GRANSKNING & DEBATT. NewsVoice har i veckan fått rapporter om att Facebook nu tvingar sina användare att förneka ”migranternas” våldtäkter. Sedan 1960 har vissa migranter som kommit till Sverige begått en enorm mängd våldtäkter mot svenska kvinnor och barn.
Enligt flera studier handlar det om 60% av alla våldtäkter i landet och cirka 80% av alla grova våldtäkter. Samtidigt är migranterna nästan helt unika när det gäller överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter och ligger då på strax under 100%.
Det är den 27 januari i år och ”förintelsens minnesdag”. Att diskutera exakta dödstal gällande förintelsen är något som är osmakligt och dessutom olagligt i flera länder. I Sverige går det under begreppet ”hets mot folkgrupp” (HMF) och leder normalt endast till böter, men i länder som Tyskland och Österrike kan det leda till upp till åtta års fängelse.
Minnesdagen uppmärksammandes i Sverige av bland annat statsfinansierade Forum för Levande Historia (FLH). Under deras huvudinlägg i dag skrev en person: ”Migranterna som har kommit till Sverige har våldtagit över hundratusen kvinnor och barn. Finns det någon dokumentär om detta?”. Efter detta undrade personen om forumet FLH ”förnekade” att så var fallet – det vill säga att dessa våldtäkter har hänt.
Det tog därefter runt tio minuter och sedan var inlägget borta. I rapporten från Facebook står det att inlägget bryter mot regeln om ”hatiskt innehåll”. Personen som skrev inlägget får nu inte kommentera på Facebook under 30 dagar och därefter är det troligt att hela kontot raderas vid fortsatta påstådda ”regelbrott”.
I andra inlägg som ligger kvar klagar Elsan Wydow på att romernas lidande inte marknadsförs lika intensivt.
Det verkar alltså råda ett tvång på att man skall förneka migranternas våldtäkter i Sverige på Facebook. FLH verkar också ta avstånd från levande nutidshistoria då anmälan säkerligen kommer från en av deras administratörer.
Text: Anders Gustafsson
Utan att gå in på vad som är sant eller osant beträffande ”förintelsen” måste man konstatera att den är en fis i rymden jämfört med antalet offer under Kommunismen, där finns siffror på totalt ca 200 Miljoner mördade människor ( inkl Kina) direkt eller genom iscensatta svältkatastrofer (se Juri Linas berättelser, uppväxt i Sovjetunionen).
Varför man inte har minnesdagar för dessa kommunistiska folkmord förstår alla som känner till den övergripande agendan.
Tack för historisk fakta!
Jag har också svårt att ta in att man kan överleva förintelsen och censurera källgranskning.
Tydlig Parallell finns med omfattningen av covidpandemin som media vägrar att källgranska liksom massvåldtäkterna som nu får fortgå utan massutvisningar eller ens rapportering.
Facebooks censur är mycket allvarlig då pågående massvåldtäkter är krigshandlingar mot svenska folket.
Minnesdagen har också valt att ignorera historiens största etniska rensning mot tyskar med liknande massvåldtäkter där även allierade soldater deltog i massvåldtäkt mot tyska kvinnor.
https://fof.se/tidning/2005/2/artikel/offer-for-bade-stalin-och-hitler
https://www.dalademokraten.se/artikel/allierade-soldater-utsatte-tyska-kvinnor-for-massvaldtakter
Minnesdagen mörkat också Netanyahus syn på Hitler: – Hitler ville inte utrota judarna
Premiärministern berättar för den sionistiska världskongressen att Hitler bara ville utvisa judarna, men Jerusalems stormufti övertygade honom om att utrota dem, ett påstående som avvisades av de flesta accepterade förintelseforskare.
https://www.haaretz.com/israel-news/netanyahu-absolves-hitler-of-guilt-1.5411578
Vad innebär det då, att man ”förnekar förintelsen”? En definition efterlyses liksom en förklaring på, hur det kan vara möjligt att överleva en förintelse (Vernichtung). Synes mig vara en självmotsägelse (contradiction ad absurdum. Eller är det endast frågan om ett slagkraftigt trademark. Under lång tid efter VKII användes i Sverige begreppet ”judeförföljelsen” om den politik som blev en synbar realitet i det tyska ”tredje riket”, efter Daily Express’ stort upplagda förstasidesupprop den 24:e mars 1933 för en bojkott av tyska varor: ”Judea Declares War on Germany”. Så var kriget igång, ett krig som inletts i Versailles 1919 och naturligtvis endast kunde sluta som det var tänkt. Ett nytt stort krig.
