OPINION. När Socialdemokraterna maktlystet vänder i marknadshyresfrågan för att slänga hyresgästerna till gamarna, gör de en gång för alla tydligt vad många redan vet: Socialdemokraterna finns inte längre. Deras ledande principer har förtärts under årtionden av maktfullkomlighet så till den milda grad att det enda som för samman Stefan Löfven och Per Albin Hansson är den röda rosen och dubbelhakorna.
Text: Henric Colliander är ordförande för Konservativa föreningen Uppsala och bostadspolitisk talesperson för Ungsvenskarna | Artikeln har tidigare publicerats i DGS
Få kan ha missat att riksdagen på måndag kommer att rösta om att avsätta Stefan Löfven. Om misstroendeförklaringen går igenom blir Stefan Löfven den första statsministern i svensk historia att bli avsatt genom misstroendevotum. Den 21 juni kan alltså bli en historisk dag för den svenska demokratin.
När så pass mycket står på spel kan det vara värt att titta närmare på roten till denna ödesmättade omröstning, nämligen regeringens förslag om att införa en fri hyressättning för nyproducerade bostäder. Förslaget att införa en begränsad fri hyressättning kan vid första anblick låta som ett perifert förslag som blivit uppblåst av Hyresgästföreningen.
Regeringens förslag är dock mer än så och det lyser som ett praktexempel på Socialdemokraternas förfall och hur partiet övergett sina principer för att helt och hållet bli ett parti vars enda mål är regeringsmakten.
Marknadshyror innebär mer eller mindre att hyresvärden och hyresgästen på egen hand förhandlar fram hyran istället för att maxhyran ska avgöras genom en rad olika, offentliga kriterier såsom storlek, fastighetens ålder osv.
Vid första anblick kan en sådan lösning verka gynnsam och i linje med de marknadsekonomiska principer som vi följt med sådan framgång i västvärlden. Hyresmarknaden skiljer sig dock i ett viktigt hänseende: nämligen maktobalansen mellan hyresvärd och hyresgäst. Denna obalans är roten till varför Sverige, med Socialdemokraternas hjälp, genomförde en statligt reglerad hyresmarknad för att undvika oskäliga hyressättningar och i längden också den fattigdom och hemlöshet som Sverige präglades av under tidigt 1900-tal.
När Socialdemokraterna nu ämnar luckra upp detta regelverk, är det mer än en mindre justering av den svenska modellen. Det är att slita ut en grundbult i det svenska välfärden. En grundbult som inte enbart fungerat som ett utmärkt verktyg för att bekämpa hemlöshet och fattigdom men som också verkar för att skydda varje medborgares grundlagsstadgade rätt till bostad.
Så sent som 2018 betraktade Socialdemokraterna marknadshyror som en käpphäst, då man bland annat spred rena lögner under valkampanjen om att Sverigedemokraterna var för marknadshyror i ett desperat svartmålningsförsök.
Att Socialdemokraterna ens har mage att låtsas förvånande när deras lögner och hyckleri kommer tillbaka för att bita dem i ryggen är ett hån mot de hyresgäster de säger sig vilja stå upp för.
Socialdemokraternas nyfunna förkärlek för marknadshyror grundar sig dels i deras samarbete med Centern och dels i argumentet att marknadshyror på sikt skulle driva ner hyrespriserna. Även om detta vore sant så är de flesta överens om att marknadshyror på kort sikt, i nuvarande bostadsmarknad skulle leda till chockhyreshöjningar.
Att argumentera att ungdomar ska tvingas betala ockerhyror för en gammal etta i Stockholms innerstad eller att pensionärer som är på gränsen till att inte kunna betala hyran ska bli vräkta så för att man om årtionden eventuellt ska kunna betala mindre hyra tyder antingen på ansvarslöshet eller på ett rent och skärt folkförakt.
En väljare med ett intresse för svenska folkets rätt till bostad gör därför rätt i att vända sig till Sverigedemokraterna som allt mer tar platsen som den säkra garanten för drömmen om det svenska folkhemmet som sossarna en gång i tiden kämpade för.
När Socialdemokraterna maktlystet vänder i marknadshyresfrågan för att slänga hyresgästerna till gamarna, gör de en gång för alla tydligt vad många redan vet: Socialdemokraterna finns inte längre. Deras ledande principer har förtärts under årtionden av maktfullkomlighet så till den milda grad att det enda som för samman Stefan Löfven och Per Albin Hansson är den röda rosen och dubbelhakorna. För det nya S kommer de
värden som gjort Sverige till det underbara land det är idag i andra hand – först kommer regeringsmakten.
Ett parti utan grundprinciper, som överger sin väljarbas och bedrar det svenska folket är inget dugligt regeringsalternativ och bör för det svenska folkets väl avsättas. Helst igår. På måndag kan riksdagen rätta misstaget man gjorde i januari 2019 och om allt går väl kommer vi till jul att sitta med en ny regering som inte säljer ut det svenska folkhemmet och som är värdig det svenska folket.
Text: Henric Colliander
