Sveriges Radio lämnar Twitter. ”Det som får Sveriges Radio att lämna plattformen är sannolikt att deras konto nu märkts med den fullt korrekta etiketten offentligt finansierat. Sånt känns i den lättkränkta public service-själen, som lever i villfarelsen att den är opartisk och oberoende”, skriver Bitte Assarmo.
Artikeln har tidigare publicerats på Det Goda Samhället
När Christian Gillinger, som är ansvarig för sociala medier, hänvisar till att endast sju procent av svenska folket använder Twitter dagligen är det visserligen sant – men det var lika sant för ett år sen, för tre år sen, för åtta år sen. Siffran har varit relativt konstant sedan starten.
Det som får Sveriges Radio att lämna plattformen är sannolikt att deras konto nu märkts med den fullt korrekta etiketten ”offentligt finansierat”. Sånt känns i den lättkränkta public service-själen, som lever i villfarelsen att den är opartisk och oberoende.
När Pamela Davidsson, specialist på internetstatistik vid IIS (Internetstiftelsen i Sverige), granskade Twitter inför tioårsjubileet 2016 konstaterade hon att endast sex procent av svenskarna använde Twitter dagligen. Endast tre av dessa sex procent skrev egna tweets, vilket indikerar att hälften av alla dagliga användare skrivit för en annans räkning, till exempel en organisation som Sveriges Radio.
Så har det sett ut sedan dess. Plattformen har alltså haft samma betydelse, eller brist på betydelse, vilket Christian Gilling, om han har minsta koll, måste vara väl medveten om.
Det har inte hindrat Sveriges Radio från att skapa en bild av att Twitter varit representativt för folkviljan, och det finns åtskilliga exempel på hur de rapporterat om så kallade ”twitterstormar”. Trots att en twitterstorm knappt är en vindpust, och går majoriteten av medborgarna spårlöst förbi, skapar Sveriges Radio gärna nyheter av dem – i alla fall när det gynnat deras egen agenda.
Ett exempel är när den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson vid ett tillfälle 2016 klargjorde att mainstream-medierna själva bäddat för alternativa medier genom att inte vårda sitt förtroendekapital påstod Sveriges Radio att han hamnat i en twitterstorm. I själva verket fick han både ros och ris för uttalandet, och hade det inte varit för public services iver att framställa honom som en paria hade ytterst få hört talas om det.
Därför är det svårt att ta Christian Gillings argument på allvar, inte minst när han påstår att deras ställningstagande handlar om omsorg om Twitters anställda:
”Vi har såklart noterat den senaste tidens turbulens kring plattformen och för oss är det till exempel oroande att Twitter minskat sin personalstyrka dramatiskt” och konstaterar att även detta vägt in i beslutet.
Han vill alltså ge oss intrycket att Sveriges Radio tar ansvar för arbetsmiljön, och de anställda, på Twitter. Det låter naturligtvis omtänksamt och empatiskt, men man måste nog vara mer än lovligt naiv om man gå på den luringen.
Det är uppenbart att Sveriges Radios beslut i grund och botten handlar om att Twitter på senare tid börjat märka konton som tillhör Sveriges Radio, och även andra public service-företag som BBC, som ”offentligt finansierade”. Detta är naturligtvis helt korrekt, för vad är public service om inte offentligt finansierat?
Men detta går förstås äran förnär hos de ansvariga för Sveriges Radio eftersom de desperat försöker upprätthålla myten att de står för sig själva och är oberoende och opartiska. Därför svänger de ihop den här historien, full av hål, om orsakerna till att de lämnat Twitter när allt egentligen bara handlar om att de blivit purkna över att de tvingas stå för att de är sponsrade av statliga pengar.
Text: Bitte Assarmo. Artikeln har tidigare publicerats på Det Goda Samhället
