CORONADEBATT. Flera länder valde nedstängningar och hårda restriktioner, medan Sverige valde att gå i dialog med sina medborgare med fokus på mindre begränsningar – ett val som kan ha lett till att andra länder nu drabbas av en andra våg. Smittspridningen är samtidigt på fortsatt låga nivåer i Sverige, efter att ha minskat markant de senaste månaderna. Skillnaden mellan utvecklingen i Sverige och lockdown-länderna visar vad som händer när man betraktar sina medborgare som samtalspartners eller som Pavlovs hundar.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare | Man med andningsmask och hund med munkorg. Foton: PressFeatures, Pixabay.com (tv) och Adam Jones, CC BY-SA 2.0
Pavlovs hundar
Klassisk betingning eller Pavlovs betingning eller respondent betingning är en typ av associativ inlärning, där en organism lär sig att koppla ihop en signal med en annan signal. Företeelsen har särskilt utforskats i det gamla sovjetiska systemet. Metoden har sitt ursprung i de psykologiska experiment vetenskapsmannen Ivan Pavlov (1849-1936) utförda på sina hundar.
Det mest berömda exemplet på klassisk betingning är Pavlovs hundar. Fysiologen Ivan Pavlov forskade på salivbildning hos hundar. Hundarna saliverade naturligt då mat sattes fram. Detta kallade Pavlov för en obetingad reflex, där maten är den obetingade signalen, och salivavsöndringen den obetingade responsen. Då Pavlov lät en ton klinga några sekunder varje gång innan maten togs fram, till exempel genom att slå på en stämgaffel så kom till slut hundarna att salivera även då enbart tonen hördes, utan mat. Denna kallade då Pavlov för en betingad reflex.
Denna metod har sin motsvarighet i dagens lockdown-strategi för att bekämpa coronaviruspandemin. Regeringar som har stängt ner sina samhällen har betraktat sina medborgare som Pavlovs hundar.
Lockdown-strategi – en ond cirkel
Stängning är en enda signal som visar att faran är här. Öppning är en signal som visar att faran är över. Mellan stängning och öppning sker inget lärande, eftersom det är stängningen i sig som betraktas och upplevs som en skyddsmekanism mot smittspridningen.
Resultatet av denna strategi blir en ond cirkel där man ständigt tvingas att stänga ner och öppna samhället på nytt varje gång en ökning eller en minskning av smittspridningen sker. Lockdown-strategi risker således att resultera i en total tillitskollaps mellan staten och medborgarna.
Det demokratiska samtalet
Sverige har valt den demokratiska dialogen, där Demos härstammar från det grekiska ordet för ”de fria medborgarna”. Idéen om den demokratiska dialogen i den nutida filosofin härstammar ur Martin Bubers Jag/Du-relationsteori. I centrum för denna relationsbaserade tillitsfilosofi är motsättningen mellan jag-du-relationen och jag-det-relationen.
Jag-du-relation präglas av tillit, dialog och ett accepterande av de andra som vi möter som jämlika samtalspartner.
Jag-det-relationen är ett sätt att förhålla sig till de andra för att härska över dem. Den här typen av bemötande är ett förtingligande och granskande iakttagagande. Andra blir objekt för auktoritär expertis och totalitär maktutövning.
Av detta följer två fundamentalt olika sätt att förhålla sig till för medborgarna under coronaviruspandemin. Påtvinga eller frigöra. Lockdown-länderna har valt att påtvinga, medan Sveriges har genom en öppen dialogstrategi valt att frigöra. Betraktar man sina medborgare som Pavlovs hundar innebär detta att samhället är antingen öppet eller stängt, utan några andra alternativa utvägar.
Sveriges strategi innebär ett ständigt öppet samhälle som ständigt moduleras och balanseras genom en demokratisk dialog mellan staten och medborgarna och ett implementerat hygienbeteende som utgör en huvudregulator för smittspridning. Detta är en förklaring till varför bilden av Sveriges coronavirushantering nu har förändrats efter att ha kritiserats av omvärlden i flera månader.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare
