För att fortsätta på samma tema som min förra recension så väljer jag här att recensera en ytterligare dystopisk sci-fiction. Det är svårt att analysera en komplex film utan att se dess sammanhang och det är ännu svårare att recensera då en recension av en komplex film vare sig ska avslöja för mkt eller för den delen förklara för lite för att läsaren ska vilja se filmen.
Text: Christian Pavón
I fallet med Ex Machina så kan jag börja med att skriva att den är en väldigt både intressant och skrämmande skildring av Artificiell intelligens och vad den kan leda till.
Berättelsen börjar med en ung lovande anställd journalist på ett stort teknikföretag som ska åka till grundarens eget oerhört luxuösa och teknologiska hem långt ute i skogen för att han påstår att han lyckats skapa äkta medveten artificiell intelligens och journalistens jobb är att undersöka om detta påstående är sant genom att konversera med roboten som sägs ha ett eget medvetande.
Under mötet med roboten som heter Ava så börjar huvudpersonen mer och mer se henne som en individ och inte bara en maskin. Detta är i sin tur väldigt inspirerat av Deckards konversation med Rachel i Blade Runner där han ska upptäcka om hon är en ”replikant”, en slags robot och där testet kallas för ett ”Voight-Kampf”-test.
Detta test påminner om konversationen som huvudpersonen har med Ava även om denna konversation är mycket längre och till stor del är benstommen för hela filmen.
AI är någonting som är väldigt aktuellt, när filmen kom ut 2014 så var det mycket tal om det då också, men idag har det blivit betydligt mer och AI har på riktigt börjat prövats ut mer och mer i allt ifrån problemlösningar på företag till under operationer inom sjukvården.
Filmen har också en filosofisk diskussion som till exempel hur etiskt det egentligen är att ha kontroll över en varelse med medvetande och om man verkligen kan äga en varelse med medvetande? Ansvaret för att skapa liv är stort, även om det är i form av en medveten robot.
Om jag skulle betygsätta denna film så skulle jag ge den en 8/10. Den är välgjord och tänkvärt samt snyggt filmad! Alicia Wikander gör som vanligt bra ifrån sig, men Domnac Gleeson som spelar journalisten och Oscar Isaac som spelar grundaren gör också mkt bra prestationer.
Isaac målar upp ett väldigt bra porträtt av en skapare som inte tar ansvar för sin skapelse och Gleeson spelar väldigt bra som en tafatt men intelligent ung man som börjar ställa mer moraliska än tekniska frågor.
Text: Christian Pavón