Industrin och säkerhetstjänsten infiltrerar miljöorganisationer

Text: NewsVoice | Artikeln har tidigare publicerats 21 sep 2015 | Eveline Lubbers – Foto: Undercovers.tv

Eveline Lubbers är forskare vid Univesity of Bath och en oberoende granskare vid SpinWatch och Buro Jansen&Jansen. Hon har även varit bidragande redaktör för boken ”Battling Big Business: Countering Greenwash, Front Groups and Other Forms of Corporate Bullying (2002).

Den holländska forskaren Eveline Lubbers beskriver i boken ”Secret Manoevres in the Dark: Corporate and Police Spying on Activists”, [se hemsida] hur storföretag och säkerhetstjänst infiltrerat medborgar- och miljöorganisationer för att underminera organisationernas arbete. Lubbers ger genom ett antal väl dokumenterade fallbeskrivningar exempel på hur verksamheten bedrivits .

Infiltratörerna arbetar tålmodigt under längre tid under falska identiteter och låtsas vara mycket engagerade i sakfrågan. Organisationer som arbetat med allt ifrån anitapartheid, freds-, miljö- eller djurrättsfrågor har blivit infiltrerade av spioner utsända från olika storföretag eller säkerhetstjänsten. Boken beskriver också den gråzon som finns mellan statens säkerhetstjänst och storföretagen. Majoriteten av de privata bolag som anlitas av såväl storföretagen som säkerhetstjänsten, har startats av personer som utbildats av och tidigare arbetat för säkerhetstjänsten eller polisen.

Ett av företagen specialiserade på att spionera på miljö- och fredsorganisationer, Hakluyt & Co, startades exempelvis av personer med bakgrund från den brittiska säkerhetstjänsten, M16. ”Tanken var att göra för industrin vad de brukade göra för regeringen”.

Spion låtsades vara dokumentärfilmare

En spion, Manfred Schlickenrieder, frilansade både för statliga säkerhetstjänster och privata företag. Han anlitades av Hakluyt & Co för Shells räkning och utgav sig för att vara dokumentärfilmare och vänstersympatisör för att närma sig och spionera på miljöaktivister som var kritiska till Shells verksamhet, bland annat i Nigeria. Den falske dokumentärfilmaren, som hade en bakgrund från tyska säkerhetstjänsten, närmade sig först en organisation, fick kontakt och använde sedan den kontakten som referens för att ta sig vidare bland andra miljöorganisationer inom Europa. Informationen som han samlade ihop under intervjuerna lämnades därpå över till kunden.

Manfred Schlickenrieder – Foto: Wikimedia Commons

Fler infiltratörer än aktivister

Under inledningen av 1990-talet infiltrerade McDonalds miljöorganisationen Greenpeace London. Företaget anlitade åtminstone 7 privatdetektiver från två olika privata bolag som spionerade på och infiltrerade Greenpeace London efter att organisationen tryckt upp en litet kritiskt flygblad om McDonalds verksamhet. Spionerandet genomfördes även i samarbete med anställda vid Londonpolisens säkerhetsavdelning. McDonalds stämde därpå de ansvariga för flygbladet och det var först under domstolsförhören som det blev känt att företaget infiltrerat och spionerat på medlemmarna i organisationen. Det var så många infiltratörer i förhållande till organisationens storlek att det vid flera möten var fler spioner på mötet än verkliga aktivister.

Komiskt är att de två firmor som hyrts av McDonalds inte verkar ha haft koll på att McDonalds anlitade två firmor vilket ledde till att infiltratörerna från de båda bolagen tidvis kom att spionera även på varandra.

Spioner inledde långvariga kärleksförhållanden

Flera exempel visar att spionerna, både kvinnliga och manliga, för att få ännu mer information – eller för att de bara passat på tillfället – inlett förhållanden med aktivisterna.

The Guardian skrev år 2012 om två manliga spioner från säkerhetstjänsten som tagit falska identiteter och som inlett förhållanden med kvinnliga aktivister, gjort dem gravida och därpå lämnat dem. Barnen har fått växa upp utan att känna till pappornas verkliga identitet. En av poliserna följde emellertid barnets utveckling genom att, efter att han lämnat kvinnan, läsa polisens fortsatta spionrapporter om henne.

År 2012 stämde åtta brittiska kvinnor den brittiska staten. De hade inlett långvariga förhållanden som varat upp till nio år (!) med fem poliser från säkerhetstjänsten som närmat sig dem under falska identiteter för att spionera på dem.

