningsverk om 48 500 inkl moms lossat på tomten, exkl grävning. Där fick jag dig din lilla mallgroda där 😉
Just det glömde: med detta minireningsverk slipper du dessutom serviceavtal, godkänt av kommunen. Allt som behövs är en enkelt stenkista. Du är lika lurad som alla andra. Du fattar inte att Sverige har Europas högsta priser för lösningar inom enskilt avlopp, och det av en orsak.
Det finns en uppsjö av alternativ att välja mellan och som slutkund kan man spara över 100 000 kr om man gör sig omaket att läsa på, så att man är lika kunnig som leverantörerna, i vart fall teoretiskt. Lösning. Nackdelen med en traditionell markbädd är att den behöver grävas om vart 10 -15 år och det finns inget sätt du kan mäta effektiviteten under tiden och det kostar. En markbädd kräver minst att 40 kvm skall grävas mot max 1.5 kvm. Hyra in grävmaskinist plus maskin max 8-10 timmar. Säg kring 1000 kr/timme = 8-10 000 kronor. Fyllnadsgrus, (möjligen några ton, inkl frakt) 4 000 kronor. Markavloppsrör 1 000 kronor, beroende på avstånd. Normalt ligger kostanden för anläggning av avlopp 150 000 – 200 000 kr.
Var har du fått det om att en markbädd behöver ”grävas om” vart 10-15 de. år?
Den största ”boven” i sammanhanget är diskmaskinen med kraftfulla ”antibakteriella” substanser i maskindiskmedel.
Jag har sett markbäddar som i princip förlorat tänkt funktion efter ett fåtal år, där ”spridarrören” är totalt överväxta av grönalger.
I de fallen är slamavskiljaren ur funktion, där allt för starka antibakteriella medel slagit ut den normala bakteriekulturen i brunnen, vilket i sin tur innebär en högre koncentration av kväve i det flytande som skall ”renas” i en s.k. markbädd.
Samtidigt finns markbäddar som fungerar alldeles utmärkt utan vidare åtgärd efter 40 år.
Helt beroende på hur ”slamavskiljarens bakteriekultur” lyckats bibehållas.
Bäst lösning för enskilda avlopp är ändock infiltrering av ”gråvattnet” där markförhållanden är av tillräckligt ”genomsläpplig” typ.
Allra bäst en ”stenkista”, kombinerat med ett ”bräddavlopp” där gärna nässlor och annan kvävekrävande växlighet binder kvävet.
”Slå av det gröna någon gång om året, och låt det förmultna.
Bästa och den ”naturligaste” lösningen på omhändertagande av ”avloppsvatten” från ett enskilt avlopp.
Sternlycket tar sig vatten över huvudet, som vanligt!
CO2 är inte på något sätt skadligt för klimat eller hälsa. Våra utsläpp av den av amerikanska EPA 1970 klassificerade gasen som inert, är ofarlig men nyttig för växtlivet och därmed för allt liv.
Det finns inget klimathot från CO2, men det finns naturliga klimatförändringar som vi inte rår på. Vi behöver bara anpassa oss till dem.
Han kör med samma gamla vals om järnvägen, att den drar mindre energi för att stålhjul på stålräl rullar mycket lättare än gummihjul på asfalt. Men det är ju långt ifrån hela sanningen!
Järnvägen har ett vagnlägesproblem (en svaghet i kapacitet) som inte landsvägstrafiken har. Vagnlägesproblematiken skapar också behovet av en strikt tidtabell på ett sätt landsvägstrafiken inte alls behöver.
Vidare är det stora problemet med 1700-talstekniken järnväg att den är uppfunnen för att frakta råvaror från källa till industri. Den kan inte konverteras till personbefordran eller paketdistribution!
Till det behövs landsvägstransport för att kunna resa från A till Ö med samma fordon utan att behöva byta vid varenda bokstav däremellan.
Järnväg är tvång, centralplanering, odemokratiskt och suboptimering. Biltrafik är frihet, decentralisering och optimering!
SLU dömer gång på gån ut ekologisk odling som sämre för miljön, sämre för matvarorna och sämre för bönderna. Så vad är det Sternlycke vet som inte forskarna på området vet?
Bra Sternlycke, Speciellt att du håller upp en annan livsviktig miljöfråga. dvs skötseln av våra jordar, speciellt jordbruksmarken men också skogsmarken.