Försöket att legitimera NATO-beslutet hos partimedlemmarna är en skandalös, arrogant skenprocess

Christer Nilsson - Foto: Johan ArvidssonChrister Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och NewsVoice.
publicerad 19 juni 2022
- Christer Nilsson
Christer Nilsson - Foto: Johan Arvidsson

OPINION. Magdalena Andersson tycks tro att det är en NATO-relaterad pr-vinst inför svenskarna och omvärlden att sitta och gulla med diverse makthavare i Harpsundsekan – nu senast med premiärminister Boris Johnson och NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg med vilka det gick att diskutera NATO-ansökan utom hörhåll för obehöriga.

Text: Christer Nilsson

Sammanlagt har ett drygt tiotal potentater kajkat runt i Harpsundssjön bland andra Kofi Annan samt tillsammans Fredrik Reinfeldt, Angela Merkel, David Cameron och Mark Rutte (NL) alla samtidigt i ekan.

Men är Magdalena Andersson ovetande om att jippot med ekan har en nattsvart historia, som smetar över på henne, och att hon borde betacka sig för fler dylika åkturer?

År 1964 hade Tage Erlander under stor vånda – och med högljudd kritik från partiet – bjudit in Nikita Chrusjtjov och för första gången placerat en politiker i ekan. Chrusjtjov hade tidigare varit partichef i ukrainska SSR (sic).

Det går inte att hitta en mer fanatisk, bloddrypande, stalinistisk terrorist än Chrusjtjov och hans ansträngningar, men ofta misslyckade försök, att undanröja för honom komprometterande dokument.

Vi vet i dag att han gav order om att skjuta 55 741 offentliganställda och partifunktionärer, men tyckte inte att det räckte utan bad Stalin den 10 juni 1937 om tillstånd att få skjuta ytterligare 2000 före detta kulaker för att uppfylla kvoten.

Vi vet nu också att Magdalena Andersson har stora svårigheter att ro NATO-spöket Erdogan iland. Blev ansökan en snabb process? Nej, en långdragen offentlig förnedring av Sverige. Det sätter fokus på socialdemokratins bristande omsorg om sitt folk.

Vid valet 2018 gick alla partier till val med att Sverige skulle vara alliansfritt som vi varit de senaste 200 åren. Så sent som i höstas sa försvarsminister Peter Hultqvist:

”Jag kommer aldrig så länge jag är försvarsminister att medverka i en sån process. Det blir ingen ansökan så länge vi har en S-regering, det kan jag garantera alla”.

Även efter invasionen av Ukraina den 24 februari försvarade regeringen sitt NATO-motstånd. Fortfarande en månad senare i mars var Magdalena Andersson glasklar:

”Om Sverige skulle skicka in en Nato-ansökan i det här läget, så skulle det ytterligare destabilisera den här delen av Europa”.

Plötsligt hände sedan något internt i regeringen och nu skulle man huvudstupa gå med i NATO. Varför har alla fåkunniga undrat? Ingen utomstående vet. Svaret har uteblivit. Man har smusslat i slutna rum.

Försöket att förankra och legitimera beslutet hos partimedlemmarna var en skandalös, arrogant skenprocess enligt gamle sossen Pierre Schori som var med och röstade. Beslutet var då redan fattat, ansökningsdagen spikad och uppgörelsen med Sanna Marins Finland redan i hemlighet klar. Något mer skamligt maktfullkomligt söker sin like i svensk politisk historia.

”All offentlig makt utgår från folket”, enligt 1 § i regeringsformen, det är vår demokratiska grundbult. ”All makt utgår från oss”, det är demokrati enligt socialdemokraterna. Någon som protesterar hos det sovande folket?

Text: Christer Nilsson

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

Tags: NATO