DEBATT. Nyheterna har varit fulla av inslag om Black Lives Matter (BLM)-anhängare som vandaliserar och river ner statyer av slavhandlare, slavägare och vilka som helst som de uppfattar som historiskt inblandade i slaveri. I Bristol, England, revs en staty av slavhandlaren Edward Colston ner och slängdes i hamnen. I Belgien vanställdes statyer av kung Leopold.
Text: Judith Bergman, krönikör, advokat och politisk analytiker och Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute | Artikeln har tidigare publicerats på Gatestone-institutets hemsida
Aktionerna har fått vissa lokala myndigheter att fundera på huruvida alla statyer som kan tolkas som stötande för nutidens känslighet bör tas bort. Londons borgmästare Sadiq Khan tillkännagav en kommission som ska undersöka framtiden för landmärken, såsom statyer och gatunamn, i den brittiska huvudstaden.
Det som inte är uppenbart är hur attacker mot gamla statyer av människor som är döda sedan länge ska hjälpa någon, särskilt miljontals svarta och icke-svarta människor som fortfarande lever i slaveri idag.
Det verkar som att de medvetna BLM-aktivisterna och deras många knäböjande anhängare inte bryr sig om de moderna slavarna, som idag uppskattas till hela 40 miljoner, och deras svåra situation. Det är uppenbarligen mycket lättare, och kanske mer angenämt, att förstöra västerländska historiska monument än att ta sig an det svåra arbetet för att faktiskt avskaffa modernt slaveri.
Storbritannien
Bara i Storbritannien finns det ett chockerande utbud av modernt slaveri, något som de lokala medvetna aktivisterna gärna ignorerar när de tappert attackerar statyer av sten och metall. Enligt Storbritanniens Annual Report on Modern Slavery från 2019 finns det minst 13,000 potentiella offer för slaveri i Storbritannien (siffran kommer från 2014). Enligt Global Slavery Index från 2018 uppskattas det att 136,000 personer lever i modernt slaveri bara i Storbritannien.
Slaveri i Storbritannien består av påtvingat arbete och sexuellt utnyttjande. Albaner och vietnameser är bland de grupper som utgör majoriteten av slavar. Brittiska nyhetskanaler har haft flera inslag om de estimerade tusentals vietnameser, varav hälften är under 18 år gamla, som kidnappas och smugglas till Storbritannien där de tvingas arbeta som slavar på cannabisodlingar.
Där utgör de en liten del av det ”stora kriminella maskineri som förser Storbritannien med cannabis till ett värde av 2,6 miljarder pund på den svarta marknaden”. De som inte tvingas arbeta i cannabisindustrin tvingas arbeta som slavar på ”nagelsalonger, bordeller och restauranger, eller bakom lyckta dörrar i privata bostäder”. I januari hade BBC News ett inslag om en vietnamesisk pojke vid namn Ba, som kidnappades av ett kinesiskt gäng och smugglades till Storbritannien, där hans kinesiska chef lät honom svälta och misshandlade honom när han misslyckades med någon av cannabisplantorna.
BLM kanske inte bryr sig särskilt mycket om vietnamesiska liv i Storbritannien – de är trots allt engagerade i svarta liv, så vad med svarta liv i Afrika?
Afrika
Det förmodas för närvarande finnas cirka 9,2 miljoner svarta slavar i Afrika. Slaveriet innefattar enligt Global Slavery Index påtvingat arbete, påtvingat sexuellt utnyttjande och påtvingat äktenskap.
”Enligt FN:s internationella arbetsorganisation (ILO) finns det över tre gånger så många människor i tvångsarbete idag än det antal som tillfångatogs och såldes under de 350 åren av den transatlantiska slavhandeln”, rapporterade Time Magazine i mars 2019.
Enligt ILO har 25 miljoner människor befunnit sig i modernt skuldslaveri och 15 miljoner i påtvingade äktenskap.
Modernt slaveri nästan lika stor marknad som drogsmuggling och vapenhandel
Modernt slaveri ger kriminella nätverk en uppskattad summa på 150 miljarder dollar per år i inkomst, bara en aning mindre än drogsmuggling och vapenhandel.
”Modernt slaveri är mycket mer lönsamt nu än någon annan gång i mänsklighetens historia”, sa Siddharth Kara, ekonom vid Carr Center for Human Rights Policy, till Time.
Enligt Global Slavery Index från 2018:
”importerar G-20-länderna produkter som riskerar att produceras av modernt slaveri till ett värde av ungefär 354 miljarder varje år”.
År 2017 cirkulerade chockerande bilder från faktiska slavauktioner i Libyen. CNN dokumenterade en händelse i vilken arabisktalande män sålde tolv nigerianer. År 2019 intervjuade Time Magazine en afrikansk migrant, Iabarot, som hade sålts som slav på väg till Europa:
”När Iabarot nådde Libyens södra gräns träffade han en taxichaufför som verkade vänlig och erbjöd honom att köra honom till huvudstaden, Tripoli, gratis. Istället såldes han till en ”vit libyer”, eller arab, för 200 dollar. Han tvingades arbeta sig fri från sin ’skuld’ på en byggarbetsplats, ett mönster som upprepades varje gång han såldes.”
