DEBATT. I mina bloggar har jag ofta pekat på att den svenska nationen inte klarar av att lösa en rad politiska strukturproblem, såsom rörande bostadshyra, anställningar, skola, vårdens tillgänglighet, kriminalitet, försvar osv. Följden har blivit det jag kallar ett nationellt förfall, en erodering av den svenska offentlighetens förmåga att lösa politiska problem.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | #Valet2022 | Artikeln har tidigare publicerats på Anti PK-bloggen
För en tid sedan skrev i SvD Jens Magnusson, från SE-banken, om ytterligare ett viktigt problem i antågande. Det han skriver är superviktigt och har inte fått den uppmärksamhet som enligt min mening behövs. Frågan kan utvecklas till en valvinst för S-partiet 2022. Nu rör det sig om det svenska pensionssystemet, som inte är perfekt, men ändå något av ryggraden i svensk välfärdspolitik. Problemet rör nu inte höjda pensionsåldrar, som nog behövs. Hela pensionssystemet hotas av snyltande vänsterpolitiker, som vill dela ut pengar till behövande, som inte själva deltagit som inbetalare till systemet.
Nuvarande pensionssystem bygger på något som liknar en försäkringstanke. Huvudlinjen är att pensionen ska avspegla vad medborgaren via arbetsgivaravgifter (på drygt 17%) levererat till pensionssystemet, frånsett det pensionstak som finns för högavlönade (med riktigt stora insättningar). Grundprincipen är att utbetalningar från systemet alltså inte ska ske utan täckning i tidigare insättningar.
Sedan flera år manglas frågan om stora förändringar i en blocköverskridande sk Pensionsgrupp. På Regeringens hemsida presenteras få konkreta besked. Men det framgår att S-regeringen bombarderar Pensionsgruppen med reformförslag, som kommer att skuldsätta framtida generationer av pensionärer. Det hela förefaller vara en strategi med sikte på politisk utpressning inför valet 2022. S-partiet kan kanske än en gång ta hem spelet genom att lova skänka bort andras pengar. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/hallbara-pensioner/pensionsgruppen/
Magnusson pekar i sin artikel på hur vänsterpolitikerna inte kan hålla fingrarna från syltburken. På område efter område tycks Sverige vara på väg att överge de principer som var vägledande för pensionsreformen för 20 år sedan. Därmed öppnar Pensionsgruppen för att problemen som tidigare lösts kommer tillbaka, skriver Magnusson, SEB, se länken nedan. Magnusson text är av naturliga skäl tekniskt komplex, varför jag sammanfattar den mycket kort så här:
- Tanken har hittills varit att statsbudgeten inte ska belastas med pensioner. Nu ska pensioner utbetalas från statskassan och inte från medel som inbetalats till pensionssystemet.
- Vidare föreslås att många ska få pensioner från systemet som de inte tjänat in genom avgifter, vilka deras arbetsgivare satt in. Politikerna låtsas så att säga att mottagarna betalt in pengar och detta även retroaktivt. Följden blir att ett belopp på omkring 700 miljarder riskerar att skuldföras. Skulden tvingas förstås de yngre att betala – eller förlora – genom sina framtida insättningar.
- Den tidigare samsynen mellan de politiska partierna håller på att ersättas av konfrontation från vänsterhåll, genom löften om den storskaliga underfinansiering som föreslås. Risken är att inget parti vågar säga nej, ty löften om gåvor är ett väl känt sätt att vinna val på.
Magnusson varnar helt enkelt för att det svenska pensionssystem, som funkat rimligt väl, hotas av sammanbrott. Jag tror att S-partiet som ser makten svikta inför 2022 med öppna ögon kan spoliera pensionssystemet för att rädda sin maktställning. Hursomhelst, om Magnusson har rätt väljer den svenska nationen att skapa ännu ett stort strukturproblem. Men Sverige orkar inte med ytterligare politisk mismanagement!
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt.
Hur många sossar har inte nallat pengar ur pensionskassan under årens lopp? Göran. Fredrik och nu senast Stefan. Man planerar väl att medborgarlöner skall lösa allt.
Torsten Sandström måste läsa på ännu mer för att förtå pensionsfrågan fullt ut! Han skriver:
”Nuvarande pensionssystem bygger på något som liknar en försäkringstanke. Huvudlinjen är att pensionen ska avspegla vad medborgaren via arbetsgivaravgifter (på drygt 17%) levererat till pensionssystemet, frånsett det pensionstak som finns för högavlönade (med riktigt stora insättningar). Grundprincipen är att utbetalningar från systemet alltså inte ska ske utan täckning i tidigare insättningar.”