Byggde upp nödvändigt förtroende som engagerad medlem

En av de mer kända manliga spionerna från säkerhetstjänsten, Bob Lambert, uppträdde under det falska namnet Bob Robertson. Han inledde också flera förhållanden med kvinnliga aktivister när han infiltrerade både London Greenpeace och djurrättsorganisationen Animal Liberation Front. Ett varade 18 månader, ett annat ledde till att kvinnan födde ett barn. Samtidigt gifte han sig under sin verkliga identitet med en tredje kvinna.

Lambert medgav skriftligen 2011 att han först byggde upp ett nödvändigt förtroende bland medlemmarna i London Greenpeace genom att låtsas vara en engagerad aktivist för att sedan kunna gå vidare och spionera på djurrättsorganisationen:

“As part of my cover story, so as to gain the necessary credibility to become involved in serious crime, I first built a reputation as a committed member of London Greenpeace, a peaceful campaigning group.”

Den kvinnliga aktivisten som hade ett längre förhållande med Lambert fick kännedom om hans verkliga identitet först 20 år senare.

“Jag blev grymt lurad, jag känner mig våldtagen”, sade hon till The Guardian.

Lamberts infiltration och spioneri ledde till att två av aktivisterna blev dömda till fängelse.

Fick 2,5 miljoner per år för att spionera

Ett annat exempel på en spion som avslöjats är Ken Tobias som anslöt sig till ett nätverk av personer engagerade i frågan om flygets miljöpåverkan. Alias Ken Tobias ägnade ett år till att samla information om nätverket, gick på möten och deltog i demonstrationer.

Ken Tobias infiltration avslöjades emellertid när några av aktivisterna börjat fatta misstanke och gillrade en fälla genom att förse honom med falsk information som senare dök upp i media och hos flygbolagen. När han konfronterades med misstankarna kunde han inte uppvisa ett giltigt pass, men aktivisterna kunde under sina fortsatta efterforskningar hitta ett foto på honom från Oxford University och även hans rätta namn som i stället var Toby Kendall. Han var anställd vid det privata säkerhetsbolaget C2i International, specialiserad på säkerhets- och riskhantering och startat av en tidigare polis. Företaget hade flygbolag bland sina främsta kunder.

Toby Kendall alias Ken Tobias – Foto: Andrewaitchison.com

Ett annat fall som beskrivs i boken är polisen Mark Kennedy som under det falska namnet Mark Stone, spionerade i 7 år på miljöorganisationer. Han fick motsvarande 2,5 miljoner kronor per år för sitt spioneri på miljörörelsen och han verkade inte bara i Storbritannien utan i sammanlagt 22 länder. Trots att han var gift och hade två barn, inledde även han intima förhållanden med kvinnliga medlemmar i miljöorganisationerna, varav ett som varade i sex år.

Mark Kennedy alias Mark Stone – Foto: Philippebeling.com

Mark Kennedy rapporterade till en enhet för ”domestic terrorism” inom ett privat bolag med kopplingar till brittiska polisen som heter Association of Chief Police Officers (APCO). APCO förmedlade även information till privata bolag, exempelvis stora energibolag. Ett av de större energibolagen i Europa EON har anlitat flera privata säkerhetsföretag som spionerade på miljöorganisationer. Ett sådant heter Global Open och Mark Kennedy arbetade även för dem, vilket återigen illustrerar de nära kopplingarna i dessa sammanhang mellan säkerhetstjänsten och det privata.

Spion var mest aktiv och klättrade upp i skorsten

Spioner har även uppmanat medlemmar i organisationerna att ta till våld eller göra aktiviteter så att de kommer i direkt konfrontation med polisen. År 2009 blev mer än 100 aktivister arresterade när de planerade att ta sig in på kraftverket i Ratcliffe-on-Soars för att protestera mot företagets höga utsläpp till omgivande luft.

Mark Kennedy var djupt inblandad i planeringen. Han arrangerade möten i sitt hem, stod för en stor del av finansieringen och erbjöd sig att vara en av de frivilliga som skulle klättra upp och spänna fast sig vid anläggningens skorstenar. Faktum är att han använde sin bakgrund som klättrare som ett trumfkort när han infiltrerade rörelsen.

”Vi talar alltså inte om någon som satt på de bakre bänkraderna och antecknade. Han var en av de mer aktiva”, berättade senare en av aktivisterna.

