Klimatalliansen har inlett självdestruktion – Avhoppare

OPINION. ”Vad som har skapats i stället är polarisering. En blind tro på klimatidealism står i vägen för den nödvändiga förändringen. Att klistra sig fast på vägarna eller sitta och gråta med Extinction Rebellion framstår alltmer som aktivistknark. Strategin har fungerat dåligt…”.

Citatet ovan kommer från Mats Sederholm som arbetat nära Gudrun Schyman, men som nyligen valde att hoppa av partiet. Hans opinionstext med rubriken ”Veganmat var viktigare än väljare i Schymans parti” publicerades idag i Expressen.

Sederholm skriver att klimataktivismen visserligen höjt insatserna, men att den långt ifrån lyckats med att frälsa världen till konkreta handlingar. Miljögreta och Extinction Rebellion har misslyckats och bemöts snarare med irritation än medhåll av vanligt folk.

Mats Sederholm skriver att huvudproblemet är att det saknas ett brett folkligt stöd för riksdagsledamöterna så att de vågar ta kraftiga beslut för klimat och miljö. Alternativt behövs det en massiv aktivism i form av protester och storstrejker. Den breda massan måste bli engagerad, skriver Sederholm.

”Idealister och alarmister tror gärna att de har så rätt att det bara är en tidsfråga innan alla följer efter, men så fungerar inte verkligheten. Man följer med om frågan berör en, inte för att andra tjatar på en. De som inte lyssnar på forskningen nu kommer inte att börja göra det om de inte erbjuds något tillbaka.”

PR-Greta klarar inte den uppgiften – att skapa ett folkligt bifall – och inte heller bisarra rödklädda Extinction Rebellion-fanatiker som beter sig som satanistiska spöken som stapplar omkring med mystiska svårtolkade symboler.

Klimatalliansen behöver detoxas

Partiet lider av ett inre syndrom bestående av ”utfrysning”, ”auktoritär riktning”, ”tystnadskultur”, ”cynisk karriärism och en förmäten idealism”. Orden är Sederholms och de är hämtade från hans artikel i Expressen. Han nämnde även den galna upptakten till valvakan i september som prompt skulle cirkulera runt ortodox ”växtbaserad mat”, annars jävlar.

”Sektvarnaren tjöt allt högre ju mer involverad jag blev och ju närmare valnatten vi kom. Jag höll för öronen, höll ändå mitt löfte till rörelsen och körde i mål” – Sederholm

Det pratas om att en egenmäktig person infiltrerat partiet genom smicker och sedan med aggressioner och kontraorder skapat intern osämja, spänningar och polaritet.

Det var samma sak i partiet Enhet, enligt en tidigare styrelsemedlem, som jag hade kontakt med innan riksdagsvalet 2018. Det verkade som hela Enhet blev stört av en enda person som på liknande sätt ställde sig på tvären och bromsade arbetet med följden att partiet inte blev framgångsrikt i valrörelsen. Det tog sex månader för Enhet att bli av med personen och då var valet över. Individen fortsatte därtefter att motarbeta partiet, men från en skyttegrav på utsidan.

När det gäller Klimatalliansen var den växande intern-extremismen den mest avgörande faktorn för att få Sederholm att hoppa av, vad jag förstår.

”Klimataktivism är rätt, men den befinner sig utanför samhälle och medborgare. Vanligt folks främlingskap inför ”de där klimataktivisterna” måste brytas.
Aktivismen måste ges en politisk förlängning utan extremism. Att sjunga ”eat the rich” under klimatmarscher, att tvinga folk att äta vegokorvar och att acceptera en auktoritär kultur hjälper definitivt inte klimatet” – Sederholm

Detta verkar vara två återkommande problem för alla nya och små partier i Sverige. Antingen kväver de sig själva eller så infiltreras de av personer som saboterar, eller båda samtidigt.

Text: Torbjörn Sassersson, uppd kl 23:31

Relaterat

• Klimatalliansen
• Mats Sederholm, Sederholm.nu
• Mats Sederholm i NewsVoice