SVT-programmet ”Vetenskapens Värld” hade kvällen 17 april temat ”Quickfix för klimatet?”. Dess utgångspunkt var att människan genom att bränna kolhaltiga bränslen tillför koldioxid till atmosfären.
Frågan på Vetenskapens Värld gällde hur vi kan: ”bli av med de växthusgaser som redan finns där”. Inför programmet undrade många tidningar ”Kan vi rena luften i atmosfären?”.
Dessa frågor bygger på missuppfattningarna att mer koldioxid skulle hota att farligt värma atmosfären och att koldioxid skulle vara en skadlig miljöfara.
Tvärtom är koldioxid sedan miljardtals år livsnödvändig näring för Jordens växtlighet och ger genom fotosyntes atmosfären dess lika livsnödvändiga syre.
Flera tidigare eror med rikare växt- och djurliv än nu var 5-10 grader varmare och hade mångfalt högre CO₂-halter.
Över långa tider har atmosfären varit varmare och CO₂-halten högre. Trots sena tiders ökning är atmosfärens nuvarande halt historiskt låg. Att sänka den skulle hämma Jordens växtlighet och därigenom också allt Jordens liv – vårt och andras.
Både temperatur och CO₂-halt har ökat sedan Lilla Istidens längsta och djupaste köldperiod för drygt 300 år sedan. Med några avbrott har atmosfären sedan dess värmts drygt två grader globalt, på våra breddgrader med uppåt fyra grader.
Det har värmt haven, som i sin tur värmt atmosfären. Värmda hav gasar ut mer koldioxid så att halten i atmosfären stiger med litet men ökande tillskott från mänsklig verksamhet. Stora tillskott kommer också från Jordens inre genom vulkaner och öppningar både över och främst under vatten.
CO₂-halten ökar även under ekonomiska kriser med mindre mänsklig aktivitet. Det är inte mer koldioxid som värmer atmosfären utan mer värme som får haven att gasa ut mer. Varma hav gasar ut, och kalla löser koldioxid.
Den marknära atmosfärens temperatur beror på hur mycket kortvågig solvärme som når land och hav. Hinder på vägen är moln och stoft, mörka dygns- och årstider samt minskande solvinkel mot polerna.
Därtill komprimerar Jordens gravitation atmosfären med värmande effekt nedåt.
Men värmd luft stiger, kyls, sjunker, värms igen etc. i ständig växling. Så skapas vindar. Större temperaturskillnader ger mer och starkare vindar.
Vid Lilla Istidens slut för runt 170 år sedan började den industriella och tekniska utveckling som givit mänskligheten ett aldrig tidigare upplevt välstånd. Mer värme och koldioxid har gynnat grödor och skördar. Fler har fått det bättre. Färre lider nöd och svält. Det skall vi vara glada för.
Text: Tege Tornvall, Klimatsans.com
