Börje Peratt, vår ordförande i Humanism och Kunskap, har vandrat vidare i samband med vintersolståndet, förhoppningsvis till nya viktiga uppdrag i andra dimensioner. Låt oss hjälpas åt att under det nya året visualisera den vision för vår framtid som han varje morgon själv visualiserade.
Text: Kersti Wistrand
Humanism och Kunskaps ordförande Börje Peratt var en renässansmänniska som inte lämnade någon oberörd. Han uppvisade ett mycket brett register: konstnär, skulptör, film- och teaterregissör, kompositör, elitidrottsman, journalist, debattör och nytänkande författare; en stigfinnare.
I sitt yttre liv uppvisade Börje samhällsengagemang och rättspatos i sina många stora uppdrag, både beställda och självpåtagna. Här fanns också filmerna och föreningsarbetet. I sina debattinlägg och sin polemik gestaltade han viktiga samhälleliga fenomen och konflikter. Med sin stora kapacitet hann Börje under denna sin livstid producera mer än vad tio vanliga dödliga personer åstadkommer tillsammans och med sin sociala och varma framtoning kom han även direkt att beröra tusentals människor. Hans stridbara hållning i covid-debatten gav honom emellertid också ovänner.
Vid sin sida hade Börje sin musa, sin älskade Ritva, utan vars hjälp och stöd han inte kunnat förverkliga sitt livsverk.
Så fanns där hos Börje en inre, mer hemlighetsfull, esoterisk sida, som få visste om. Han hade genomlevt två djupa nära-döden-upplevelser under sitt liv; en vid födelsen och en i samband med en svår trafikolycka 1987. Dessa båda NDUer efterlämnade djupa eftereffekter. I sin bok ”Tolv sinnen” (2012) som ingår i hans trilogi och även är översatt till engelska, ger Börje Peratt utifrån dessa sina egna upplevelser en helt ny syn på människans medvetandeutveckling.
Humanism och Kunskap fyllde 10 år den 11 december 2021, lite mer än en vecka innan Börje gick vidare till nya uppdrag i ”de sälla jaktmarkerna”.
Jag använder här ett uttryck från den amerikanska ursprungsbefolkningen eftersom framtoningen av indian var så stark hos Börje: den modige andlige krigaren med resning, rakryggdhet och högburet huvud; förankringen i såväl Moder jord som de kosmiska dimensionerna; visionären med den absoluta koncentrationen i nuet med en tanke- och viljestyrka som kunde försätta berg och slutligen – den kärleksfulle helaren och medicinmannen.
Börje kände sig hemma bland Nordamerikas urbefolkning och välkomnades alltid med öppna famnen av dem. Han hade även minnen från tidigare liv som indian, vilka han emellertid höll tyst om. I sina bloggar skymtar detta ibland fram i form av drömmar.
Läs hela artikeln på Humanism & Kunskap
