Vardagen för de flesta av oss präglas av stabilitet och välfärd. De som vuxit upp i sådan harmonisk värld kanske inte är medvetna om att fred och frihet är så värdefullt som det är och så grundläggande för vår välfärd.
Text: Per Frankelius. Artikel från DSM, nr 4, 2018, återpublicerad med tillstånd av Jan Gillberg.
Börjar man dock jämföra olika ekonomiska system i världen idag och i historien inser man att marknadsekonomin inte är den enda samhällsformen, att den har fördelar och att den också förutsätter säkerhetsmässig stabilitet.
Låt mig citera ur boken Marknadsföring: Vetenskap och praktik:
”Visserligen förekommer krig, erövring,stölder och piratverksamhet på många håll i världen. Men största delen av världens samhällen är marknadsekonomier som bygger på, och präglas av, fredliga byten av värden mellan personer och organisationer.”
Just det där med fredliga och frivilliga byten av varor och tjänster mot pengar är ett grundläggande drag i den värd vi är vana vid, men här bör man stanna upp för reflektion. Världen idag är långt ifrån så harmonisk som man skulle önska.
I boken Västvärldens väg till välstånd skriver Nathan Rosenberg och Luther Birdzell:
”Om vi anlägger ett långt perspektiv på mänsklighetens historia och bedömer våra förfäders ekonomiska liv med moderna mått, är det en historia om så gott som oavbrutet elände. Det typiska mänskliga samhället har bara gett ett litet antal människor en människovärdig tillvaro, medan den stora massan har levt i bottenlöst armod”.
En del av detta elände är konflikter och krig. Inte minst har handeln och företagandet hämmats av våld och elände. Historiskt hade köpmännen under sina resor både till lands och till havs många faror att vänta längs vägen. Institutioner, lagar, regler och maktmedel för att säkerställa dess efterlevnad – som skyddade den enskilde företagarens äganderätt lyste länge med sin frånvaro.
Härskare och kungar fokuserade i stället på att skydda sina egna personliga egendomar, precis som i sagan om Robin Hood. Alla näringslivskunniga vet att handel kräver stabilitet. Strukturer och metoder för att skapa det på samhällelig nivå började införas under Bysantinska riket (ca 527-560) genom en ny politik, nya lagar och kraftfulla maktmedel för att stävja övertramp mot reglerna.
Det primära är kanske att hindra fysiskt våld men också skyddet av äganderätten är en viktig del av stabiliteten. Ekonomihistorikern tillika Nobelpristagaren Douglass North visade i sin forskning hur viktiga institutioner för att skydda människor från våld och stöld varit för västerlandets uppgång. Men som sagt, skyddet mot våld är inte tillräckligt i vår värld.
Den politiska debatten kring våldet i Sverige talar sitt tydliga språk, men på andra håll i världen är läget betydligt värre än här. Z Wagner och kollegor visade i en elegant studie publicerad i den ansedda tidskriften The Lancet 2018 att cirka 5 miljoner barn yngre än 5 år dog som följd av just väpnade konflikter i Afrika mellan 1995 och 2015.
Deras viktigaste forskningsbidrag var att påvisa indirekta effekter av krig och oroligheter, dvs. effekter vid sidan om direkt döda och skadade i själva våldsamheterna.
Författarna inleder sin artikel så här:
”The extent to which armed conflicts – events such as civil wars, rebellions, and interstate conflicts – are an important driver of child mortality is unclear. While young children are rarely direct combatants in armed conflict, the violent and destructive nature of such events might harm vulnerable populations residing in conflict-affected areas.”
Är väpnade konflikter själva grundorsaken till detta lidande?
Under rubriken ”Back to the root causes of war: food shortages”, i The Lancet (mars 2019) förde jag en diskussion om hur viktigt det är att försöka reda ut vilka grundorsaker som lidande och död i spåren av krig har. Risken är annars att ansvarstagande makthavare främst inriktar sig på symtombehandling snarare än att åtgärda de grundläggande problemen.
Utifrån litteraturstudier exempelvis publikationer av Mary Kaldor och Greg Cashman, kunde jag konstatera att oroligheter och väpnade konflikter inte är själva grundorsaken till död och lidande, utan snarare ett symtom på bakomliggande problem.
Som en reflektion till Wagner och kollegors artikel skrev jag därför:
”This kind of research is important for understanding the magnitude of war effects. However, studies like this do not contribute much to the understanding of the root causes of wars.”