Ja, det har presenterats så, men den dolda huvudtanken är att alla medborgare ska vara löneslavar och deras löner såväl som pensioner ska bestämmas av S+LO!
Det är inte arbetsgivaren som enligt källskattereformen betalar pensionsavgiften, det är löntagaren som avsätter den till framtida pension.
Sandström känner till taket, för högavlönade, som han skriver. Men det finns ett golv också. Egenföretagare drabbas ofta av båda. Betalar man in för lite ett år blir man utan pensionspoäng det året, trots inbetalda pengar.
Betalar man in över taket, år då företaget gått bra, får man inga poäng för de överskjutande pengarna heller.
Använder man möjligheten att fördela ackumulerad inkomst, som kan uppstå vid försäljning av företag eller patent, då betalar man också pengar till pensionssystemet, men man får inte en enda pensionspoäng för de pengarna.
Så systemet är helt riggat för löneslavar. Förr med progressiv lönestegring fram till pension. Nu med krav på högst lön på första jobbet för bästa möjliga pension. Vem kan fixa det? Dessutom ska man börja jobba helst direkt efter nionde klass, trots samhällets förväntningskrav att man ska plugga i minst tio år till.
Detta går inte ihop. Tege har påpekat en del av problemet. Men Sandström, som får pension i huvudsak efter det gamla systemet och har gjort en sådan karriär med stegrad lön, har inte förstått hur det ser ut för andra och hur det allt mer kommer att gestalta sig för de som går i pension framöver.
Att folk som kommer hit i vuxen ålder och ändå får pension eller andra tillägg för att kompensera är en grov skymf mot svenska löntagare, företagare och pensionärer. Där tar Sandström inte i med tillräckligt hårda ord, trots att han redovisar problemet!
Inte bara behöver vi arbeta längre för att vi blir äldre – med kompensation för dem som haft fysiskt slitsamma liv och arbeten. Framför allt måste vi också börja arbeta tidigare. Enligt statistik jag sett börjar män numera i genomsnitt inte lönearbeta (= försörja sig) förrän vid drygt 25 års ålder. Kvinnor inte förrän närmare 30 år!
Med pension runt 65 lämnar det knappt 40 år för män och bara 35 år för kvinnor. Eftersom vi i snitt nu blir uppåt 82 år (män) resp. 83-84 kvinnor, lämnar det 42 resp. drygt 45 oförsörjda år för män resp. kvinnor. Då förutsätts de alltså försörjas av aktivt yrkesarbetande. DET HÅLLER INTE!! Detta är knäckfrågan i svensk ekonomisk och pensionsdebatt.
Det är mer lättbegripligt än så.
Socialisterna har satt i system att plundra och fördärva ”VÄLSTÅNDET” i Sverige, därför försvinner den så kallade ”VÄLFÄRDEN” ganska automatiskt.
Man kan möjligtvis börja med att stryka det vulgärsocialistiska ordet ALLEMANSRÄTT ur RF Kap 2 par. 15.
Det är förmodligen det ord som missbrukats mest sedan socialisterna fick skrivit in det 1974 i RF.
Socialisterna har satt i system att bl.a. stjäla fast egendom av enskilda svenska medborgare, det sker dagligen.
Vem törs lita på så kallade ”pensioner” under sådana premisser?
Sverige har flest nya miljardärer i världen och ingen betalar väl skatt..
Sandström skriver: ”Hela pensionssystemet hotas av snyltande vänsterpolitiker, som vill dela ut pengar till behövande, som inte själva deltagit som inbetalare till systemet.”
Policyn att ta av svenska skattepengar och ge till människor från andra kulturer som inte själva deltagit som inbetalare till systemet beslöts i riksdagen genom att rösta ja till Proposition 1975:26 den 27 februari 1975, föreslagen av Olof Palme & Anna Greta Leijon. Dess tre delmål och riktlinjer; jämlikhetsmålet (A), valfrihetsmålet (B) och samverkansmålet (C), betyder att: Invandrare ska få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt, enkelt uttytt som att invandrare har rätt till samma sociala förmåner som den infödda befolkningen utan kvalificering.
Sedan detta beslut fattades i riksdagen har ”våra” ledande politiker ingått avtal med FN, EU, muslimska organisationer och även ingått avtal partierna emellan om åtgärder för att säkerställa omfattande immigration från Afrika och mellanöstern till Sverige.
Avtalen har AKTIVT VERKAT FÖR uppkomst av etniska enklaver och getton.
Här är en redovisning av alla dessa avtal – som aldrig diskuterats offentligt och som de allra flesta svenskar inte har en ANING om:
https://newsvoice.se/2020/10/katolska-kyrkan-granskas-agenda/