TEKNIKDEBATT. För 699,000 kronor säljer Volvo sin nya elbil XC40 Recharge P8. Dess 78 kWh batteri väger drygt 550 kg och skall enligt den nya mätmetoden WLTP ge 40 mils räckvidd. Det motsvarar en förbrukning av 1,95 kWh per mil (elmotorers effekt mäts i kilowatt, kW, och deras förbrukning i kilowattimmar, kWh).
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans | Bild: Volvo XC40, 2020. Pressfoto: Volvo.com
Trots måttliga 442 cm:s längd har bilen en tjänstevikt på 2,2 ton. Men den är inte rymligare än vanliga kompaktbilar, som väger runt 1,4 ton. 800 kg mer vikt kräver mer material och grövre dimensioner i chassi och hjul.
När Dagens Nyheter nyligen testade denna bil, drog den inte 1,95 utan 2,57 kWh per mil. Flera faktorer får elbilar att dra mer än uppgiven normförbrukning: hög fart, kraftiga fartökningar, tung last, belysning, värme eller kyla samt energislukande funktioner för annat än själva framfarten.
Batteriets 78 kWh bör man varken utnyttja eller ladda fullt ut, eftersom det kan skada batteriet. Man behöver en reserv kvar för att kunna nå en ledig och fungerande laddstolpe – om man inte kan ladda hemma eller på jobbet. Vidare bör man inte ladda mer än till ca 80 procent för att skona batteriet.
För Volvo XC40 bör man ha 5-10 kWh kvar och inte ladda till mer än 62,4 kWh. Det begränsar faktiskt användbar kapacitet till 52,4-57,4 kWh. Testförbrukning 2,57 kWh per mil ger 20,4-22,3 mils räckvidd. Normförbrukning 1,95 kWh per mil ger räckvidden 26,9-29,4 mil.
Volvo XC40 är en 4-sitsig högbyggd s. k. SUV med fyrhjulsdrift, en av få elbilar som får dra släp. Upp till 1.500 kg tunga släp ökar förbrukningen med 50-100 procent. Även bensin- och dieselbilar drar mer med släp, men inte lika mycket mer.
Större utrymmen med mindre yttermått och 900 kg lägre vikt än Volvo XC40 ger t. ex. Skodas nya kompaktbil Scala. Med tillräckligt stark 115 hk/200 Nm motor når den akademiska 200 km/h, klarar den meningslösa sprinten 0-100 km/h på ca 10 sekunder och drar i blandad körning 0,5-0,6 liter per mil.
Med listpris ca 225,000 kronor får man tre Scala till samma pris som en eldriven XC40. För att transportera fyra personer med bagage är XC40 ett upprörande och onödigt slöseri med resurser.
Den el XC40 förbrukar är inte alltid billigare än Scalas bensin. Vid laddstolpar kan den bli dyrare, särskilt om man också måste betala P-avgift under tiden. Hisklig värdeminskning är mångfalt högre än lägre kostnader för el och service.
Inte ens att den påstås spara koldioxid talar för eldrivna Volvo XC40. Resursslösande XC40 tillför totalt mer koldioxid till atmosfären än resurssnåla Scala och liknande vardagsbilar. Men koldioxid är som bekant växtlighetens livsnödvändiga näring. Mer koldioxid får det att växa mer. Det var dock inte Volvos avsikt!
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans
Relaterat
- Läs mer om bilar och teknik i NewsVoice
Bilindustrin tjänar så pass bra att de finansierar många filmer jag ser på TV. Pengarna gör de med sina SUVar som de hellre vill sälja än elbilar.
För att batterierna ska kunna utvecklas i rätt riktning med avseende på miljö, kostnader och återvinning krävs att de behandlas som bränsle och konkurrensutsätts. Inte som en del av bilen. Det är absurt!
Mats BV: Biltillverkarna tjänar numera inga miljarder utan förlorar tvärtom pengar på vikande försäljning och ökande kostnader. De tvingas avskeda tiotusentals för att spara pengar att investera i politiskt framtvingad teknik som få bilister behöver eller är beredda att betala för.
Mindre och lättare batterier att hyra och byta kräver ändå sällsynta och dyra råvaror, och elektricitet måste produceras leveranssäkert och miljövänligt.
Elbilar blir intressanta först då infrastrukturen blir standardiserad och konkurrensutsatt. Batterierna är energibärare på samma sätt som t ex diesel. De ska kunna hyras och bytas vid våra mackar. Då elimineras ALLA nackdelar med elbilar och utvecklingen skulle gå rasande fort.
Om batterierna hyrs behövs inga statliga bidrag till nybilsköpet och bilar som kör korta sträckor behöver inte transportera ett halvt ton batteri i onödan. Då batterier byts på ett par minuter behöver de inte vara så avancerade. I stället kan de krävas bli miljövänliga, krocksäkra, hållbara och framför allt billigare då enargin och dess förpackning blir konkurrensutsatt. Denna utveckling vill ingen bilfabrikant ha. De styr marknaden i dag och tjänar miljarder,. Vi medborgare borde kräva att man på internationell nivå fastställer en infrastruktur som är GLOBALT GENOMFÖRBAR. Både Kina och Indien vet att dessa mina tankar är se enda rätta om de fattiga miljonerna ska ha råd att byta till el som bränsle.
Infrastrukturen finns, d v s mackarna och deras leveranskedjor och industristandarder är ofta mycket gynnsamma för utvecklingen. Vi får inte använda skattemedel till onödiga subventioner, tusentals laddstolpar och andra våta drömmar hos bilindustrin. Det blir en mycket kostsam och fördröjande återvändsgränd.
Som sagt – ALLA nackdelar med eldrift försvinner! I stället öppnas fältet för utveckling i andra branscher. självkörande fordon behöver aldrig stå overksamma,. Det gäller även längre transporter där fordon kan rulla utan ladduppehåll om förarna växlar. Standardbatterier underlättar återanvändning i båtar, truckar och bostäder och återanvinningen i slutet av ”karriären” blir mycket enklare. Det blir också många fler som kan tillverka elfordon…
Det är ju mest skalförskjutning.
Kan undra jag vad det kostar ”extra” per år att hålla denna bil ”välskodd”?
Ett tyngre fordon sliter väl mer däck än ett lättare alternativ.
Bromsar kanske är mer av elektromekanisk utförande, så de traditionella bromssystemen kanske inte påverkas med hänsyn taget till enbart fordonsvikten?
Ett dyrt alternativ under alla omständigheter.
Tack T T för en informativ artikel. För ett tag sedan fördes på Lars Berns blogg ”Anthropocene” en diskussion om ämnet El-batteri-bil. Entusiasmen för den nya tekniken, liksom förhoppningarna om en snar och lyckosam framtid för el-bilen, var från månget håll mycket stor, inte minst från blogg-ägarens sida. Detta trots att Lars Bern på ett förtjänstfull sätt har skjutit klimat-hysterikerna till eftertanke. Bloggens slutsats tror jag var, att vi nu står inför en oundviklig elbils-revolution och herrar Otto och Diesel kan dra’ något gammalt över sig. Å’ vilket härligt klimat vi får! Detta hände sig något före tiden för Sankta Gretas mediala uppträdande.
Men någon snar elbils-furioso kan man dock inte tala om. Visst ser man en och en annan ladd stolpe dyka upp. Tornvall visar just el-personbilens stora svagheter: Hög vikt, kort räckvidd och ett fasligt högt pris. Att sedan den svenska horstaten lockar med avsevärda mutor (60 000 SEK) för att blidka mupparna, är väl egentligen demokratiskt sett, förskräckligt!
Med Volvo XC40 Recharge P8 skulle jag, om jag nu föll för bilen och som boende i Linköping, kunna nå Stockholm, men inte längre. Om Arlanda vore mitt delmål, skulle jag inte vara säker på att nå fram i tid (för att flyga vidare).
Priset är runt 700 000:-. Vilken stackars fattig pensionär har råd med detta, särskilt om pensionerna, Corona betingat, skall sänkas med 7 000:-/månad, enligt tidningsuppgift nyligen.
I en fri marknad är el/batteri-bilen inget lyckat koncept. Liksom inte heller en obevisad klimat-tes är något att lägga allt krut på. Mp ser måhända det också och istället propagerar partiet för en helt fri invandring till Sverige och naturligtvis med alla välfärdsåtgärder intakta. Och klimatet kan ju bli hur bra som helst, om nu bara alla grundskoleungdomar ser till att skolka på fredagarna (under terminerna förstås).