BAE kartlade fredsorganisations politikerkontakter

En brittisk fredsorganisation ”The Campaign Against Arms Trade” (CAAT) hör också till de exempel på infiltrerade organisationer som Lubbers radar upp. BAE (British Aerospace) Europas största vapentillverkare hyrde en privat firma, Threat Response International (TRI), för att spionera på CAAT i mitten av 1990-talet. Spionerandet var mycket omfattande och gällde alltifrån förhandsvarningar om CAAT:s planerade kontakter med politiker till att ha förhandskunskap om planerade aktiviteter eller till att en infiltratör verkade för att förhindra att CAAT byggde upp samverkan med andra organisationer. TRI använde minst sex spioner för att infiltrera CAAT:s huvudkontor. TRI:s spioner var särskilt intresserade i kontakterna mellan CAAT och politiker i det brittiska underhuset och det brittiska parlamentet. Möten och korrespondens mellan CAT och politiker kartlades och företaget varnade BAE i förväg om något möte var på väg att äga rum i parlamentet.

Motarbetade finansiering

Storföretagen och säkerhetstjänsten arbetar även för att försvåra för miljö- och fredsorganisationer att få finansiering till sin verksamhet. Lubbers ger flera exempel i sin bok. Infonic är ett konsultföretag i London specialiserat på att erbjuda företag säkerhetsbevakning av internet. När IT-industrin blev besvärade sav att miljöorganisationer begärde att företagen skulle ta större ansvar för sitt farliga elektronikavfall, föreslog Infonic bland annat att organisationernas finansiärer skulle uppvaktas för att underminera organisationernas ekonomi.

Informationstvätt och kartläggning på internet

Flera konsultföretag har specialiserat på att hantera för företagen störande information på internet, bland annat kan de ”neutralisera nyheter” eller identifiera och ”eliminera” personerna bakom de ovälkomna budskapen på internet (citat företaget eWatch).

eWatch är ett av de första företag som specialiserade sig på bevakning och hantering av skadlig information på internet. Redan i slutet av 1990-talet lanserades en tjänst kallad CyberSleuth [artikel] som gick ut på att motarbeta kritik mot företag på internet. Tjänsten erbjöd kartläggning av personer, kallade ”perpetrators”, bakom en anonym identitet på nätet inom 10 dagar för 5000 USD.

Läs även: Snowden-läckan om JTRIG som massmedia vägrar skriva om – Cyberagenter kan angripa allmänheten

eWatch erbjöd även tilläggstjänster som motåtgärder mot individen som kartlagts vilket kunde inkludera allt från att exponera individens riktiga identitet på internet eller till att få personen arresterad. Om ”the perpetrator” visade sig vara en anställd inom det berörda företaget blev åtgärden vanligen att personen fick sparken. eWatch erbjöd även ”informationstvätt” (infocleansing) som kan innebära alltifrån att ta bort inlägg till att ta ned hela webbsidor.

Attacker mot kritiska forskare på internet

Hanteringen av kritik mot storföretagen med hjälp av specialiserade konsultfirmor gäller även forskarvärlden och mer vetenskapliga diskussioner. Monsanto anlitade konsultföretaget Bivings Group, som för Monsantos räkning bland annat manipulerade online-diskussioner bland vetenskapsmän och attackerade kritiker av genmodifierad majs. Efter en kritisk artikel i Nature från två forskare vid University of California, USA arbetade Monsanto med hjälp av Biving Groups under falska identiteter för att påverka diskussionen mellan forskare på internet om genmodifierad majs. De kritiska forskarna bakom Nature-artikeln ifrågasattes och smutskastades.

De beskrivna fallrapporterna i Lubbers bok är enbart exempel, och sannolikt endast toppen på isberget, av det mönster av långvarig och omfattande infiltration av miljörörelsen och andra aktivistgrupper, som verkar ha sanktionerats från högsta nivå.

Vi kan vara ganska säkra på att de allra flesta aldrig blir avslöjade och att storebrors spionerande på alla de av oss som är engagerar sig i olika frågor som på något sätt stör eller irriterar storindustrin eller ”rikets säkerhet” inte har minskat i omfattning.

Teknikerna och resurserna till buds är ju som bekant långt mer förfinade och utvecklade i dag än på 1990-talet.

Text: NewsVoice

Referenser

• Eveline Lubbers: Secret Manoevres in the Dark: Corporate and Police Spying on Activists
• Corp Watch: US: Info-Cleansing on the Web (eWatch Cybersleuth)
• Crickey: Turning journalists into spooks?
• Daily Mail: How we spooked the world’s worst spy, by Commons rooftop protester
• Guardian: Undercover police had children with activists
• Guardian: Spying: undercover operatives’ tales revealed
• Guardian: Mark Kennedy: Confessions of an undercover cop
• NewsVoice: Snowden-läckan om JTRIG som massmedia vägrar skriva om – Cyberagenter kan angripa allmänheten
• New York Times (Royal Dutch Shell): Spies and Co.
• Spin Watch: The ’ninja’ NHS privatisers you’ve never heard of…
• Times (Royal Dutch Shell): Ex-MI6 man spies opening as head of GPW