Stål, glas, betong och plast har bidragit till mänsklighetens nuvarande välstånd. Inget av dessa material finns fritt i naturen. Alla har människan skapat och utvecklat till de många former som i dag omger oss.
För sin framställning kräver de bl. a. malm, kol, olja, sand och kalk. I rådande debatt kritiseras dessa som farliga för både miljö och klimat, men en tillvaro utan dessa material vore svårare och fattigare.
Våra hus finge vi bygga i trä. För våra transporter finge vi använda häst och vagn eller båtar – av trä, förstår sig. Inga fönster skulle hindra regn och snö.
Ingen fast yta skulle hindra vägar från att bli lervällingar i regnväder. Kvarnar av trä skulle bara mala när det blåser. Alla fartyg måste seglas eller ros.
Vi hade heller inga rör eller ledningar för vatten, ventilation och avlopp. Ingen isolering mot kyla. Inga skyddande förpackningar för mat och mediciner, Knappt ens stabila infästningar som håller ihop saker. Allt bara i trä.
Men nu är trähus i ropet igen. Inte bara för egna hem utan även för större hus för bostäder, kontor eller arbete. En trähustillverkare uppmanar oss att ”avstå från betong, cellplaster och armering” och förklarar krig mot cement och betong.
Av de uppåt 50.000 olyckliga som omkom i jordbävningen i Turkiet och Syrien hade de flesta överlevt om deras hus varit byggda av solid, armerad betong i stället för enklare och svagare material.
Inte för att vi har sådana jordbävningar här, men trä åldras och måste skyddas mot väta, röta och skadeinsekter – biologisk mångfald.
Trä ger inte samma stadga på höjden. Nu planeras vindkrafttorn helt i trä. Redan över 100 meter höga trätorn i sig är en risk i hård vind. Med ett 100-200 tons generatorhus och 40-50 ton vingar ovanpå ökar risken.
Likaväl som trähus måste ha VVS och elektricitet av andra material, måste höga träbyggnader stagas – rimligen av järn och stål.
Enbart trä räcker inte långt!
Text: Tege Tornvall, Klimatsans.com