Raymond Ibrahim: De afrikanska liv som inte betyder något – 50 kristna mördades i sin kyrka

OPINION. Förra söndagen, den 5 juni 2022 stormade islamistiska terrorister St. Francis Catholic Church i staten Ondo, Nigeria, och slaktade över 50 kristna som fredligt dyrkade sin gud. Filmklipp visade enligt en redogörelse ”kyrkbesökare som låg i pölar av blod medan folk runtomkring dem tjöt av gråt”.

Text: Raymond Ibrahim, författare av Defenders of the West: The Christian Heroes Who Stood Against Islam. | Artikeln har tidigare publicerats på Gatestone-institutets hemsida

Hur fruktansvärd denna massaker än kan tyckas så är den bara ”toppen av isberget”: Under åren har muslimer stormat, skjutit mot eller satt brand på otaliga kyrkor i Nigeria. Nedan följer bara tre exempel:

• Påskdagen, den 20 april 2014: Islamistiska terrorister tände eld på en proppfull kyrka: 150 kristna dödades och otaliga skadades.
• Påskdagen, den 8 april 2012: Sprängämnen planterade av muslimer detonerade i närheten av två fulla kyrkor; över 50 kristna dog och ett okänt antal skadades.
• Juldagen, den 25 december 2011: Muslimska terrorister sköt mot och bombade tre kyrkor; 37 kristna dödades, 57 skadades.

De kristna i Nigeria håller på att rensas ut i ett folkmord, enligt flera icke-statliga organisationer (här och här, till exempel). En kristen person mördas varannan timme i Nigeria.

Enligt en rapport från augusti 2021 har över 60 000 kristna, sedan det islamiska upproret inleddes på allvar i juli 2009 – först i händerna på den islamistiska terrororganisationen Boko Haram, och senare av muslimska fulani-herdar, som också motiverades av en jihadistisk ideologi som driver dem till att beslagta kristen ”hednisk” mark – antingen mördats under räder eller kidnappats, för att aldrig hittas igen.

Under denna tid tände muslimer eld på ungefär 20 000 kyrkor och kristna skolor och förstörde dem medan de ropade ”Allahu Akbar” (”Allah är större”).

För mindre än en månad sedan släppte Islamiska staten i Nigeria ett filmklipp där några medlemmar slaktade 20 kristna. Även om det påminner starkt om klippet från 2015 där ett annat gäng muslimska terrorister slaktar 21 koptiska kristna i Libyen fick det mycket mindre uppmärksamhet i media.

Filmen från 2015 med kopterna fick i sin tur sex gånger mindre medietäckning än dödandet av en gorilla som skedde samtidigt. Förra månadens filmklipp av de nigerianska kristna gjorde knappt ett avtryck i västerländsk media – som om det rituella slaktandet av kristna har blivit så banalt att det inte är värt att rapportera om.

Var är upprördheten? När en australiensare, Brenton Tarrant, stormade två moskéer och dödade 52 muslimer år 2019 på Nya Zeeland fördömde världen handlingen gemensamt och gör det fortfarande. FN svarade på den enskilda och avvikande attacken genom att inviga ett initiativ för att ”bekämpa islamofobin”. Var, efter år och decennier av attacker, är FN:s initiativ för att ”bekämpa antisemitismen” och ”bekämpa folkmord på kristna”?

Det enda FN verkar intresserade av att göra är att sitta och titta på medan dess medlemsländer kränker reglerna. Irans folkmordshot, som bryter mot FN:s stadga, är skäl för uteslutning.

FN ignorerar avskyvärda brott mot mänskligheten såsom slaveri (här och här), eller Kinas lögner om Covid-19:s mänskliga överförbarhet, medan man i stället felaktigt förföljer Israel, en demokrati som faktiskt upprätthåller mänskliga rättigheter för alla sina medborgare – muslimsk som judisk eller kristen.

Så vad kommer FN och andra stora statliga organ göra nu som svar på skjutningen mot ytterligare en kyrka och mordet på 50 kristna? Förmodligen ingenting – förutom att försöka tysta ner den som försöker exponera den ideologi som många av mördarna säger att de drivs av (som här och här).

Vi vet att detta beror på att FN och många medlemmar av prästerskapet har gjort absolut ingenting som svar på de otaliga andra muslimska attackerna mot kyrkor där tusentals kristna liv har tagits genom åren – förutom att försöka dölja mördarnas motiv, såsom ”hög på cannabis” eller ”psykiskt sjuk”-försvaren.

För bara två veckor sedan, när medlemmar av Europaparlamentet, ett av EU:s lagstiftande organ, lämnade in ett förslag om att diskutera den lavinartade ökningen av kristen förföljelse runtom i världen – ironiskt nog i samband med den då senaste grymheten i Nigeria: stenandet och ihjälbrännandet av en kristen student, Deborah Samuel – vägrade majoriteten av Europaparlamentet, varav de flesta har kopplingar till vänstervridna partier, att ens ta diskussionen.

Att ignorera mord på kristna är förstås bara en bit i pusslet; att mörklägga deras mördares religiösa identitet är den andra. När förra söndagens massaker av över 50 kristna inträffade syntes inte orden ”muslim”, ”islam” eller ”islamistisk” i AP-rapporten. I stället får vi höra att ”det var inte omedelbart uppenbart vem som låg bakom attacken mot kyrkan”.

För att upprätthålla sin tvetydighet utelämnar AP att islamistiska terrorister på rutin har stormat kyrkor och slaktat många kristna genom åren i Nigeria – ett faktum som kanske skulle ge en ledtråd till ”vem som låg bakom attacken”, men att dölja vad som drabbar Nigerias kristna är en gammal taktik för ”mainstreammedia”.

Man behöver bara tänka på de ord som yttrades av Johnnie Carson, USA:s statssekreterare för afrikanska frågor under president Barack Obama. I ett tal efter att muslimska terrorister i Nigeria slaktat över 50 kristna kyrkbesökare på påskdagen år 2012 sa Carson:

”Jag vill ta tillfället i akt och understryka en viktig poäng och det är att religion inte är en drivande faktor till extremistiskt våld [i Nigeria].”

I stället är ”ojämställdhet” och ”fattigdom” – för att citera den tidigare presidenten Bill Clinton – ”det som ger bränsle åt sånt här” (”sånt här” syftar i det här fallet på massakern av kristna av muslimer). Ett årtionde – och otaliga kristna dödsfall senare – har USA inte ändrat sin hållning.

Ännu värre är att Biden-administrationens svar på de jihadistiska attackerna mot kristna i Nigeria – där 13 kristna slaktas varje dag – har varit att ta bort Nigeria från statsdepartementets lista av länder som ger upphov till särskild oro: nationer som ägnar sig åt, eller tolererar brott mot, religionsfrihet.

Var är upprördheten? Var är all ”hashtags” i stöd för kristna nigerianer? Varför betyder inte dessa svarta liv något?

Text: Raymond Ibrahim, författare av Defenders of the West: The Christian Heroes Who Stood Against Islam. Ibrahim en ”Distinguished Senior Fellow” vid ”Gatestone Institute”, ”Shillman Fellow vid David Horowitz Freedom Center”, och ”Judith Rosen Friedman Fellow vid Middle East Forum”.