Sveriges ordförandeskap i OSSE aktualiserar bristerna i det svenska valsystemet

ANALYS – SVENSKA VALSYSTEMET. Under 2021 är Sverige ordförande i OSSE. Utrikesminister Ann Linde har utsett den f.d. socialdemokratiska riksdagsmannen Kent Härstedt till sitt särskilda sändebud i OSSE-frågor. Härstedt har lång erfarenhet av att utföra valobservationsuppdrag och har även tidigare haft uppdrag i OSSE. Det märkliga inträffar nu att samtidigt som Sverige ska hålla huvudet demokratiskt högt i egenskap av ordförande, har regeringen inte åtgärdat alla de brister just OSSE har påtalat finns i det svenska valsystemet.

Text: Sven Valerio, styrelseledamot Alternativ för Sverige

I valet 2018 hade OSSE valobservatörer på plats i Sverige, efter önskemål från Ryssland. Det är rimligt att uppfatta de ryska önskemålen som ett svar på den svenska regeringens åsikter i frågor om brister i rysk demokrati. OSSE lämnade i en rapport kritik mot Sverige efter valet och rekommenderade också åtgärder i form av 6 punkter. Sverige har åtgärdat endast en av dessa: vallagen har kompletterats med krav på att valsedlar skall tillhandahållas avskärmat i val- och röstningslokaler för att säkra valhemligheten. Övriga 5 punkter är inte hanterade. Tre av dessa berör insyn i partiernas och deras kandidaters finansiering, inklusive när tredje part kampanjar åt ett parti. En punkt föreslår att lagstifta om närvaro av valobservatörer.

I den femte punkten rekommenderas att ytterligare åtgärder vidtas så att valsedlar görs tillgängliga för väljarna på lika villkor för samtliga partier, samt att Valmyndigheten ges lagstadgad befogenhet att utfärda riktlinjer till de kommunala valnämnderna, med målet att säkra ett uniformt valförfarande i landet.

Anledningen till kritiken om tillhandahållande av valsedlar är, förenklat, att var och en av de 290 kommunala valnämnderna fattar beslut om valsedelsdistribution var och en för sig. Vår egen undersökning visar att 20% av valnämnderna valde att hjälpa samtliga partier med valsedelsdistribution i Europavalet 2019. Då inga stora kommuner finns bland dessa, betyder det att till fler än 90% av rikets 6000 vallokaler, så måste partierna själva köra ut namnvalsedlar (valsedlar med kandidatlista). Partier som fått minst 1% av rösterna i något av de två föregående valen, har enligt vallagen rätt att få sina partivalsedlar (valsedlar utan kandidatlista) utlagda av valnämnden.

För de stora partierna är detta inte ett problem. De har oftast egna funktionärer som tjänstgör som röstmottagare och kan därför få sina valsedlar på plats via dem. Många valnämnder hjälper också de etablerade partierna med namnvalsedlar – men inte småpartierna. Istället måste småpartier köra ut valsedlar till långt över 5000 vallokaler. Tillgång till vallokalerna ges otroligt nog först när de öppnar kl 8:00 på valdagen. Man kan alltså inte i lugn och ro lämna valsedlar före valet.

En del kommuner hjälper inte ens till med att lägga ut valsedlar kontinuerligt under valdagen. I sådana kommuner måste ett litet parti i princip ha en medlem på plats i varje vallokal och övervaka. Annars räcker det med ett sabotage, så blir vallokalen utan partiets valsedlar resten av valdagen. Sådana resurser har förstås inget litet parti.

Det svenska valsystemet är bäst för de största partierna

Skulle man ändå klara av distributionen av valsedlarna, så återstår ett pikant faktum: småpartierna måste betala för tryckningen av miljontals valsedlar. De etablerade partierna, som erhåller hundratals miljoner i partistöd, får sina partivalsedlar gratis.

Det här bär inte ett modernt demokratiskt systems prägel och följaktligen är det inte bara OSSE som ifrågasätter valsedelssystemet i Sverige. Riksrevisionen startade på eget initiativ, genom sin s.k. omvärldsbevakning, en granskning av valförfarandet efter valet 2018. Granskningen pågick jan-nov 2019 och slog bl.a. fast att regeringen bör initiera en bred utredning av valsedelssystemet.

Valmyndighetens chef, Anna Nyqvist, kommenterade Riksrevisionens rapport med:

”Vi välkomnar Riksrevisionens granskning av valförfarandet och delar de slutsatser som framförs i rapporten”.

Hon lade därefter till att myndigheten under flera års tid propagerat för en förändring av systemet.

Ett halvår senare, april 2020, lämnade Valmyndigheten en hemställan till regeringen, där man uppmanade till ändringar i vallagen. Bl.a. föreslår man ordagrant att ”Valsedlar tillhandahålls i röstningslokaler och vallokaler av kommuner kostnadsfritt för samtliga partier som registrerat partibeteckning. All hantering av valsedlar sköts av valmyndigheterna. Partiernas begäran om utläggning tas bort.”

Förslagen motiverades bl.a. med att säkerställa ett fortsatt högt förtroende för valsystemet. Valmyndighetens hemställan gick media förbi och har inte skapat någon offentlig debatt. Trots att Valmyndigheten skickar runt ett dussin nyhetsbrev till valnämnderna varje år, så nämnde man aldrig i dessa sin egen hemställan till regeringen. Det är därför troligt att de kommunala valnämnderna överlag är okunniga om Valmyndighetens uppfattning om vad som är viktigt för att säkerställa förtroendet för valsystemet.

Trots att två tunga myndigheter, varav en självaste Valmyndigheten, ser brister i valsedelssystemet och trots att Valmyndigheten uttryckligen säger att valadministrationen bör ta över allt ansvar för valsedlar, så händer ingenting politiskt. Regering och riksdag är helt passiva i frågan. Den parlamentariska kommittén – valutredningen – som i januari 2021 lämnade ett delbetänkande, gavs inte ens i uppgift att utreda valsedelssystemet. Detta är besvärande. Skulle det svenska valsedelssystemet sättas i ett ryskt sammanhang, skulle knappast någon ha svårigheter att se dess brister i demokratiskt avseende.

Faktum är att det svenska valsedelssystemet är helt apart i ett europeiskt sammanhang. De flesta europeiska länder har en gemensam valsedel för samtliga partier och valsedeln tillhandahålls av valadministrationen. Norge avviker och har valsedlar av svenskt snitt, men dessa tillhandahålls av valnämnderna för alla partier och dessutom placeras valsedlarna i röstbåset.

Även Serbien har ett system med en gemensam valsedel. Ann Linde besökte helt nyligen just Serbien, i egenskap av ordförande för OSSE. Enligt regeringen var syftet med besöket ”demokratiska reformer och ungas inflytande”. Det tål att frågas: vem kan lära vem om demokrati?

Ännu finns tid att ändra vallagen inför valet 2022, så att alla registrerade partier får sina namnvalsedlar utlagda av de kommunala valnämnderna. Innevarande år, med svenskt ordförandeskap i OSSE och dessutom hundraårsjubileum av allmän och lika rösträtts införande i Sverige, borde vara osedvanligt lämpligt för åtgärden.

Text: Sven Valerio, styrelseledamot Alternativ för Sverige

Relaterat

• Valfusket 2018 i valet 2018