OPINION. Större delen av världens varutransporter går till sjöss. Allt större fartyg fraktar allt mer gods. Per ton och kilometer blir det effektivare och billigare, men det är inte utan problem. Den ännu inte avslutade Covid-panemin har starkt hämmat världshandeln, minskat antalet tillgängliga containrar och fördyrat alla transporter – till lands och till sjöss.
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatatsans | Bild: Fraktskepp ankrat i Melbourne, Australien. Foto: John Simmons (ouch-media.com). Licens: Unsplash.com
Till detta kommer starka vindar och kraftig sjögång. När världens klimat växlar från uppvärmning till avkylning, ökar skillnaden mellan varm luft närmare ekvatorn och kallare luft närmare polerna.
Eftersom större temperaturskillnader ger starkare vindar, ökar därför antalet stormar på nordligare och sydligare breddgrader i kallare klimat.
Starkare stormar ger kraftigare sjögång. Det påverkar framför allt internationell containertrafik. Genomsnittligt faller ett tusental containrar över bord varje år i kraftig sjögång. De lastas högt och surras så gott det går. Men det räcker inte i orkaner med stora vågor.
Det 261 meter långa tyska lastfartyget MS München försvann 1978 nästan spårlöst i hård storm, frånsett en tom livbåt som hade slitits loss på 25 meters höjd.
Sedan den norska oljeriggen Draupner 1995 registrerade en 26 meter hög våg, erkänner nu den internationella sjöfarten att orkaner kan skapa extra höga vågor, som kan sänka även stora fartyg.
Sedan sekelskiftet har troligen höga vågor sänkt fler än 200 stora tank- och containerfartyg på världshaven.
Stora lastfartyg byggs i sammansvetsade sektioner, som bärs av vattnet under dem, men monstervågor lyfter dem så att delar av dem svävar i luften och bryts av sin egen tyngd. Då kan de sjunka utan att lämna spår.
Därför är de stora världshavens sjöfart riskabel. Särskilt där två oceaner möts som söder om Afrika och Sydamerika. Så mycket viktigare blir därför kanaler som Suez-kanalen mellan Medelhavet och Indiska Oceanen och Panama-kanalen mellan Atlanten och Stilla Havet.
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatatsans