KULTURMARXISMEN. Postmodernismens djupa antipati mot all individualism berördes i den tidigare delartikeln. Om man betänker den djupa inverkan, som sker på medborgarna genom massindoktrineringen och upprätthållandet av politisk korrekthet, finns all anledning att vara djupt bekymrad. På ett sätt vi tidigare inte erfarit i det moderna Sverige, angriper nu en av det offentliga delvis sanktionerad, bred kollektivistisk ideologi människornas värderingar på otaliga sätt och krafterna bakom påverkan är ofta finansierade av det offentliga och sker via kanaler, av vilka vissa är kontrollerade av det offentliga (1).
Text: Dan Ahlmark
I ett par tidigare angivna artiklar (2;3) granskade jag, hur människor just påverkas psykologiskt av den pågående kontinuerliga attacken mot förnuftsmässiga föreställningar och värderingar. Angreppen bildar tillsammans med den sociala pressen på individen; lockelsen att tillhöra den inflytelserika gruppen; frestelsen att låta sig påverkas av irrationella och ansvarslösa känslor och den förtrollning som falsk godhet skapar, en mäktig kraft att överge sitt förnuft och egna värderingar.
Det är också tydligt, att en impuls eller drivkraft liknande religion ibland kan inverka. Djup tro på några enkla, men falska förklaringar gällande verkligheten, människans situation och vad godhet är; en djup personlig önskan att underkasta sig och helt tjäna det goda; den fasta övertygelsen att ha rätt och motståndaren så fel, att förklaringen måste vara omoral, kanske ondska; och därmed den irrationella och totala oviljan att beakta några som helst argument, som motsäger den egna tron.
Kulturmarxismen försöker genom passivisering av människans högre – rationella – medvetande (4) förvandla individer till osjälvständiga varelser, som är emotionellt styrda av sinnesstämningar och känslosamma berättelser (narrativ).
När alla massindoktrineringens kanaler och instrument under decennier är inriktade på individer, i skolan dåligt tränade i kritisk analys, och för vilka alternativ till kollektivistiska värderingar och lösningar sällan presenteras, blir resultatet just ”cancer i hjärta, sinne och själ” (2). Det leder till passivisering av det egna intellektet och istället omfattande acceptans av denna påverkan och därmed klonas ännu en kulturmarxist. Att deltagande i politik och offentlig debatt bör begränsas till de, som godkänner en viss bestämd värdegrund (naturligtvis kulturmarxistisk) sårar många samhälleligt intresserade och särskilt politiskt aktiva. Det är som gamla tiders förvisning ur kyrkan och samhällsgemenskapen.
Den ansvarslösa syn denna ideologi även har avseende känslor är direkt skadlig för människor. Att lita på känslor mera än på förnuftet – och därför kanske främst följa sina känslor – kan leda till konsekvenser, som direkt fördärvar individen. De negativa psykologiska konsekvenserna (och självfallet de materiella) kan bli stora. Den känslosynen formades av filosofer fientliga till upplysningen, och vilkas åsikter uppskattades av postmodernismens grundare. Den blev en naturlig del av de senares devalvering av förnuftet. En förnuftig syn på uppkomsten och funktionen av känslor ges istället av den biocentriska psykologin (5).
En bieffekt på det mänskliga beteendet av nedvärderingen av förnuftet är den ökade vikt andra personers åsikter då får. Hos en del människor leder det till abnormt beroende av andra (6), och hos främst yngre en viss attityd av levnadsoduglighet (7). Man kan också fråga sig vilken attityd avseende verkligheten och människor de personer har, som kan tro på den kulturmarxistiska synen på individen.
Inledningsvis anses människan inte kunna kommunicera med andra på ett sant sätt gällande exempelvis sin omgivning: denne påstås helt enkelt sakna förmågan att korrekt beskriva den objektiva verkligheten. Människan påstås också inte ha någon egen själ dvs unika individuella värderingar ytterst viktiga för denne och därför värda att försvara, utan hon är bara en produkt av sin ”grupptillhörighet”.
