KLIMATPOLITIK. Det parlamentariska läget i EU och många europeiska länder ger gröna partier större inflytande än deras röstandel och antal mandat egentligen skulle ge dem.
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans
Utan dem kan sällan stabila parlamentariska majoriteter bildas. Få vill samarbeta med nationalistiska och ofta främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna och deras systerpartier.
För att slippa parlamentariskt beroende av dem bygger ofta både borgerliga och socialdemokratiska partier regeringar på stöd eller medverkan av gröna partier.
Men detta stöd har ett pris. De gröna söker, kräver och besätter nyckelposter i regeringar, utskott, departement och myndigheter med avgörande inflytande över länders energi- och näringspolitik.
De får dessa poster därför att de med förment sakkunskap inriktar sig på energi- och miljöfrågor. Men de sätter naturen och inte människors försörjning i första rummet – de sätter naturen före människan.
Det motiverar de med påstått hot om farlig global uppvärmning. Utan att beakta Lilla Istidens periodvisa kyla, missväxt och svält vill de få oss att tro att en dryg grads uppvärmning sedan Lilla Istiden slutade kan farligt värma atmosfären.
I detta bortser de från att flera långa perioder i Jordens historia har varit flera grader varmare med rikare växt- och djurliv och flera gånger högre halter av koldioxid än nu.
Störst inflytande tycks grönvänstern ha i Tyskland och Sverige
I Tyskland samregerar konservativa CDU/CSU med socialdemokraterna SPD. Men de gröna är näst störst i opinionsmätningar och sitter med i flera delstaters regeringar. Genom miljö- och klimatrörelser får de också platser i olika statliga och delstatliga organ.
Det har gått så långt att de gröna och deras organisationer fram och tillbaka växlar nyckelposter mellan dels miljö- och klimatorganisationer och dels statliga och delstatliga råd och myndigheter. Några exempel:
Ekonomen Rainer Baake har både grundat den gröna tankesmedjan Agora och varit statssekreterare i det tyska miljöministeriet. Agora-direktören Patrick Graichen har också ansvarat för miljöministeriets energipolitik.
Ekonomen Caio Koch-Weser blev ordförande i den europeiska klimatstiftelsen ECF efter höga poster i Världsbanken, Deutsche Bank och det tyska finansministeriet.
Tyskland har flera stora och inflytelserika miljö- och klimatorganisationer, som direkt samverkar med regeringen, ofta ingår i olika offentliga organ och delvis finansieras av staten. Bland de viktiga finns:
- Naturschutzbund Deutschland, Nabu. 720.000 medlemmar, 50.000 stödjande, budget 55,7 miljoner € 2019 = 550-600 Mkr. Statsstöd 2014-23: 100 miljoner € = en dryg miljard kronor.
- BUND für Naturschutz. 470.000 medlemmar + 180.000 stödjande. 118 anställda. Omsatte 36 miljoner € år 2019 = ca 370 Mkr.
- Deutsche Umwelthilfe, DUH. 126 anställda, Omsatte 2019 nära 120 Mkr. Medellön ca 43.000 kronor, topplöner nära 100.000 kronor.
- WWF Deutschland. 702.000 stödpersoner år 2020. Omsatte över 100 miljoner € = en dryg miljard kronor.
- Greenpeace Deutschland. 608.000 medlemmar. Omsatte ca 700 Mkr.
- Potsdamer Institut. Budget 315 Mkr.
- Mercator-stiftelsen hade 2019 63,4 miljoner € intäkter = ca 650 Mkr
- Germanwatch. 82 anställda. Omsatte 5,6 miljoner € år 2019 = ca 60 Mkr.
Bara dessa sju stora organisationer omsätter tillsammans ca 3,5 miljarder kronor per år. Takorganisationen Naturschutzring samlar totalt 94 tyska miljö- och klimatorganisationer med tillsammans 11 miljoner medlemmar.
Tyska aktörer inom vind-, sol- och bioenergi har sina egna nationella förbund: o Bundesverband Windenergie (BEW) dominerar helt med ca 20.000 medlemsföretag. Branschen omsatte 2018 ca 13 miljarder € = drygt 130 miljarder kronor.
- Bundesverband der Solarindustrie omsatte ca 2,9 miljarder kronor år 2018.
- Bundesverband Erneuerbauer Energie (BEE) samlar företag inom alla så kallade förnybara energiområden: vind- och solenergi, vattenkraft, bioenergi och bergvärme.
Tillsammans är de 22 branschförbund med ca 30.000 aktörer med 20-25 miljarder € årsomsättning = 200-250 miljarder kronor.
Utöver omfattande statligt och delstatligt stöd får de även stora bidrag från olika privata stiftelser. Dit hör:
- Tyska Mercator med ca 650 miljoner kronor årsbudget
- Internationella Bloomberg, Bill & Melinda Gates, Grantham, Hewlett-Packard, IKEA, Postkod, Rockefeller etc. De beskrivs i Jacob Nordangårds utmärkta böcker.
Sådana stiftelser samlas i den europeiska klimatstiftelsen ECF, som 2019 betalade ut 36,3 miljarder € till olika miljö- och klimatprojekt = ca 370 miljarder kronor.
Nyckelposter växlar också mellan statliga och delstatliga organ och stora miljö- och klimatorganisationer som Nabu.
Tyska miljöministern Svenja Schulze är med i Nabu. Tidigare Nabu-ordföranden Jochen Flasbarth är nu statssekreterare i miljöministeriet. Hans pressekreterare Michael Schroeren är också Nabu-medlem. Justitiedepartemenets pensionerade statssekreterare Gerd Billen var tidigare chef för Nabu.
Källor: organisationernas egen information, dagstidningen die Welt, nättidningen Tichys Einblick
I Sverige samregerar socialdemokraterna med Miljöpartiet. Som tack för sitt stöd har MP fått följande poster: vice statsminister +miljö- och klimatminister (Per Bolund), jämställdhets- och bostadsminister (Märta Stenevi), finansmarknadsminister (Åsa Livhagen).
Precis som i Tyskland får MP-politiker och miljö- och klimatorganisationers chefer nyckelposter i offentlig förvaltning
Jag har listat 55 tongivande alarmister inom offentligt liv, akademi och media. Med viss dubbeltäckning fördelas de på följande kategorier:
- 20 damer och 35 herrar
- Minst 12 representerar Miljöpartiet
- 2 representerar Vänsterpartiet
- 8 statsvetare
- 7 biologer/zoologer
- 6 journalister
- 4 var av beteendevetare, metorologer/klimatologer och ekonomer
- 3 var av miljökunskapare, civilekonomer, jurister, författare och agronomer
- 2 var av naturgeografer, resursforskare och kemister.
- 1 fysiker, 1 matematiker, 1 jägmästare, 1 gymnasist, 1 räddningsutbildad.
Flera har eller har haft poster i Naturskyddsföreningen, WWF, Greenpeace, Gröna Bilister och Oxfam.
Bara sex eller sju har för klimatet relevant utbildning. Generaldirektören för SMHI är jägmästare. Gröna Bilisters ordförande är kulturgeograf och saknar bil. Johan Rockström och Fossilfritt Sveriges samordnare Svante Axelsson är agronomer.
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans
