NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Storföretagen och säkerhetstjänsten har arbetat med infiltration av miljö- och människorättsorganisationer, sedan decennier. Syftet har varit att spionera, kontrollera och motarbeta. I boken ”Secret Manoevres in the Dark” beskriver Eveline Lubbers hur denna hemliga och odemokratiska verksamhet bedrivits. Boken medvetandegör det falska spel som företag och säkerhetstjänster ägnar sig åt i det fördolda.
Text: NewsVoice | Artikeln har tidigare publicerats 21 sep 2015 | Eveline Lubbers – Foto: Undercovers.tv
Eveline Lubbers är forskare vid Univesity of Bath och en oberoende granskare vid SpinWatch och Buro Jansen&Jansen. Hon har även varit bidragande redaktör för boken ”Battling Big Business: Countering Greenwash, Front Groups and Other Forms of Corporate Bullying (2002).
Den holländska forskaren Eveline Lubbers beskriver i boken ”Secret Manoevres in the Dark: Corporate and Police Spying on Activists”, [se hemsida] hur storföretag och säkerhetstjänst infiltrerat medborgar- och miljöorganisationer för att underminera organisationernas arbete. Lubbers ger genom ett antal väl dokumenterade fallbeskrivningar exempel på hur verksamheten bedrivits .
Infiltratörerna arbetar tålmodigt under längre tid under falska identiteter och låtsas vara mycket engagerade i sakfrågan. Organisationer som arbetat med allt ifrån anitapartheid, freds-, miljö- eller djurrättsfrågor har blivit infiltrerade av spioner utsända från olika storföretag eller säkerhetstjänsten. Boken beskriver också den gråzon som finns mellan statens säkerhetstjänst och storföretagen. Majoriteten av de privata bolag som anlitas av såväl storföretagen som säkerhetstjänsten, har startats av personer som utbildats av och tidigare arbetat för säkerhetstjänsten eller polisen.
Ett av företagen specialiserade på att spionera på miljö- och fredsorganisationer, Hakluyt & Co, startades exempelvis av personer med bakgrund från den brittiska säkerhetstjänsten, M16. ”Tanken var att göra för industrin vad de brukade göra för regeringen”.
Spion låtsades vara dokumentärfilmare
En spion, Manfred Schlickenrieder, frilansade både för statliga säkerhetstjänster och privata företag. Han anlitades av Hakluyt & Co för Shells räkning och utgav sig för att vara dokumentärfilmare och vänstersympatisör för att närma sig och spionera på miljöaktivister som var kritiska till Shells verksamhet, bland annat i Nigeria. Den falske dokumentärfilmaren, som hade en bakgrund från tyska säkerhetstjänsten, närmade sig först en organisation, fick kontakt och använde sedan den kontakten som referens för att ta sig vidare bland andra miljöorganisationer inom Europa. Informationen som han samlade ihop under intervjuerna lämnades därpå över till kunden.
Manfred Schlickenrieder – Foto: Wikimedia Commons
Fler infiltratörer än aktivister
Under inledningen av 1990-talet infiltrerade McDonalds miljöorganisationen Greenpeace London. Företaget anlitade åtminstone 7 privatdetektiver från två olika privata bolag som spionerade på och infiltrerade Greenpeace London efter att organisationen tryckt upp en litet kritiskt flygblad om McDonalds verksamhet. Spionerandet genomfördes även i samarbete med anställda vid Londonpolisens säkerhetsavdelning. McDonalds stämde därpå de ansvariga för flygbladet och det var först under domstolsförhören som det blev känt att företaget infiltrerat och spionerat på medlemmarna i organisationen. Det var så många infiltratörer i förhållande till organisationens storlek att det vid flera möten var fler spioner på mötet än verkliga aktivister.
Komiskt är att de två firmor som hyrts av McDonalds inte verkar ha haft koll på att McDonalds anlitade två firmor vilket ledde till att infiltratörerna från de båda bolagen tidvis kom att spionera även på varandra.
Spioner inledde långvariga kärleksförhållanden
Flera exempel visar att spionerna, både kvinnliga och manliga, för att få ännu mer information – eller för att de bara passat på tillfället – inlett förhållanden med aktivisterna.
The Guardian skrev år 2012 om två manliga spioner från säkerhetstjänsten som tagit falska identiteter och som inlett förhållanden med kvinnliga aktivister, gjort dem gravida och därpå lämnat dem. Barnen har fått växa upp utan att känna till pappornas verkliga identitet. En av poliserna följde emellertid barnets utveckling genom att, efter att han lämnat kvinnan, läsa polisens fortsatta spionrapporter om henne.
År 2012 stämde åtta brittiska kvinnor den brittiska staten. De hade inlett långvariga förhållanden som varat upp till nio år (!) med fem poliser från säkerhetstjänsten som närmat sig dem under falska identiteter för att spionera på dem.
Byggde upp nödvändigt förtroende som engagerad medlem
En av de mer kända manliga spionerna från säkerhetstjänsten, Bob Lambert, uppträdde under det falska namnet Bob Robertson. Han inledde också flera förhållanden med kvinnliga aktivister när han infiltrerade både London Greenpeace och djurrättsorganisationen Animal Liberation Front. Ett varade 18 månader, ett annat ledde till att kvinnan födde ett barn. Samtidigt gifte han sig under sin verkliga identitet med en tredje kvinna.
Lambert medgav skriftligen 2011 att han först byggde upp ett nödvändigt förtroende bland medlemmarna i London Greenpeace genom att låtsas vara en engagerad aktivist för att sedan kunna gå vidare och spionera på djurrättsorganisationen:
“As part of my cover story, so as to gain the necessary credibility to become involved in serious crime, I first built a reputation as a committed member of London Greenpeace, a peaceful campaigning group.”
Den kvinnliga aktivisten som hade ett längre förhållande med Lambert fick kännedom om hans verkliga identitet först 20 år senare.
“Jag blev grymt lurad, jag känner mig våldtagen”, sade hon till The Guardian.
Lamberts infiltration och spioneri ledde till att två av aktivisterna blev dömda till fängelse.
Fick 2,5 miljoner per år för att spionera
Ett annat exempel på en spion som avslöjats är Ken Tobias som anslöt sig till ett nätverk av personer engagerade i frågan om flygets miljöpåverkan. Alias Ken Tobias ägnade ett år till att samla information om nätverket, gick på möten och deltog i demonstrationer.
Ken Tobias infiltration avslöjades emellertid när några av aktivisterna börjat fatta misstanke och gillrade en fälla genom att förse honom med falsk information som senare dök upp i media och hos flygbolagen. När han konfronterades med misstankarna kunde han inte uppvisa ett giltigt pass, men aktivisterna kunde under sina fortsatta efterforskningar hitta ett foto på honom från Oxford University och även hans rätta namn som i stället var Toby Kendall. Han var anställd vid det privata säkerhetsbolaget C2i International, specialiserad på säkerhets- och riskhantering och startat av en tidigare polis. Företaget hade flygbolag bland sina främsta kunder.
Toby Kendall alias Ken Tobias – Foto: Andrewaitchison.com
Ett annat fall som beskrivs i boken är polisen Mark Kennedy som under det falska namnet Mark Stone, spionerade i 7 år på miljöorganisationer. Han fick motsvarande 2,5 miljoner kronor per år för sitt spioneri på miljörörelsen och han verkade inte bara i Storbritannien utan i sammanlagt 22 länder. Trots att han var gift och hade två barn, inledde även han intima förhållanden med kvinnliga medlemmar i miljöorganisationerna, varav ett som varade i sex år.
Mark Kennedy alias Mark Stone – Foto: Philippebeling.com
Mark Kennedy rapporterade till en enhet för ”domestic terrorism” inom ett privat bolag med kopplingar till brittiska polisen som heter Association of Chief Police Officers (APCO). APCO förmedlade även information till privata bolag, exempelvis stora energibolag. Ett av de större energibolagen i Europa EON har anlitat flera privata säkerhetsföretag som spionerade på miljöorganisationer. Ett sådant heter Global Open och Mark Kennedy arbetade även för dem, vilket återigen illustrerar de nära kopplingarna i dessa sammanhang mellan säkerhetstjänsten och det privata.
Spion var mest aktiv och klättrade upp i skorsten
Spioner har även uppmanat medlemmar i organisationerna att ta till våld eller göra aktiviteter så att de kommer i direkt konfrontation med polisen. År 2009 blev mer än 100 aktivister arresterade när de planerade att ta sig in på kraftverket i Ratcliffe-on-Soars för att protestera mot företagets höga utsläpp till omgivande luft.
Mark Kennedy var djupt inblandad i planeringen. Han arrangerade möten i sitt hem, stod för en stor del av finansieringen och erbjöd sig att vara en av de frivilliga som skulle klättra upp och spänna fast sig vid anläggningens skorstenar. Faktum är att han använde sin bakgrund som klättrare som ett trumfkort när han infiltrerade rörelsen.