Det finns otvivelaktigt personer, som under barn- och ungdomen bara suger upp familjens och miljöns värderingar och senare okritiskt andra omgivande gruppers. De torde dock vara långt ifrån en majoritet. Det egna tänkandet leder ju ofta snart till personer, som utifrån sin livserfarenhet etablerar fasta och rätt individuella värderingar. Påståendet att Jaget antingen inte är gripbart eller också mycket flytande, genom att det lätt ändras över tiden genom yttre påverkan, är inte empiriskt grundat.
Människor tar självfallet intryck av sina erfarenheter och förändras därför en del under livet (i olika avseenden), och vissa påverkas mer än andra. Men att pga detta bortse från att uppenbarligen de flesta – efter ungdomen – i huvudsak etablerar en personlig och rätt varaktig karaktär och syn gällande viktiga värderingar, är ett grovt misstag.
Det är en helt annan sak, att en stat genom massiv och enhetlig påverkan genom talrika kanaler kan få många medborgare att tro på vissa fenomen och värderingar samt en viss politik. Detta gäller helt eller delvis ofria samhällen, där en styrande grupp i landet medvetet skapar och kan transmittera bestämda åsikter och föreställningar till många. Detta händer tyvärr också kontinuerligt i Sverige. I alla fall vänsterns partier förstår inte det skamliga i att ensidigt påverka medborgarna, bara för att partierna har möjlighet till det. En röstmajoritet i val i en demokrati ger regeringar ingen som helst rätt att avsiktligt indoktrinera människor.
När det gäller det ekonomiska systemet har vänstern pga östblockets kollaps tidigare varit för skrämt att åter hävda, att det socialistiska systemet är jämbördigt med marknadssystemet och fritt företagande. Det verkar nu ha ändrats. Anhängarna av dagens tillämpade postmodernism (kritisk teori) har övergett sin tidigare syn, att denna filosofi eventuellt kan ifrågasättas, till att hävda att den definitivt är sann. På liknande sätt finns nu en ökande tendens att upprepa de gamla lögnerna om planekonomins jämbördighet med eller överlägsenhet till marknadsekonomin.
Tiden, glömskan och nya generationer utan kunskap om planekonomins underlägsenhet har medfört, att vissa inom vänstern åter hävdar hur bra och hur ”rättvist” det socialistiska systemet är. Men om man alltså är beredd att ljuga på det viset, drivs man inte längre av hedervärda motiv (8). Är man verkligen en människofiende och beredd att utlämna människor till ett system, som kommer att skada dem så fundamentalt?
Om vi ser på grunden och beståndsdelarna i ett potentiellt kulturmarxistiskt samhälle, verkar det uppenbart, att mänsklig lycka generellt och varaktigt inte kan uppstå där. Den i grunden felaktiga synen på samhället, språket och den mänskliga naturen eliminerar goda samhällslösningar, harmoni och tillräcklig intressegemenskap. Kulturmarxismens samhällssystem inkl syn på ekonomin utesluter helt enkelt ett välfungerande land inriktat på att skapa mänsklig välfärd. Man skapar ett i många avseenden ofritt Sverige med subventionerad fattigdom.
Människorna blir osjälvständiga och dresserade, och många – särskilt yngre – helt fyllda av föreställningar, som strider mot sunt förnuft. Lögn och föreställning för att inte drabbas av repressalier blir – som det var i östblocket – vanligt beteende för människor, och den naturliga samverkan med andra möter ständiga friktioner.
När individualismen motverkas, kanske delvis kvävs, inträffar många konsekvenser, vilka inverkar negativt på alla typer av mänskliga relationer och aktiviteter. Det är därför en rimlig hypotes, att de flesta människor inte kan nå personlig lycka i ett kulturmarxistiskt land, utan detta är även i det avseendet helt underlägset det fria samhället.