”Sifferexercis” beträffande antalet judiska offer har städse censurerats, då ”det är osmakligt”. Från de ”sex miljoner” som under generalförsamlingens ordförande Jan Eliasson, enhälligt godkändes i FN den 1.11.2005 har antalet förintade judar varierat stort.
I min historiebok för gymnasiet från 1960 står det ordagrant: ”Omkring sex miljoner judar mötte döden i gaskamrarna i koncentrationslägren”. Göran Perssons skapade ” … om detta må ni berätta … – En bok om Förintelsen i Europa 1933-1945″, Stockholm 1998, framgår
i häftet på sidan 53, att antalet gasade judar låg i intervallet 3.162 till 3.530 miljoner, något som med dagens synsätt måste betraktas, som termen lyder, ”A Gross Minimization” -(trivialisering), ett hatbrott rent av! Således straffbart, eller hur?
En av VKII:s huvudpersoner, Storbritanniens premiärminister, från 10:e maj 1940 fram till sommaren 1945, då han mitt under Potsdam-konferensen förlorade sin höga post, borde väl kunna betraktas som ett sanningsvittne. Han briefades varje dag om vad som framkom i Bletchley Park av sina ”kodknäckare” därstädes. Bland all info, fanns även den avlyssnade teletrafiken mellan SS-ledningen i Auschwitz och WVHA i Oranienburg/Sachsenhausen strax norr om Berlin medtagen. Direkt efter kriget satte Winston igång med att skriva sin stora historiska redogörelse av VKII, med viss hjälp av historiker. Det blev sex volymer på sammanlagt 4 200 sidor, den sista kom 1953, då han även erhöll Nobelpriset i litteratur för sitt stora verk. 1952 hade krigstillståndet mellan Västtyskland och de västallierade upphört. Så den sedvanliga krigpropagandan var nu överflödig, men Churchill själv var 1953 för sjuk för att ta’ sig till Stockholm och ta emot priset. Vad skriver ha då på dessa 4 200 sidor av intresse för oss nu, eller rättare sagt vad skriver han INTE. Jo, inte någonstans finns ordet ”gaskammare” (eller motsvarande på annat språk) att finna . NO, zero, nada!
Om vi för ordningens skull går till Internationella Röda Korsets arkiv i Arolsen, Tyskland finner vi där att den totala registrerade dödligheten från 15 tyska arbets- och koncentrationsläger för tiden fram till 1993: 296 081, varav Auschwitz: 60 056.
Förintelsebluffen avslöjad en gång för alla
https://www.bitchute.com/search/?query=f%C3%B6rintelsebluffen&kind=video
Det skulle vara önskvärt med fler källhänvisningar i den här artikeln. För mig blir inte kopplingen mellan rubriken och innehållet helt solklar..
Inte ett ord om socialisternas övergrepp, inte ett ord om GULAGOFFREN?
Man kräks över hyckleriet!
FLH är en märklig skapelse. Av namnet framgår att det ska vara ett forum. Ordet kommer från romartiden och beskriver ett torg mitt i staden där alla medborgar kunde samlas för att diskutera. Av artikeln att döma lever man inte upp till detta. Detta kan bero på att FLH samtidigt är FLH en myndighet – som sådan har man en särskild ställning, över gemena medborgare. Det är väl riktigt i princip att en myndighet inte ska diskutera men oriktigt att en myndighet som kallar sig för ett forum inte tillåter andra att göra det på en hemsida och en Facebooksida med kommentarsfunktion. Den andra bokstaven, L, ska stå för levande. Även detta borde innebära att historian diskuteras och att man bejakar seriös historisk forskning.
Vad gäller Newsvoice påstående om att det är osmakligt att diskutera antalet ”förintade” personer i tyska koncentrationsläger kan jag inte hålla med. När en anklagelse riktas mot någon eller några och denna anklagelse är extra synnerligen allvarlig som i det här fallet är ingenting i det hela ”smakligt” – oavsett om anklagelsen är riktig eller inte. När det är som så att anklagelsen i sin väsentligaste del är falsk är själva anklagelsen och det okritiska upprepandet av den falska anklagelsen synnerligen osmakliga. Som det står i valan: ”I hels salar vadar menediga män” upp till knäna i ormgift. Personer som, trots att de är avlönade för att på heltid sysselsätta sig med frågan, vägrar att ens befatta sig med den forskning som utmynnar i att anklagelserna inte är sanna, de personerna visar att de struntar i om anklagelserna stämmer eller inte. Dem kallar jag menediga män.