Dagens klimatlarm är oroande historielösa – Få förstår Lilla Istidens katastrof

KLIMATET. Svenska nyhetsredaktioner borde bättre skilja mellan å ena sidan önsketänkande och modeller och å andra sidan faktisk, upplevd verklighet – inte minst när det gäller klimat och energi.

Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans

Hela Jordens befolkning och övriga liv behöver energi. Inte bara när det blåser el­ler är solsken utan hela tiden. Dag som natt. Dag ut och dag in. Året runt. Då kommer vind- och solkraft till korta. Det blåser bara lagom ibland. Det är bara tillräckligt med solsken ibland. Sällan när vi behöver det som mest.

Det spelar ingen roll hur många vindkraftverk och solpaneler vi installerar. Vi får inte mer vind eller solsken för det. När vi inte får det, måste vi få el från andra källor Det fick Sverige länge i form av vattenkraft och kärnkraft samt på marginalen kraftvärme.

Då exporterade vi till andra länder. Nu kan vi bara exportera ibland och tvingas i stället importera ibland, beroende på behov, belastning och nyckfulla vindar, men när vi har god vind har oftast även grannländerna god vind och behöver inte vårt överskott. Vi tvingas slumpa bort mycket tillfälligt överskott.

När det blåser för litet, blåser det för litet även i grannländerna. Då blir det dyrt att importera – om det alls finns något att importera. Annars får vi koppla in oljekraftverket i Karlshamn.

Helt eller delvis utan vatten- och kärnkraft behöver flertalet av världens länder kolbaserad kraft för sin el- och allmänna energiförsörjning. Kol, olja och gas svarar för 85 procent av världens samlade energiförbrukning.

Runt en miljard av världens 7,8 miljarder invånare (13 procent) bor i utvecklade välfärdsländer. Vi förbrukar mer energi än fattigare länder, men minskar vår förbrukning per invånare med ny teknik och effektivare metoder, men välfärdsländers välstånd är marginellt. Om vi avstår från 20-25 procent blir det knapert. Då hamnar vi bland de 2-3 miljarder som reder sig hyggligt.

De som lever hyggligt behöver likväl mer energi. Flerfalt mer energi behöver 3-4 miljarder i utvecklings- och u-länder för att få värme, ljus, elkraft, drivmedel, livsmedel, sjukvård etc.

Om en miljard förbrukar 20-25 procent mindre, räcker det inte långt för de 3-4 miljarder som behöver flerfalt mer energi. Det får de med kol, olja och gas, som innehåller mycket energi och är lätt tillgängligt till låg kostnad, men det förmenas dem i tron att mer koldioxid skulle farligt värma atmosfären. Den tron bygger på att all förbränning av kolhaltiga bränslen alstrar koldioxid.

Lilla Istiden

Den tillförs marginellt atmosfären utöver all koldioxid som fortlöpande kommer från öppningar i jordskorpan över och framför allt under vatten samt gasas ut av varmare hav sedan Lilla Istiden.

Tron att mer koldioxid skulle värma atmosfären bygger på att Jordens marknära atmosfär har värmts en dryg grad sedan slutet av 1800-talet och att atmosfärens CO2-halt under samma tid påstås ha ökat från 0,03 till 0,04 procent.

Halten 0,03 procent (280 ppm, miljondelar) har mätts i borrkärnor från Antarktis. Men CO2-molekylen vandrar i isen och bildar föreningar med andra ämnen. Kemiska växtanalyser, växters klyvöppningar och årsringar i träd visar växlande och högre halter.

Ytligt samband mellan CO2-halt och temperatur innebär inte orsak. Lyckligtvis har atmosfären globalt värmts en dryg grad sedan 1800-talets slut. Då slutade nämligen den periodvis kalla Lilla Istiden, ca 1300-1870.

Dagens klimatlarm är oroande historielösa. Få vet eller förstår vad Lilla Istidens kyla förde med sig. Värst var kanske 1697/98. Efter flera års missväxt svalt då 100.000 människor i Sverige och 80.000 i Finland ihjäl.

Så sent som 1867/68 svalt 10.000 ihjäl i det inre av Norrland för att för små och för sena hjälpsändningar hindrades av snö och is – gripande skildrat av Magnus Västerbro i boken ”Svälten”.

Många missar att mer värme och koldioxid sedan Lilla Istiden har gynnat gröda och skördar. Sedan 1930 har världens skördar ökat mer än fem gånger. Fler har fått det bättre. Färre lider nöd och svält – med reservation för följderna av Covid och Rysslands krig i Ukraina.

Därför måste svenska nyhetsmedia nu för sina läsare, lyssnare och tittare skildra energi- och försörjningsfrågor som de verkligen är. Nätverket Klimatsans, föreningen Klimatrealisterna och dess norska motsvarighet Klimarealistene ger gärna fakta och förklaringar.

I Klimarealistenes vetenskapliga råd ingår 28 kvalificerade forskare och experter från fem länder inom bl. a. meteorologi, geologi, solforskning, havsforskning, fysik, kemi, energi och matematik. Därav 21 professorer – och en Nobelpristagare.

Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans

Relaterat

• Arbetet: 150 år sedan den sista stora svälten
  ”År 1867 följdes en kall vinter av en fruktansvärt kall vår. Vid midsommar låg snön kvar på många håll i Norrland, och många insjöar var istäckta, liksom en stor del av Östersjön.”