Text: Dan Ahlmark
(1) https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/
(2) https://nyadagbladet.se/kronikor/kulturmarxismen-kranker-manniskans-sjal/
(3) https://nyadagbladet.se/kronikor/kulturmarxismen-skadar-manniskans-psyke/
(4) https://www.frihetsportalen.se/2020/02/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-5-tankande-och-kanslor/
(5) https://www.frihetsportalen.se/2019/06/dagens-syn-pa-kanslor-ar-forodande/
(6) https://detgodasamhallet.com/2019/06/29/gastskribent-dan-ahlmark-andrahandsmanniskan-och-politisk-korrekthet/
(7) https://nyadagbladet.se/kronikor/snoflingorna/
(8) https://nyadagbladet.se/kronikor/marxismens-ekonomi-leder-till-underskott-aven-moraliskt/
Alternativmedia och alla som har åsikter som avviker från regeringens dekret – är vi TERRORISTER?
Lyssna på Magnus Stenlund alla ni som kämpar för frihet och möjlighet att säga vad man tycker!!!
”Att man inte tycker som regeringen och troligen blir upprörd över att därför kallas terrorist – och att detta utpekande sker med hjälp av Expo, en organisation där det sitter människor som glatt etiketterar sig som det nya STASI – gör det förstås inte mindra provokativt.”
https://swebbtv.se/videos/watch/8910d474-87d5-41a3-ab0d-abb5708ba9fe
Magnus Stenlund talar om en global statskupp och om ”devilution”.
Kanske sitter just nu någon fockad person från MSB på regeringskansliet finfilande på ”gråzonsproblematik” och terroristlagar som yxats till av före detta Säpo-chefen Anders Thornberg…?
https://newsvoice.se/2020/01/typfall-5-alternativa-medier-sekretess/
Till sist vill jag säga att detta med postmodernismen, frankfortskolan och kulturmarxismen, som bäst kommer till i uttryck inom litteraturen och som i sin mest förföriska form är som effektivast inom just skönlitteratur och teatern inte har mer påverkan än vad vi ger den. Vi känner redan till att frankfortskolan med sin postmodernism infiltrerat kulturen, vilket var själva syftet med hela kulturmarxismen, men här finns det flera viktiga saker att säga om detta:
Det finns en oroande tendens bland konservativa intellektuella röster som vill smyga in en varningens finger, men jag vill framhålla att: bra litteratur är bra litteratur. Här är ned- och isärbrytning (dekonstruering) ett gångbart litterärt knep – lite som att ha ett romantisk-skimmer-förhållande till ett schizofrent betraktelsesätt, så återstår faktumet att det går utmärkt att läsa denna typ av litteratur som just bra litteratur – därför ska litteraturen inte stämplas för det spelar i grunden ingen roll: där är HUR man läser som är avgörande, inte ATT man läser som är hela grejen. Det finns även mindre intellektuellt bemedlade röster som (typ) till och med vill förbjuda dylik litteratur som varande rent skadlig att läsa som konservativ, och då närmar vi oss bokbålets fasor.
Jämlikhet mellan könen och marxistiska idéer om jämlikhet mellan könen.
I det sekulariserade, konservativa och jämställda samhället finns ingen kollektiv strävan att hindra kvinnor från att bli både högutbildade och framgångsrika, vilket inte hindrar henne från att gifta sig uppåt. Detta med kvinnors supermonogami. Titta runt i ett bekantskapskrets, kvinnor tenderar att gifta sig uppåt i hierarkin, hur framgångsrik hon än är – det är kvinna som väljer ut mannen, inte tvärt som många män tror. Inte för att jag vill ha det så, utan för att det är så det är.
Detta biologistyrda faktum bryr sig inte marxistiska idéer om, utan tvärtom användes dessa som ytterligare ett argument för att omdana samhället, för att samhället ska bli mer jämställt. Påpekar man fakta begagnar sig marxismen av tricket (med sin kunskapsrelativism) att ställa sig från vilken människosyn den människa som redogör för fakta har.
Sanningen och empiriska faktum betyder här ingenting.
