KULTUR. Den femte september öppnade en utställning på Galleri ArtSight i Stockholm. Poeten och fotografen Henry Bronett leder oss in på en mycket personlig resa om kärlek, smärta, minnen och utmaningen med att se sin mor tyna bort i Alzheimers.
Text: Sanja R. Juric. Uppdaterad 2021.09.11, 19:25
Omkring 100,000 personer beräknas lida av Alzheimers sjukdom i Sverige. Närmare en halv miljon svenskar har en nära anhörig som har insjuknat i det som även brukar kallas för ”de anhörigas sjukdom”. En av dessa är författaren, poeten och fotografen Henry Bronett. De flesta känner dock till Henry Bronett som skådespelaren, producenten men framförallt före detta cirkusdirektören för Cirkus Scott.
Utställningen som är en hyllning till Henrys mor, vittnar om komplexiteten och utmaningarna, likaså insikterna av att ha en närstående som har insjuknat i demens. Den belyser även vår relation till varandra, till sig själv, det som har varit och insikten om det förgängliga, minnen och ögonblick som sakta tynar bort.
158 fotografier och 27 texter, dikter tryckta på handfärgat papper går att hitta på Galleri ArtSight i Stockholm. Foton som vid första anblick ter sig kaotiskt upplagda, men mycket snart lyser formen fram ur kaoset.
Den pågående utställningen präglas av ögonblick som vi alla möter varje det men inte nödvändigtvis märker eller ens reflekterar över, samt vilken förmån det är att få vara närvarande i dem, berättar Henry.
”Där möter jag också min mamma. I stunder som i nästa ögonblick yr förbi, flyter bort, som min mamma sedan inte längre minns.”
”Fotografier tagna, ord födda på väg till eller från mamma. Även dagar jag inte stått ut att vara i hennes närhet. Det jag kunnat vila i, haft glädje av och fått utlopp för min frustration genom, har jag tagit med. Otalet tiondels sekunder som vuxit till en berättelse kring att släppa illusionen om det beständiga.”
”Jag har tittat in hos människor, tagit stöd i former, strukturer utan att för den skull kliva in med mig själv. Snarare umgås jag med mina tankar, känslor och förankrar mig i det jag ser.”
Livet genom en lins – Att skiljas genom Alzheimers
”Utan penna och kamera vet jag inte hur mycket sans jag skulle behålla. I perioder är det fortfarande på gränsen. Att skiljas genom Alzheimer, se mamma försvinna är smärtsamt. Det är något jag inte är ensam om. Många berättar om vad det betyder att förlora sina nära till en sådan sjukdom. För mig har det begripliga, som går att ta stöd i, funnits i livet kring mig. Det har jag också sökt fånga i de 150 fotografier och texter jag nu ställer ut från den femte september på Galleri ArtSight i Stockholm. ”
Intresset för fotografering minns Henry kommer från hans far François Bronett, som hade sin Leica kamera med överallt.
”Kommer att tänka på min pappas kamera, en Leica, han hade med den överallt och till skillnad från andra ägodelar, var han väldigt noga med sin kamera. Ingen fick röra den. Och jag blev nyfiken, ville hålla den en gång som liten, fast det fick jag bara medan han själv höll den samtidigt. Eftersom han var så noga och rädd om sin kamera, förstod jag att det var något speciellt och det väckte min nyfikenhet. Sedan hade jag en Kodac instamatic och senare en Pentax K2. Skolan var bra på det viset, vi fick lära oss att framkalla, vilket var fantastiskt fint.”
Mötet med fotografen Hans Gedda under cirkustiden, framförallt Cirkusprinsessan berättar Henry var ytterligare en inspiration.
”Att se honom arbeta, att få ’fuska’ som modell för hans experiment, var fantastiskt och lärorikt. Fortfarande har jag mycket honom att tacka för insikter och tillvägagångssätt!”
På frågan vad fick Henry att satsa professionellt på fotografi svarade Henry att fotografera professionellt har aldrig intresserat honom.
”Det är snarare möjlighet till uttryck som driver på. Ett sökande som ständigt rör sig kring samma sak – mening med livet, vad som är intimitet och ärlighet och hur står vi ut (eller inte) med sanning om oss själva. De frågorna har fört mig till ord och bild och på senare år har de båda genrerna smält samman allt mer.”
Fotografier och fotopoesi, foton och dikter som på olika sätt hör ihop, där ord och bild smälter samman och skapar ytterligare en dimension, är något som han har arbetat med under många år.
Från och med onsdag kan ni träffa Henry på galleriet ArtSight på Hornsgatan 36a. För er som inte kan ta er till Stockholm kan ni besöka Henrys hemsida www.bronett.se där ni kan ta del av texter, poesi och besöka butiken med närmare 200 fotografier och fotopoesi från olika utställningar.
Till sist, ett utdrag från en av Henrys texter, ord som manar till eftertanke:
”Tacksamhet för vart andetag växer, liksom förmågan att känna kärlek till min mamma, även dagar jag inte förmår vara med henne i detta långa avsked. I det anar jag kärleken, den som verkar vara det enda egentligt meningsfulla, beständiga, ordlösa.”
Utställningen pågår fram till 30 september.
Text: Sanja R. Juric
Relaterat
- Läs mer om alzheimers på NewsVoice
