All kritik mot infekterade, hälsovådliga och dåliga rotfyllningar har stoppats av Tandläkarförbundet. Många patienter drabbas, men de flesta tandläkare är fast i sitt gamla tänkande och använder inte effektiva antiseptika.
Opinionstext: Nils Norrsell, legitimerad tandläkare och psykoterapeut
Ifrågasättande av dåliga rotfyllningsresultat tolereras inte på Tandläkarförbundets årliga Odontologiska Riksstämma och inte heller i Tandläkartidningen. Trots usla resultat med konventionell metod försvarar etablissemanget sin hållning med krav på vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta är en ren bluff. Redan år 1967 visade docenten vid Tandläkarhögskolan i Malmö Ingrid Brynolf i en studie att 93 procent av rotfyllda tänder innehöll bakterier (I. Brynolf, A Histological and Roetgenological Study of the periapical region of the human upper incisors, Lund 1967).
Hårt indoktrinerade tandläkare följer trots detta givna riktlinjer och vill inte, eller vågar inte, prova det antiseptiskt verkande rotfyllningsmedlet N2 (N2 är både en metod och ett rotfyllningsmedel) med bevisat överlägsna och förutsägbara resultat. (A. Steup, Radiologische Erfolgsbewertung von Wurzelkanalfüllungen mit N2 im Seitenzahnbereich nach Vitalextirpation Aachen, 2001, och P. Venuti, A dynamic prospective cohort study of initial endodontic treatments of 627 teeth: long term results, (via länken kan man ladda ner hans studie, 2014).
Det finns en historisk parallell till vad ovilja att ta till sig kliniska fakta kan ställa till med. År 1847 hade den ungerske läkaren Ignaz Semmelweis visat att dödligheten i barnsängsfeber kunde minska från 13 procent till två procent om läkare som kom direkt från en obduktion tvättade händerna före en förlossning (referens). Hans rön dömdes ändå ut, då de ansågs sakna vetenskaplig grund. Tragiskt nog fortsatte dödligheten att vara hög på de flesta europeiska sjukhusen i ytterligare 25 år, eftersom man vägrade tro på det uppenbara och inte ville införa krav på handtvätt.
Slutsatsen av Brynolfs ovan nämnda studie är att så gott som alla konventionellt rotfyllda tänder innehåller bakterier. På 1920-talet påtalade den kanadensiske tandläkaren och forskaren Weston Price att de kan skada allmänhälsan. Den blivande rektorn vid Tandläkarhögskolan i Stockholm, Gösta Westin, uttryckte år 1939 bekymmer över att var tredje rotfyllning hade visats vara infekterad.
Så ser det ut än i dag, och inom ungdomstandvården är det ännu värre där varannan rotfyllning drabbas av infektion (K. Ridell, Endodontic Treatment in Young Permanent Teeth, Malmö 2003). Den amerikanske rotfyllningsspecialisten George E. Meinig anser att det är omöjligt att få bort alla bakterier inför rotfyllning (G. E. Meinig, Root Canal Cover-Up, Dallas, 1994). Den uppenbara slutsatsen om man tror på Meinig är att om man inte vill dra ut infekterade tänder så ska man åtminstone se till att rotfyllningsmaterialet har en bakteriedödande effekt tillräcklig för att säkerställa att inte en enda bakterie eller annan skadlig mikroorganism överlever.
Tandläkaren Angelo Sargenti presenterade år 1955 en lösning på problemet. En mix av zinkoxid och eugenol brukade då liksom nu användas som rotfyllningsmaterial. Sargenti blandade zinkoxiden med cirka fem procent paraformaldehyd, ett vitt pulver som i kroppstemperatur förgasas. Rotkanalen blir helt fri från bakterier utan att eventuell pulpavävnad skadas. Efter några dygn har formaldehyden förvandlats till neutrala ämnen som koldioxid och vatten. Det paraformberikade materialet fick namnet N2.
Plötsligt blev det enkelt för vanliga tandläkare att lyckas med rotfyllning. Tandläkaren Lennart Telander gjorde under 1960-talet en långtidsstudie under överinseende av röntgenprofessorn Arne Forsberg (Vitalextirtation och rotfyllning i en sittning enligt N2-metoden, Tandläkartidningen 1966 :4). Trots mycket stränga kriterier blev lyckandefrekvensen 92 procent och det fanns inga tecken på infektion.
För att göra en lång historia kort: Specialister och vanliga tandläkare bör anpassa sig till det faktum att N2 ger goda resultat, till skillnad från gängse metoder. På tandläkarutbildningen får man lära sig att använda milda antiseptika och neutrala rotfyllningsmaterial. Ett känt faktum är att bakterier då ofta överlever och förökar sig på sikt.
Såväl ny forskning som väl beprövade erfarenheter sedan drygt 60 år visar att rotfyllningsmedel behöver ha effektiv antiseptisk verkan. N2 innehåller en liten dos paraformaldehyd, som i kroppstemperatur förgasas och oskadliggör samtliga bakterier. Man skall lita på vetenskapliga studier i kombination med egen och andras beprövade erfarenheter. Det är hög tid att alla tandläkare skaffar sig kunskap om N2 och att var och en skaffar sig egna erfarenheter. Den spontana reaktionen brukar vara:” Äntligen en metod som fungerar”.
I nuläget sker en oacceptabel vårdstyrning då tandläkare, som fått dåliga resultat remitterar till rotfyllningsspecialister, vilket medför dubbelt så hög kostnad och extra besvär för patienten. Dessutom ges ingen garanti för lyckat resultat. Många tandläkare väljer därför i stället att dra ut tänder och sätta in dyra implantat.
I Sverige beräknas det finnas 2,5 miljoner rotfyllda tänder med tydliga tecken på infektion. Även om den nya tandvårdslagen ger patienten rätt till medinflytande är det svårt att hitta tandläkare som erbjuder N2. Lagen sattes nämligen ur spel genom att Tandläkarförbundet och Socialstyrelsen fortsätter att ta avstånd från N2.
Text: Nils Norrsell, legitimerad tandläkare och psykoterapeut
Relaterat
- Läs mer om vård i NewsVoice