”Vi talar alltså inte om någon som satt på de bakre bänkraderna och antecknade. Han var en av de mer aktiva”, berättade senare en av aktivisterna.
BAE kartlade fredsorganisations politikerkontakter
En brittisk fredsorganisation ”The Campaign Against Arms Trade” (CAAT) hör också till de exempel på infiltrerade organisationer som Lubbers radar upp. BAE (British Aerospace) Europas största vapentillverkare hyrde en privat firma, Threat Response International (TRI), för att spionera på CAAT i mitten av 1990-talet. Spionerandet var mycket omfattande och gällde alltifrån förhandsvarningar om CAAT:s planerade kontakter med politiker till att ha förhandskunskap om planerade aktiviteter eller till att en infiltratör verkade för att förhindra att CAAT byggde upp samverkan med andra organisationer. TRI använde minst sex spioner för att infiltrera CAAT:s huvudkontor. TRI:s spioner var särskilt intresserade i kontakterna mellan CAAT och politiker i det brittiska underhuset och det brittiska parlamentet. Möten och korrespondens mellan CAT och politiker kartlades och företaget varnade BAE i förväg om något möte var på väg att äga rum i parlamentet.
Motarbetade finansiering
Storföretagen och säkerhetstjänsten arbetar även för att försvåra för miljö- och fredsorganisationer att få finansiering till sin verksamhet. Lubbers ger flera exempel i sin bok. Infonic är ett konsultföretag i London specialiserat på att erbjuda företag säkerhetsbevakning av internet. När IT-industrin blev besvärade sav att miljöorganisationer begärde att företagen skulle ta större ansvar för sitt farliga elektronikavfall, föreslog Infonic bland annat att organisationernas finansiärer skulle uppvaktas för att underminera organisationernas ekonomi.
Informationstvätt och kartläggning på internet
Flera konsultföretag har specialiserat på att hantera för företagen störande information på internet, bland annat kan de ”neutralisera nyheter” eller identifiera och ”eliminera” personerna bakom de ovälkomna budskapen på internet (citat företaget eWatch).
eWatch är ett av de första företag som specialiserade sig på bevakning och hantering av skadlig information på internet. Redan i slutet av 1990-talet lanserades en tjänst kallad CyberSleuth [artikel] som gick ut på att motarbeta kritik mot företag på internet. Tjänsten erbjöd kartläggning av personer, kallade ”perpetrators”, bakom en anonym identitet på nätet inom 10 dagar för 5000 USD.
Läs även: Snowden-läckan om JTRIG som massmedia vägrar skriva om – Cyberagenter kan angripa allmänheten
eWatch erbjöd även tilläggstjänster som motåtgärder mot individen som kartlagts vilket kunde inkludera allt från att exponera individens riktiga identitet på internet eller till att få personen arresterad. Om ”the perpetrator” visade sig vara en anställd inom det berörda företaget blev åtgärden vanligen att personen fick sparken. eWatch erbjöd även ”informationstvätt” (infocleansing) som kan innebära alltifrån att ta bort inlägg till att ta ned hela webbsidor.
Attacker mot kritiska forskare på internet
Hanteringen av kritik mot storföretagen med hjälp av specialiserade konsultfirmor gäller även forskarvärlden och mer vetenskapliga diskussioner. Monsanto anlitade konsultföretaget Bivings Group, som för Monsantos räkning bland annat manipulerade online-diskussioner bland vetenskapsmän och attackerade kritiker av genmodifierad majs. Efter en kritisk artikel i Nature från två forskare vid University of California, USA arbetade Monsanto med hjälp av Biving Groups under falska identiteter för att påverka diskussionen mellan forskare på internet om genmodifierad majs. De kritiska forskarna bakom Nature-artikeln ifrågasattes och smutskastades.
De beskrivna fallrapporterna i Lubbers bok är enbart exempel, och sannolikt endast toppen på isberget, av det mönster av långvarig och omfattande infiltration av miljörörelsen och andra aktivistgrupper, som verkar ha sanktionerats från högsta nivå.
Vi kan vara ganska säkra på att de allra flesta aldrig blir avslöjade och att storebrors spionerande på alla de av oss som är engagerar sig i olika frågor som på något sätt stör eller irriterar storindustrin eller ”rikets säkerhet” inte har minskat i omfattning.
Teknikerna och resurserna till buds är ju som bekant långt mer förfinade och utvecklade i dag än på 1990-talet.
Text: NewsVoice
Referenser
- Eveline Lubbers: Secret Manoevres in the Dark: Corporate and Police Spying on Activists
- Corp Watch: US: Info-Cleansing on the Web (eWatch Cybersleuth)
- Crickey: Turning journalists into spooks?
- Daily Mail: How we spooked the world’s worst spy, by Commons rooftop protester
- Guardian: Undercover police had children with activists
- Guardian: Spying: undercover operatives’ tales revealed
- Guardian: Mark Kennedy: Confessions of an undercover cop
- NewsVoice: Snowden-läckan om JTRIG som massmedia vägrar skriva om – Cyberagenter kan angripa allmänheten
- New York Times (Royal Dutch Shell): Spies and Co.
- Spin Watch: The ’ninja’ NHS privatisers you’ve never heard of…
- Times (Royal Dutch Shell): Ex-MI6 man spies opening as head of GPW
”Värna miljön” – är det täckord för något annat?
”Hammer & Sickle Communist flags fly at climate change protest in Sweden;
https://twitter.com/prisonplanet?lang=sv
Warning to activists: Grassroots movements being systematically infiltrated by big industry operatives
Natural News: Friday, October 09, 2015 by: Julie Wilson staff writer
Learn more
Hon lever på att sälja böcker, glömde jag att skriva i det förra inlägget. Tyckte nog att tonen var väl mainstream och oengagerad
Eveline Lubbers is an activist, author and academic living in Amsterdam. She co-founded the Jansen & Janssen Bureau in the 1980s to monitor police and secret corporate espionage. Eveline is a founding director of the editorial collective of Spinwatch and since 2011 has been a Research Fellow at the University of Bath, where she is co-editor of TobaccoTactics.org. She is the author of Battling Big Business: Countering Greenwash, Front Groups and Other Forms of Corporate Bullying (2001) and more recently Secret Manoeuvres in the Dark: Corporate and Police Spying on Activists (2011). Visit her blog.
http://www.spinwatch.org/index.php/evel-spin-off
Jaha!!!
Naturligtvis är alla större organisationer och rörelser infiltrerade av människor med andra agendor än den som organisationen helighåller.
Dessa människor söker sig till rörelser för att göra karriär, skaffa kontakter, vänner, partners, få pengar, gratis mat, nöjen och resor och bli berömda åtminstone i gruppen.
Då har jag inte räknat med spioner och femtekolonner, i sextiotalets vänstersympatiserande terrorgrupper lär har bestått till tretio procent av infiltrerande säkerhetspoliser och regeringsspioner.
Demokrati är ett svagt eller nästan vekt form av styre, våra fri och rättigheter kan direkt motverka vårt öppna samhället. Åsiktsfriheten är inte värd särskild mycket om den inte kan omsättas i handlingsfriheten, den sista friheten här är begränsad och då måste åsiktsfriheten också vara det om inte åsikterna är rena fantasier eller utopier.
Konkurrensen för vårt levebröd och ett svårförstådd rättsystem skapar den kriminella grogrund för att sätta den sunda konkurrensen ur spel och begära hjälp av detektiver och helt vanliga spioner som snokar upp och stjäl sådant som skyddas av vår rätt till integritet och äganderätt.
Eveline Lubbers forskning har också ett syfte, det framgår dock inte av artikeln vilket hennes syfte är och inte heller varför det har skrivits en artikel om det Newsvoice.
Kom gärna med förslag varför artikeln har skrivits, exempelvis kan den användas som ursäkt för alla misslyckade aktivisters tillkortakommanden då slipper de att erkänna sina egna agendor och otrohet mot saken.
Svara gärna på vad Eveline Lubbers forskning hade som mål, hon kanske försöker att flirta in sig hos någon amanuens och misslyckad radikal aktivist på universitetet. Kanske arbetar hon för säkerhetstjänsten för att missleda oss att tro att de på säkerhetstjänsten bedriver spioneri enbart på aktivister, omstörtare och femte kollonare och inte som troligtvis är fallet nämligen att de bevakar allt och alla. Efter denna publikation kan säkerhetstjänster skylla diverse övertramp på näringslivet, här kallad ”industrin”.
Håkan
Försök inte. Men om det inte är miljöfrågor yttre eller inre vad är det som är så känsligt att folk inte kan ta till sig det.