Sexhandel utgör en stor del av modernt slaveri. Den nigerianska maffian, till exempel, handlar med kvinnor i tiotusental, enligt en rapport från 2019 av Washington Post.
”En del exporter hävdar att så många som 20,000 nigerianska kvinnor, varav vissa av dem minderåriga, anlände till Sicilien mellan 2016 och 2018, smugglade av nigerianer i Italien och där hemma.”
Enligt en rapport av FN:s internationella organisation för migration (IOM) från 2017:
”Under de senaste tre åren har IOM Italien sett en ökning på nästan 600 procent i antalet potentiella sexhandelsoffer som kommit till Italien till havs. Denna uppåtgående trend har fortsatt under det första halvåret av 2017, med de flesta offer som kommer från Nigeria.” I rapporten uppskattade IOM att 80 procent av flickorna, som ofta var minderåriga, som kom från Nigeria – var siffror steg dramatiskt från 1 454 år 2014 till 11 009 år 2016 – var potentiella offer för människohandel för sexuellt utnyttjande”.
I delar av den afrikanska kontinenten, särskilt i Sahel, är slaveri fortfarande inrotat i den traditionella kulturen, trots att slaveri officiellt har blivit förbjudet. I länder som Mali och Mauretanien utövas fortfarande så kallat ursprungsbaserat slaveri eller ”kastbaserat” slaveri av vissa – i vilket slaveri ärvs från generation till generation, så att slavar föds in i sin svåra situation.
År 2013 uppskattades det att runt 250,000 människor levde under slavliknande förhållanden i Mali, där slaveri inte är olagligt. En malisk slav, Raichatou, berättade för The Guardian år 2013 att hon blev slav vid sju års ålder när hennes mamma, också hon en slav, dog.
”Min pappa kunde bara se på hjälplöst när min mammas herre kom för att ta mig och mina bröder”, sa hon.
Hon arbetade som tjänare åt familjen utan att få betalt i nästan 20 år, och tvingades in i äktenskap med en annan slav som hon inte kände, så att hon skulle kunna producera fler slavar till sin herre.
Black Lives Matter-rörelsen mer engagerad i byta namn på gator och avlägsna statyer
I Mauretanien uppskattas det att upp till 20 % av befolkningen lever i slaveri, även om slaveri officiellt förbjöds år 1981. Slavarna kommer främst från harantinminoriteten, vilken består av afrikaner som är svarta, till skillnad från nästan hälften av befolkningen som är araber eller berber. Enligt en rapport av The Guardian från 2018:
”Slaveriet har en lång historia i denna nordafrikanska ökennation. I flera århundraden gjorde arabisktalande morer räder mot afrikanska byar, vilket resulterade i ett rigoröst kastsystem som existerar än idag, med de invånare med mörkare hudfärg som står under sina mer ljushyade ’herrar’. Slavstatusen ärvs ner från mor till barn, och anti-slaveriaktivister torteras och häktas regelbundet. Ändå förnekar regeringen ständigt att slaveri existerar i Mauretanien, och hyllar istället sig själv för att man har utrotat denna sedvana.
Rapporten beskrev också några av harantislavarnas fasansfulla öden:
”Aichetou Mint M’barack föddes som slav i Rossoområdet. Precis som sin syster togs hon ifrån sin mamma och gavs till en medlem av herrens familj för att bli tjänare. Hon gifte sig hemma hos sina herrar och fick åtta barn, varav två togs ifrån henne för att bli slavar i andra familjer. År 2010 lyckades Aichetous storasyster fria henne … efter att hon själv flytt från sina herrar när de hällt het glöd över hennes spädbarn och dödat det.”
BLM och de många företagsledare, universitetsprofessorer, medie-, sport- och kulturpersonligheter som går ner på knä inför rörelsen verkar helt opåverkade av de öden som drabbar Aichetou och många andra.
De har troligtvis aldrig hört talas om henne eller några andra av de lidande. Det finns tydligen svarta liv som inte betyder något – för någon förutom de tappra människor som arbetar i de lokala anti-slaveriorganisationerna.
Istället engagerar sig Black Lives Matter (BLM) och dess lismare i en ändlös debatt om att byta namn på gator och avlägsna statyer. Inget av detta resulterar i något annat än en infantil dygdighetsuppvisning. De ödslar tid på att debattera om huruvida människor som aldrig själva varit slavar bör få skadestånd av människor som aldrig ägt en slav.
Att ägna sig åt allt detta poserande, medan man struntar i de 40 miljoner offer för faktiskt slaveri som finns, speglar inte bara de gränslösa djupen av medvetet hyckleri, utan det är en extrem förolämpning mot de som lider i tystnad i slaveri medan de långsamt dör av den fysiska, sexuella och känslomässiga misshandel som de tvingas utstå. Detta, om något, är ”kränkande”.
Text: Judith Bergman, krönikör, advokat och politisk analytiker och Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute med huvudkontor i New York.