Så vad säger då litteraturen i frågan om krigets orsaker?
En vanlig förklaring till att krig uppstår är religion. Andra forskare hänvisar till förekomst av galna härskare. Ytterligare en förklaring är att en relationsstörning av något slag besvaras med oproportionerlig vedergällning, som eskalerar i en våldsam spiral.
I Lancet-artikeln exemplifierade jag med den säkerhetsmiss som bidrog till mordet på ärkehertig Franz Ferdinand och hans hustru Sophie von Chotek, hertiginnan av Hohenberg, i Sarajevo år 1914, vilket anses vara upprinnelsen till första världskriget.
En del analytiker hävdar att tillgång till vapen eller material för att producera vapen är en viktig faktor som ligger bakom uppkomsten av krig. Jämför bildandet av Kol- och stålgemenskapen 1951 som var grundbulten till det som senare kom att bli den Europeiska gemenskapen.
Andra teorier om orsaker till krig och konflikter som återfinns i litteraturen är att människan skulle vara ond av naturen. Somliga menar att missförstånd i kommunikation, eller brist på förståelse, kan leda till krig. Under det ”Kalla kriget” var läget spänt till och från just kommunikationsproblem.
Krig, kan man i alla fall konstatera, föregås alltid av spänningar av olika slag. Inte minst uppstår sådana om livsviktiga resurser inte finns i tillräcklig mängd. Till dessa resurser hör mat, energi, vatten och inte minst vatten.
Behovet av mat
Eftersom mat är så viktigt för människor följer slutsatsen att lantbrukets produktion av mat är en grundläggande faktor som avgör om stabilitet eller konflikter råder i olika delar av världen. Säkerställs matproduktionen minskar risken för att spänningar och panik uppstår som kan eskalera till katastrofer med ofattbart lidande som följd.
Som stöd för analysen vill jag referera Torreon Creekmore vid Intelligence Advanced Research Projects Activity i USA. Creekmore har redogjort för hur amerikanska analytiker kopplar samman krig med jordbruk:
”När grödor misslyckas och priserna stiger har människor inte pengar att köpa mat, vilket kan leda till stölder som övergår i upplopp, social oro och massmigration. Nationers säkerhet är beroende av jordbruket”, citerad av Kaplan, 2018.
En annan person som gjort en likande analys är Warren Preston, ansvarig för World Agricultural Outlook Board i USA. Under Nordic Agro Summit 2017 berättade han hur sofistikerade metoder USA använder för att hålla koll på spannmålsodling, lagerstatus och annat relaterat runt om i världen, just eftersom dessa faktorer är så viktiga för att förutse oroligheter i världen.
Jordbruksproduktionen i förhållande till behovet är alltså, vill jag hävda, en säkerhetsfaktor. Dessutom är brist på mat nära relaterat till mer generell fattigdom. Francis Mwanza vid World Food Program kunde konstatera:
“Nearly 800 million people went hungry on the planet last year because they simply could not afford to feed themselves”, citat av Hodal 2017.
I länder som Malawi, Sudan och Nigeria går mer än halva dagsinkomsten åt för att finansiera ett mål mat. Fattigdom i sin tur är en grogrund för en rad otäcka fenomen.
Analyserna ovan pekar på betydelsen av att utveckla lantbruket i alla delar av världen. Dessvärre finns framtidsprognoser som pekar på betydande utmaningar. Världens befolkning förväntas öka till minst ca 9,6 miljarder år 2050.
Dessutom kommer många människor också att ändra sin kost på ett sätt som ökar behovet av såväl matgrödor som fodergrödor. Enligt FN behöver samhället öka matproduktionen med 60 procent 2050 i förhållande till referenstidpunkten 2005/2007.
Ovanpå befolkningsökningen finns andra faktorer som gör utmaningarna än större. Exempel är markförstöring och klimatrelaterade väderfenomen.
Sammantaget konstaterar FN (Alexandratos m.fl. 2012) att det blir allt svårare att expandera lantbruket:
”Achieving such production increases will not be easier than in the past; rather, the contrary often holds for a number of reasons. Land and water resources are now much more stressed than in the past and are becoming scarcer, both in quantitative terms (per capita) and qualitative ones, following soil degradation, salinization of irrigated areas, and competition from uses other than for food production.
Growth of crop yields has slowed down considerably, and fears are expressed that the trend may not reverse. The issue is not whether yields would grow at the past high rates, as they probably would not, apart from the individual countries and crops.