Det är ett rätt obehagligt debattknep att komma med halvkvädna visor.
Tala ur skägget kar!
Peter Grafström
Jag skrev om ”sanningsrörelsen” och miljöorganisationer. Du blandade ihop dom.
ris-avdrag
Håkan fick frågan men ris-avdrag svarar.
Ämnet var miljöfrågor och du byter ämne av vilket skäl?
För att tvinga fram tystande av vissa debattörer? Kommenterare på en militärblogg försökte få bloggens innehavare att utan diskussion få mig avstängd för att jag med anledning av andras kommentarer gick in på det känsliga ämnet. Men de misslyckades. Och jag tror att du skjuter dig i foten om du tror att du lyckas bättre vem du nu är din kruka som inte vågar framträda under eget namn. Det ämne du men inte jag drog upp kan jag utan vidare försvara i detalj och med hänvisning till öppet publicerade vetenskapliga rapporter. Men det insisterar jag inte på. Den videon medverkade jag i eftersom jag har sakkunskap vilket gör det lättare för mig att försvara existensen av cybernetisk teknologi som används på ofrivilliga offer och ger mig bättre förutsättningar att åtminstone öka tilltron till andra mindre kunniga som drabbats av någon form av artificiell manipulering. Det var en spontan intervju och det ämnet lämpar sig bättre för artikelformat. Jag tjänade inget själv på att sticka fram hakan men jag ville göra mig tillgänglig eftersom alla andra jag känner till förstår mindre av ämnet även om de påstår väldigt mycket. Vidare: Det finns många andra som tidigare berättat på ett trovärdigt sätt och senare sas gått under jorden för att inte få problem med karriär och privatliv av just det skäl du sagt. Men det beror på den mörkläggning av teknologin som angloamerikanerna inledde 1975 därför att den var så intressant att nyttja i hemlighet. Att jag blev föremål är en lång historia som involverar felaktiga misstankar om hot mot rikets säkerhet. Det värsta är att det kan ha varit de felaktiga misstankarna mot just min person som i någon mån inspirerade amerikanerna att dra igång ett större projekt 1988/89 som andra hävdat involverade minst 300+ offer. (De blev väl förvånade över att att jag inte fanns på deras avlöningslista för Usa-anställda terrorister och ändå, i deras ögon, verkade vara i branschen)
Även många övriga ämnen jag debatterar är av det slaget att jag försöker upplysa när jag vet att det är svårt för många att förstå. Jag tror på det motsatta mot du implicerar. Nämligen att det gäller att sprida upplysning och sakta men säkert vända upp de täckande stenarna snarare än att utgå från att folk inte kan lära sig nya saker.
[Fake comment-varning. Läs mer om trollet Sylthammar/ red]
Inre miljön. Man kan ju sprida att läkare här opererat in saker i folk för att de ska styras och kontrolleras. Som detta:
https://vimeo.com/23671553
Så har vips två pers. bidragit till falsksoppan.
Är du med?
Håkan
”Att öppet prata om mycket känsliga områden som man vet allmänheten aldrig kommer att ta till sig…”
Vad är det för miljöproblem du syftar på?
Intressant läsning men inte alls förvånad. Jag var inblandad i ”sanningsrörelsen” för flera år sedan och där fanns det mycket skumt folk. Garanterade infiltratörer som tog ledande positioner eller nära dessa positioner för att bryta ner organisationerna. Om inte bryta ner organisationerna så istället så hade dom en attityd att många samlade sig som flygor kring dom för att dom hade något intressant att säga, men man såg på dom att det var ett spel.
Deras bästa verktyg verkar vara att infiltrera för att bryta sönder. Att öppet prata om mycket känskliga områden som man vet allämnheten aldrig kommer ta till sig och splittra gruppen genom att sprida lögner om varandra.
Det är synd att dessa infiltratörer och provokatörer medvetet arbetar för att förstöra för alla. Har dom blivit så programerade att tro att miljöorganisationer är onda? Eller har dom mentaliteten att ”jag följer bara order”?
Det har kommit in en del ”polerade och slipade” medlemmar i Miljöpartiet. De verkar inte vara lika engagerade i miljöfrågor som entusiasterna förr. Det är oroande då miljöfrågorna snarare kräver ett varmt än ett kyligt engagemang, men det är nog så staten = andra intressenter vill ha det. Vi måste komma ihåg att staten är något helt väsensskilt från nationen och medborgarna.
Intressant artikel!