Gunnar Söderberg som är samhällsvetare och fd statstjänsteman och regionalpolitiker med uppdrag inom hälso- och sjukvård kallar coronakrisen för en ”plandemi” som måste få ett slut. Bäst före-datum har passerat för länge sedan.
Nedstängningarna medför att friheten upphör, människors hälsa och liv förstörs, samhällen slås sönder och ekonomier går i kras. Grund för de drakoniska åtgärderna saknas, använd diagnosmetod är falsk. Något virus av en dignitet, som skulle motivera tvångsåtgärderna, finns inte.
De myndigheter, politiker och företag, som är ansvariga bryter mot vetenskap, lagar, etik och moral. Massmedia förvränger eller utelämnar fakta. Lögnen har blivit dagsens sanning, men detta var noga planerat.
En förövning till plandemin genomfördes 18 oktober 2019 i New York, det så kallade ”Event 201”. Målet är att omdana världen till ett samhälle, som helt styrs uppifrån av en elit, där demokrati och mänskliga rättigheter sätts på undantag.
Detta leds från World Economic Forum med säte i Davos och som verkställs av WHO. Nedstängningarna har varit en viktig del en agenda, vilka nu genomförs med stor kraft. En agenda, vilken de olika ländernas regeringar och myndigheter följer med medierna som språkrör. Emellertid ifrågasätts det som händer allt mer.
WHO:s roll och agerande har nagelfarits av Astrid Stuckelberger, en person som under lång tid haft framträdande poster inom detta organ. Hon avslöjade hur WHO på falsk grund angivit åtgärder såsom lockdowns och att förespråka massvaccinering med vacciner, som inte är vederbörligt testade. Vissa preparat är inte ens vacciner. Mänskligheten är försöksdjuret i detta gigantiska experiment.
Vaccineringarna har särskilt uppmärksammats av den erkände vaccinförespråkaren Geert Vanden Bossche. I ett nödrop till WHO och andra ansvariga, krävde han nyligen att dessa omedelbart stoppas. Hans budskap är att vaccineringarna inte bara hotar människorna till lem och liv, utan kan riskera att utplåna hela mänskligheten.
Worldwide Rally for Freedom
Runt om i världen protesterar nu allt fler människor mot plandemin. Manifestationer anordnades 20 mars i runt 40 länder och över 100 städer med mycket stora deltagarskaror. Alla världsdelar var representerade. Initiativtagarna till manifestationen, som gick under namnet ”Worldwide Rally for Freedom”, är från Kassel i Tyskland.
Många stora metropoler fanns bland evenemangsplatserna, såsom: New York, Paris, Madrid, Kiev och London. I Kanada manifesterade man i de tre största städerna Toronto, Montreal och Quebec och i Norden i de fyra huvudstäderna Stockholm, Köpenhamn, Oslo och Helsingfors.
På många håll samlades stora deltagarskaror, som tex i London. Detta beskrevs i den svenska rikstidningen SvD: ”I London samlades människor för att gå mot Westminster”. Man kan få intrycket att det handlade om ett fåtal personer.
En verklighetstrogen beskrivning skulle ha redovisat att manifestationen samlade många tusen personer som i Hyde park bildade en människomur, som hade en sådan kraft att poliserna pressades tillbaka.
En mångfald av yttringar förekom under manifestationerna allt från stor dramaturgi av vitklädda aktörer i Kiev, till en stillsam och värdig parad med nationsflaggor i Vilnius. Många olika budskap framfördes, inte minst på temat att friheten måste komma tillbaka: sluta med lockdowns och stoppa vaccineringarna var flitigt återkommande budskap. Här fanns även skyltar med beskedet ”Media är viruset”.
Myndigheternas bemötande av manifestationerna uppvisade stor variation. På många håll var polisernas brutalitet stor som i Amsterdam – där batonger, hundar och vattenkanoner flitigt kom till användning. De otäcka situationerna var många. I Malmö skingrades manifestationen med polis på hästar, som i bredd red hotandes mot manifestatörerna. Ett varierande antal personer omhändertogs av polis.
Man kan undra vilken form av repression, som kan komma härnäst. Associationer till de nazistiska tvångslägren finns, där fångar injicerades som försöksobjekt i medicinska experiment. Därifrån var det få som kom ut levande.
Text: Gunnar Söderberg, samhällsvetare (Fil.pol.mag). Fd statstjänsteman regionalt med uppdrag som aktuarie, chef och expert. Politiker regionalt och lokalt 2001-19 med uppdrag inom bland annat hälso- och sjukvård, regional utveckling, kultur samt revision.
Relaterat och källor
Frågan är i vilken egenskap våra politiker agerar och om inte mullvadarna med jävsförbindelser borde underkastas straffansvar.
Brottsbalken är tydlig när det gäller uppsåtliga tjänstefel hos våra statstjänstemän som har uppdraget att betjäna folket enligt regeringsformen och förvaltningslagen.
Brottsbalken 20 kap. Om tjänstefel m. m.
1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.
Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
Den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap.
Vad som sägs i första och andra styckena skall inte heller tillämpas, om gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse. Lag (1989:608).
Varför länka till en låst artikel?
Ingen VÅGAR bromsa socialisten! Alla är vi mer eller mindre beroende av utplundrade skattepengar.