Tack Dan för dina artiklar här om Frankfortskolan. Synd att du inte fått fler kommentarer, men otack är kanske världen lön? Frankfortskolan idéer har påverkat många tänkare som mynnat ut en flora av moderna filosofer som bäst kanske kommer till utryck i deras böcker. Tänker här framförallt på filosofen och idéhistorikern Michel Foucault, som jag läst flera böcker av. Maken till svårförståeliga samt svårgenomträngliga texter får man letar efter. Tack Dan för att du förenklat idéinriktningarna i dina artiklar här.
Det Foucault framför allt penetrerat är makten. Naturligtvis, ska man omdana och omkullkasta samhället är det en bra att börja här. Hans tes är inte bara den klassiska marxistiska att kunskap är makt, utan även att kunskap producerar makt – att det inte kan finns kunskap utan makt. När han skriver skriver skapar, menar han konstruera. Här är den generella idén att allt är konstruerat. T ex att naturvetenskapen (själva ordet innehåller ett skapade – naturkunSKAP) där Foucault menar att naturvetenskapen inte hittar fakta som ligger färdiga att plockas upp som strumpor slängda på golvet, utan konstrueras. Allt han skriver utgår från detta faktum. Om allt är konstruerat och makten är det som konstruerar måste också all kamp gå ut på att dekonstruera den process som skapar kunskap för att bryta ner makten – kunskapsrelativismen ligger mycket nära detta område. Detta är själva kärnan i den marxistiska metoden att skapa subversion – omkullkastning.
Fortsättning: av alla fungerande samhällsystem för att lösa upp och omdana samhället. För att förstå makten måste här makten brytas ner till sina elementarpartiklar, återigen för att kunna dekonstruera samt därefter konstruera om världen för att nå det klasslösa samhället, det jämlika samhället. Han förutsåg också många framtidsscenarier som ökad teknologisk övervakning.
Detta synsätt ligger 180 garder mot ett konservativt synsättet där man sakta prövar sig fram att organiskt bygga samhället och testar idéer samt slänger de idéer som inte visat sig fungerar – alltså inte utvecklat samhället samt att samhället mins misstagen, också organiskt och samlar dessa i en kunskapsbank. Nu har vi prövat det kommunistiska alternativet och det var inge bra. Nu har vi prövat det mångkulturella samhället och de var heller ingen bra idé. Nu har vi prövat på det feministiska idéerna och det heller inte bra.
Jag försökte svara Mats Ericsson både via firefox och chrome.
Hoppas att inte min kommentar kommer in i flera kopior nu. Men jag fick intrycket att den överhuvudtaget inte kom in. Det följande är alltså inte den kommentaren.
Imperiet är nöjda så länge Mats och hans meningsmotståndare behåller sina inarbetade uppfattningar. Och helst inte pekar på kopplingen mellan alla radikala läror och samma imperium.
Renhjärtade och lurade vänsteranhängare fortsätter att underminera allt självständigt rationellt tänkande och att underminera kvaliteten i undervisningen genom att sänka kraven och nivellera.
Varifrån får Dan sina föreställningar? ”Våra” gängse massmedia är de mest högervridna jag påverkats av under mitt snart 80-åriga liv. De har ju berett vägen för privatisering, USA-härmande och växande klyftor, dvs typiska högermål. Vänsterns klassiska mål är att vi tillsammans borde äga produktionsmedlen, likställdhet och trygghet.
Dvs raka motsatsen till den utveckling vi sett.
Den nya vänstern är en den gamla högern och den nya högern är den gamla vänstern…
Dan Ahlmark sätter ord på dom bakomliggande orsakerna till den omfattande frustration som idag råder över ”sakernas tillstånd” i ”vuxendagis Sverige AB”. Några förslag på vad som behöver göras för att rädda Sverige ifrån att bli en allmänt utbredd ”åsiktsdiktatur”. listas nedan.
Agenda 2022 / Rädda Sverige! / Rösta rätt!
—————————————————
Klonade kulturmarxister från tomteverkstan – viktigpettrar som gärna klättrar men aldrig förbättrar!