Rather, the issue is whether the lower growth potential, together with modest increases in cultivated land, is sufficient to meet the increased requirements. Climate change, furthermore, looms large as a risk that would negatively affect the production potentials of agricultural resources in many areas of the world.”
Vilka är då utvecklingsmöjligheterna för lantbruket?
Till att börja med är en ökning av världens odlingsareal dyrt och svårt. På flera håll hotas till och med den existerande arealen exempelvis då kommuner exproprierar mark för att istället anlägga köpcentra eller liknande.
Att minska matsvinnet kan göra sitt till, men räcker inte. Att med kampanjer eller ”nudging” få folk att ändra sina matvanor är något som många tror är vägen framåt och det är lätt att instämma i.
Men det räcker sannolikt inte, bland annat eftersom påverkan på matvanor är svårt, något som reklambyråbranschen känt till i decennier. Redan i Claude Hopkins bok Scientific Advertising från 1923 kunde man läsa följande i inledningen till kapitel 10:
”To sell shaving soap to the peasants of Russia one would first need to change their beard wearing habits. The cost would be excessive.” Eller översatt till svenska: “Att förändra folks vanor är mycket dyrbart. För att kunna sälja raktvål till ryska bönder måste man först ändra deras vana att bära skägg. Kostnaden för det skulle vara betydande.”
Några menar att om det inte går att ändra folks beteende genom reklam, kampanjer eller nudging så borde man tvinga människor till detta genom lagstiftning.
Denna åtgärd kan dock stå i strid med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter antagen 10 december 1948 av FNs generalförsamling, där det i t.ex. Artikel 27 står att: ”Envar har rätt att fritt ta del av samhällets kulturella liv”, där mat och måltider mycket väl kan räknas till det kulturella livet.
Utveckling av jordbrukets produktionsförmåga
Flera faktorer kan bidra till att hantera problemet med mismatch mellan utbud och efterfrågan på mat. Men den viktigaste insatsen för att möta framtida behov av mat är nog ändå att utveckla jordbrukets produktionsförmåga på ett hållbart sätt. Hur gör man då det på bästa sätt?
Att bara vidareutveckla existerande jordbrukssystem med de små stegens väg synes inte vara tillräckligt. Istället behövs en kraftfull satsning på innovationer i lantbruket.
Exempel på innovationer är nya fjädringssystem på slåtterkrossar (Kverneland), kranar för snabbare lastning av utsäde till såmaskiner (Väderstad) och kamerabaserade radföljningssystem (Gothia Redskaps Cameleon). Inte minst robotar för precisionsodling hör till listan på intressanta innovationer.
Exempel på faktorer som kan stimulera innovation är forskning, regionalt samarbete, mässor, fackpress, fältdagar och odlingstävlingar.
Vilka resurser och förutsättningar har då lantbruket för att initiera och lyckas med innovativa processer?
För att svara behöver man förstå hur lantbruket betraktas och hanteras av samhället i övrigt.
Lantbruket är en het potatis i de flesta länder, att döma av samhällsdebatten. Många har åsikter om det och åsikterna går ofta isär. En tydlig trend i debatten är att alltfler betraktar lantbruket som en miljöbov. Exempelvis har köttdjur och dess producenter anklagats som varande ett hot mot klimatet.
Sällan nämns i sådana sammanhang djurhållningens betydelse när det gäller tillgången till naturgödsel och därmed tillskott av organiskt material på jordarna.
Intressant nog debatterar ibland samma aktörer för både minskad köttkonsumtion och ökad ekologisk produktion. Den ekvationen är knepig just på grumd av naturgödselns viktiga roll. Debatten är stundtals infekterad.
Bakom en del debattinlägg står kapitalstarka organisationer eller personer drivna av antingen affärsmässiga eller politiska värderingar. ”Vanligt folk” vet kanske inte vad de ska tro eller tycka i olika lantbruksfrågor. En sak är dock klar: Lantbruket är inte en isolerad ö i samhället. Det är ett centralt kugghjul i såväl samhällets som naturmiljöns maskineri, oavsett vad man har för värderingar.
Lantbrukets roll för fred och stabilitet
Att lantbruket behövs för att vi alla ska få mat på bordet inser de flesta, men långt ifrån alla debattörer synes medvetna om lantbrukets roll också för en så viktig sak som fred och stabilitet i värden. De som ansträngt sig för att sätta sig in i vad konsekvenser från krig och konflikter egentligen kan innebära för människor, naturvärden och kulturvärden inser betydelsen av insatser för att förhindra krig och konflikter.
