NATO:s psykologiska krig mot Putin – ”Inga samtal får föras med den som är tänkt att likvideras”

KRIG & DEBATT. Att solen går upp i öster kan tydligen vara ett bekymmer för somliga människor som länge har levt i mörker. Man blir bländad när man riktar blicken åt det hållet och får mycket svårt att uppfatta verkligheten.

Text: Hans Myrebro

Ett exempel på detta är Jönköpingspostens ledarskribent Linea Hylén som den 12 april ondgör sig över något som hon uppfattar som rysk aggression. Det kan vara förståeligt att hon uttrycker sig så. Har man levt i ett mainstream-mörker ett antal år, och plötsligt kommer ut i ljuset, då kan vara svårt att skilja på öst och väst.

Verkligheten är dock den, att den vita, västliga maktgruppering som håller västvärlden i ett järngrepp och som går under namnet NATO, har intill nu under en 50-års period stått för det helt dominerande dödliga våldet globalt, genom att genomföra ett 40-tal krig och militära interventioner. Historiker talar om 20-25 miljoner döda vilken NATO som organisation eller enskilda NATO-stater gjort sig skyldiga till. Därtill kommer en ohygglig materiell förstörelse, helt utan någon ambition att återuppbygga de stater som demolerats, men ändå väljer man att ställa Ryssland vid skampålen, därför att man har fått order om det.

Minns gärna Michael Ledeens klarläggande budskap: ”Stabilitet är en ovärdig amerikansk uppgift. Den verkliga frågan är inte om, utan hur man skall destabilisera.”  Där har du inte bara den dödliga aggressionen mot människor, utan även den materiella destruktionen som en helig ledstjärna. Ukraina är ett av de länder som nu står på programmet.

Ukraina

För USA:s del började år 2014 ganska lyckat. Med hjälp av den lokala extremhögern lyckades man genomföra en blodig statskupp där ”endast” ett hundratal Maidan-demonstranter sköts ihjäl av CIA avlönade krypskyttar och den folkvalde presidenten störtades.

Det såg bra ut för USA och redan den 26 september kunde Carl Gershman, chef för den neokonservativa National Endowment for Democracy beskriva Ukraina som, ”den största trofén och ett viktigt steg på vägen att störta Putin”. Gershman var dock lite för tidigt ute och han hade bortsett från viktiga faktorer. I maj månad hade en regimtrogen nazistgrupp i Odessa lyckats stänga inne c:a 150 ryssar i fackföreningens hus, kastat in brandbomber i huset och dödat ryssarna. Detta föranledde en stor grupp ryssar att fly från den delen av landet förföljda av den nazistiska Azov-bataljonen. De flydde till den ryskdominerade Donbas-regionen i öster som nu hotades genom Kievs uttalade mål – en etnisk rensning, ryssarna skulle bort. Detta är bakgrunden till Moskvas agerande, nämligen att rädda liv.

Minsk 2-avtalet

Så är vi då framme vid Minsk 2-avtalet 2015, slutet mellan Ukraina och Ryssland, med Tyskland och Frankrike som sponsorer. Enligt detta avtal garanteras regional autonomi för Donbas. Kiev har som USA:s vasall kategoriskt vägrat att fullfölja avtalet. Detta är inte förvånande. Enligt fredsforskaren professor Johan Galtung förhåller det sig så, att NATO kategoriskt undviker att finna lösningar. De använder konflikter som råmaterial, vilket de kan omvandla till interventioner och krig. NATO har aldrig eftersträvat fredliga lösningar och här är Ukraina de facto en del av NATO och en fredlig lösning ser Nato som ett hån.

Ryssland har inget att vinna på ett krig, men det har NATO. Otaliga västliga militära dokument har fastställt att Ryssland med alla dess naturtillgångar är ett lovligt byte medan själva staten bör pulvriseras. Ett omfattande försök från USA´s sida gjordes under 1990-talets svåra ekonomiska kris i Ryssland, att lägga beslag på allt värdefullt i landet, för en spotstyver, men det kunde till sist Putin sätta stopp för vid sitt tillträde.

Linea Hyléns agenda-trogna ledare i Jönköpingsposten

Nu har dock Putin klart och tydligt talat om att man kommer inte att låta sig provoceras mer än till en gräns och vad som händer om NATO överskrider den gränsen vill jag helst inte tänka på. Sverige är inget NATO-land, men provocerar ändå så gott man kan genom att delta i ekonomiska sanktioner mot Ryssland, dvs ekonomisk krigföring. Samtidigt deltar man helhjärtat i en massmedial hysterisk kanonad mot det landet.

Linea Hyléns agenda-trogna ledare i Jönköpingsposten är ett strålande exempel på hur man genom att utmåla en grannstat som fientlig och farlig, bidrar till att skapa fiendskap, vilken hade kunnat elimineras genom samtal.

Den som ska likvideras…

Detta är en springande punkt i strategin. Inga samtal får föras med den som är tänkt att likvideras. Det var så inför upptakten till andra världskriget. President Franklin Roosevelt förbjöd uttryckligen sina allierade att föra samtal med Hitler. Detta gällde också mainstream som fick order att på allt sätt svartmåla Hitler. Det är så man förbereder krig, och det lyckades till sist för Franklin Roosevelt att få igång ett europeiskt storkrig, när äntligen folkopinionen var mogen för det.

På samma sätt vill man i våra dagar få igång ett storkrig mot Ryssland genom att ge en förvanskad bild av det landet och så snart massmedia förmått övertyga allmänheten om att det är nödvändigt att utplåna Ryssland för att rädda freden vill man slå till. Att sedan ett sådant krig skulle kunna utplåna största delen av Europas befolkning är inget man funderar på.

Text: Hans Myrebro