KULTURKRÖNIKA. ”Man kan nog säga att indianerna lade grunden till vår demokratisyn om frihet, jämlikhet och broderskap”, skriver Hans Sternlycke.
Tio år av inbördes diskussion tog det att fullborda, en ny historia om mänsklighet, för David Graeber och David Wengrow, professorer i antropologi och arkeologi. Graeber dog två månader efter att boken var färdig.
Den är på 641 sidor plus 122 sidor noter och litteraturförteckning. Den är skriven i amerikansk ordrik stil, men är väl värd att läsa genom de synvändor den ger för oss och för forskningen med förutfattade meningar om hur utvecklingen av jordbruk måste ske först, innan vi kunde få städer och stater att uppstå.
Att utvecklingsmönstret måste följa de punkterna i ordning har med nya arkeologiska upptäckter visat att det alls inte behöver vara så.
Man har också förutsatt att jägar- och samlarsamhället var mer jämlikt, med små ekonomiska skillnader och mer jämlikt med små skillnader i inflytande mellan kvinnor och män och kanske med gudinnekult och kvinnostyre.
Med ökad utveckling måste självorganiseringen överges. Vi fick eliter, underordning av kvinnor, stater och krig. Inte heller det stämmer. Utvecklingen kunde gå åt båda håll.
Den största staden i Turkiet i förhistorisk tid var ett jägarsamhälle. Jordbruket i Bördiga i halvmånen i Mesopotamien behövde lång tid för att utvecklas fullt ut. 3000 år längre än när det först uppstod för 9500 år sedan.
Jägar- och samlarkultur fans samtidigt med boskapsskötsel och åkerbruk. Teknikutvecklingen kom inte uppifrån utan genom handel, och det var ofta kvinnor som stod för den genom vad författarna kallar för lekfulla uppfinningar.
De mesopotamiska städerna före Sumererna styrdes av rådsförsamlingar. De organiserade även handel mellan dem och till andra områden.
Ibland rekryterades mer karismatiska män från Anatolien som ledare, men de tog bara hand om försvaret, medan rådsförsamlingen svarade för det civila, och denne blev avsatt om denne inte var till belåtenhet eller ville lägga sig i för mycket. De mesopotamiska städerna hade ett väl utvecklat socialt skyddsnät. Medborgarna kunde få stadstjänst vid templen.
Lilla istiden 1350-1850 har förklarats med färre solfläckar. Medeltidens digerdöd med ödelagda bygder kan ha bidragit till första utbrottet. De andra stora avkylningen på 1500-talet anser författarna kan ha uppstått med Européernas ankomst till Amerika med sjukdomar och mord på indianer.
Både USA och Amazonas hade stora befolkningar som till stor del försvann. Det slog mot odlingarna som ersattes med skog, som sög upp koldioxiden.
Nordamerika bestod av olikartade jägarsamhällen. Vid Stilla havets kust levde man av fisk. Stammarna i Kalifornien var fredliga och egalitära medan de i nordost var krigiska och hade en fjärdedel slavar. Det enda stora samhället i Nordamerika var Cahokia i en trakt med enorma jordkullar där återkommande festligheter hölls för hela Mississippiregionen.
Fram till år 1050 var det en liten ort men då exploderade befolkningen till flera 10.000 invånare. Ett par hundra år senare kom slutet lika abrupt. Krig utbröt. Regimen blev mer auktoritär. Människor flydde staden och bosatte sig enskilt. Omgivande stammar ville inte berätta vad som hände. Det sågs som en skamfläck och har kanske påverkat indiansk filosofi.
Erövringen av indianskt land motiverades med att de inte ägde marken. De sågs som barn eller oberäkneliga vildar, som inte hade förmåga till logiska resonemang. Därför fick det stort genomslag när samtalen mellan Kandiaronk, ledare för huronska stamförbundet Wendat och Lahontan, en fransk kolonialtjänsteman, trycktes i Amsterdam, sedan han tvingats bort från sin tjänst.
Den gav bränsle åt upplysningstidens idéer som sedan kulminerade i franska revolutionen. De samarbetade ofta och Kandiaronk bjöds in till debatter, som han sällan förlorade genom sin vältalighet, som man förundrades över. Den var han tvungen till för att förbli stamledare, eftersom posten inte innebar någon formell makt.
Många texter med liknande idéer strömmade till Europa, reseberättelser och skrivelser från stammarna. De påverkade Jean-Jacques Rousseau, men han angav inte källan och tog inte till sig det radikala innehållet fullt ut.
Det fick tillföras av arbetarrörelsen, men man kan nog säga att indianerna lade grunden till vår demokratisyn om frihet, jämlikhet och broderskap fullt ut i kamp mot försök till utsuddning från reaktionen.
Graebers och Weingrows genomgång av samhällsbildning och uppkomsten av staten är imponerande. Skrämmande är det innehav av våldsmakt som forskare kräver som ett element för att erkänna statsbildning och de vidrigheter som följt av den i alla stora civilisationer med kvinnoförtyck, tortyr, massmord och storståtliga begravningar med tusentals medföljande döda i sadomasochism.
Då är det mer hoppfullt att läsa om deras tolkning av den minoiska kulturen på Kreta, som kvinnostyrd och jämlik. Den gick under av vulkanutbrott, angrepp och en monstervåg. Huvudorten Knossos var obefäst. Palatsen hade alla dagens moderniteter.
Skriften Linear A kan inte läsas, eftersom vi inte vet vilket språk som talades. Kvar finns artefakter och målningar av landskap, drottningar, nakna ynglingar som rider på tjurar och kvinnor avbildade lite större än män och med bara bröst.
Kvinnorna bär maktattribut, utför fruktbarhetsriter och sitter i sammanträden med bara kvinnor, medan männen framställs som underdåniga.
Text: Hans Sternlycke