En viktig sak är då att säkerställa en god matproduktion och därmed ett väl fungerande lantbruk. I ljuset av FN:s prognoser av det ökande matbehovet, förefaller nya innovationer inom lantbruket vara en nödvändig strategi.
Text: Per Frankelius. Artikel från DSM, nr 4, 2018, återpublicerad med tillstånd av Jan Gillberg
Läs fler DSM-artiklar i NewsVoice
Källor
- Alexandratos och J. Bruinsma. World Agriculture Towards 2030/2050: The 2012 Revision. ESA Working Paper No. 12-03, Rom: Food and Agriculture Organization of the United Nations 2012. Citatet från s. 8.
- Cashman. What causes war? An introduction to theories of international conflict. Plymouth: Rowman & Littlefield, 2013.
- Frankelius, C. Norrman och A. Parment. Marknadsföring: Vetenskap och praktik. Lund: Studentlitteratur, 2015. Citatet från s. 14.
- Frankelius: Back to the root causes of war: food shortages victims. The Lancet, vol. 393, 9 mars 2019, s. 981–982.
- Hodal, ”The true cost of a plate of food: $1 in New York, $320 in South Sudan”, The Guardian, 17 oktober 2017
- Hopkins. Scientific Advertising. Chicago: Lord & Thomas, 1923. Citatet från s. 53.
- Kaldor. New and Old Wars: Organized Violence in a Global Era. Cambridge: Polity Press, 2012.
- M.D.G. Kaplan. Autonomous agronomy. 9 feb., 2017. http://trajectorymagazine.com/ auton- omous-agronomy/ (accessed Sept 2, 2018).
- Preston, ansvarig för World Agricultural Outlook Board i USA, personlig kommunikation under Nordic Agro Summit, 7 februari 2018.
- Rosenberg och L.E. Birdzell, Västvärldens väg till välstånd. Stockholm: SNS, 2002 (första gången utgiven 1986 under titeln “How the West Grew Rich: The Economic Transformation of the Industrial World” (Basic Books). Citatet från s. 19
- Wagner S. Heft-Neal, Z.A. Bhutta, R.E. Black
- Burke och E. Bendavid. Armed conflict and child mortality in Africa: a geospatial analysis. The Lancet, vol. 392, 2018, s. 857–65. Citatet från s. 857.
När grödor misslyckas (crop failures) -> Missväxt
Intressanta hypoteser! När EU bildades var försvaret till att unionen skulle främja fred och frihet? På pappret är tanken god, men är i praktiken en svårare nöt att knäcka, just p.g.a. att EU består av 27 nationer som under tusentals år växt i sin roll, utifrån sina egna förutsättningar. Det har då satt sin, historiska, industriella, kulturella och inte minst språkliga prägel.Vi kan jämföra Nord med Sydeuropa så märker man att inställningen i ”vissa” frågor är motsatta i mångt och mycket?
Det som utvecklar människan är; ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” som Thomas Thorild så väl uttryckte sig. Ingen har undgått att se åt vilket håll EU är på väg och kan inget annat än att referera till ett citat av Robert F. Kennedy; ”There is no time in history where people those who censored speech were the good guys”. Det är just den här vägen EU är inne på att censurera allt som inte passar in i det narrativ som håller på att formas inom unionen.
Det där med att odla sin egen mat, eller ha en egen täppa kommer snart vara en chimär som endast utvalda får uppleva. De s.k. smart citys, eller 15 minuters områdena som allmogen är hänvisade till skapar inget kreativt samhälle, vilket är meningen?
Det fanns en gång då vi sjöng; ”Och den ljusnande framtid är vår”? Däremot kan den nya Adeln fortsätta sjunga och vara glada att de aldrig behöver tillbringa sin tid i dessa 15 min. städer? Jo, det var så sant! Den ”nya adeln” är våra politiker och som fortfarande kan bo på landet med ett åkerbruk som de gamla storbönderna bara kunde drömma om? Fast om politikerna visade lite vilja och barmhärtighet, kanske de kan avlåta en del av stadsparken till hjonen?
Ett vackert försvar för en dålig idé. Det monetära systemet är orsak till allt trassel vi har. Vi behöver rensa bort det och börja hjälpas åt. Klarar vi inte det, återstår kollaps i närtid. Bara att välja. Att de mörka väljer det monetära, dess girighet med åtföljande kollaps vet vi sedan läge, men vad väljer DU?