OPINION. “Om människan minskar orörd natur, skapar hon i stället nya livsmiljöer för en mängd växter och djur.” Den slutsatsen drar Tege Tornvall av skriften ”Biologisk mångfald. Människan en viktig faktor” med förord av SLU-professorn Urban Emanuelsson.
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans | Bild: Kauai County, Hawaii. Foto: Braden Jarvis. Licens: Unsplash.com | Text korrigerad kl 10:10, 13 sep
En välskött gräsmatta har varken maskrosor, tistlar, nässlor eller mossa. I sovrum och garderober vill vi inte ha kackerlackor, spindlar, löss eller flugor. Sådant kallar vi ogräs och ohyra och bekämpar så gott vi kan. Även ute i naturen finns växter och djur som vi vill slippa. Det kan vara så kallade invasiva arter, som tränger undan dem som redan finns där. Inte minst jord- och skogsbruk ser dem som rena fiender. De förstör gröda och skadar skog, minskar våra möjligheter till försörjning – och är ibland rent farliga.
Ändå är ogräs, ohyra och invasiva arter lika mycket liv som allt annat. De ingår i naturens biologiska mångfald men hindrar människors liv och verksamhet genom att vara på fel plats vid fel tillfälle, men Jorden har plats för alla.
Utvandrarna Karl-Oskar och Kristina anställde inga naturfilosofiska betraktelser över denna mångfald, när små kryp och gnagare kalasade på deras grödor och skördar. De kämpade för sin överlevnad. Nu är vi sex miljarder fler än då. Många varnar för att människan genom sin verksamhet skulle hota den biologiska mångfalden, men många både växter och djur gynnas i stället av vad vi har för oss.
Om människan minskar orörd natur, skapar hon i stället nya livsmiljöer för en mängd växter och djur. Minst lika många som de som trängs undan. Någon biologisk massdöd är det inte.
Det framgår av skriften ”Biologisk mångfald. Människan en viktig faktor”. Den skrevs 2013 som studielitteratur i miljökunskap med förord av SLU-professorn Urban Emanuelsson.
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans
