Globalisternas påståenden, att utvecklingen i världen går mot med nya och påstått stora hot mot befolkningar och länder, är ingen grund alls för att acceptera Politisk Globalism (PG). Hoten sägs främst gälla: global uppvärmning och miljö, pandemier, internationella finansiella/ekonomiska kriser, terrorism och brottslighet, kärnvapenspridning, flyktingkriser, överbefolkning och folkomflyttningar i och från utvecklingsländerna.
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand.
Se även: Analys: Den nya världsordningen etableras Del 1
Världen behöver skötas
Man kan i resonemangen om folkökning finna en malthusiansk syn på effekterna av en tillväxt av världens befolkning. Om man granskar var och en av hoten i detalj framkommer dock inga skäl, att PG skulle vara bättre än frivilligt samarbete mellan nationer, eller att det är ett särskilt effektivt motmedel, eller har andra fördelar, som uppväger nackdelar (1).
Ett skäl till detta är, att många kriser enligt ovan orsakas (ibland avsiktligt) just av vissa eller grupper av regeringar, och vilka då kommer att ha inflytande även på en eventuell världsregerings agerande. Andra konsekvenser exempelvis ekonomiska internationella kriser orsakas just av den globala ”lösningen” gällande ett påstått hot.
Detta gäller exempelvis den globala klimatpolitiken (2), framdriven av FN, som helt orsakar förändringen av energipolitiken (elimineringen av fossila bränslen) i Väst. Detta medför nu en djup ekonomisk avmattning samtidigt med hög inflation och bl a en allvarlig konstgödselkris med effekter på den globala matsituationen.
Centralbankernas nollräntor och extrema penningpolitik – i Europa orsakad av EUs introduktion av en gemensam valuta – har sedan länge berett marken för omfattande ekonomiska kriser osv.
Andra grunder för NWO
Grupperna, som förespråkar NWO, pekar på områden, där förändringar bör ske i världen. De gäller ett otal områden, och vad man egentligen gör är att rada upp världens alla problem och sedan påstå, att man med nya mål och metoder löser dem i den nya världsordningen.
Beskrivningen av metoder är dock helt rudimentär (eventuellt bortsett från World Economic Forums (WEFs) teknologier). Artificiell intelligens (AI) verkar dock ses som en huvudmetod att realisera många förändringar och förbättra styrningen av samhället.
Problemen avseende utveckling kan sägas i första hand avse Asien, Afrika och Latinamerika, men åtgärderna gäller hela världen. Det nuvarande samhället påstås inte kunna möta framtidens utmaningar, vilket då sägs kräva omvandling av många bl a politiska förhållanden.
Det framlagda programmet Agenda 2030 innehåller en mängd punkter, där utveckling är eller ses som önskvärd. Att man på något vis tillhandahåller lösningar, som är bättre än de, som idag används i västvärlden och som dessutom kan anpassas till olika länders förutsättningar, framgår inte.
Vad har globalisterna utfört hittills?
NWO har hittills inneburit bl a ett antal utvecklingsförlopp, som – om de inte stoppas – tillsammans kommer att få stor inverkan på enskilda länder och även globalt. De är dessutom bara en början på angreppen på nationell suveränitet.
De initiativ och projekt dessa utvecklingslinjer orsakar och skapar handhas då främst av de Globala Organisationerna (GO) i samarbete med världens länder (enskilda eller regionalt samarbetande) samt dessas regeringar under påverkan av en mängd privata internationellt arbetande organisationer inkl globalt samarbetande etablissemang (såsom WEF).
Utvecklingsförloppen behöver inledningsvis inte ha skapats eller orsakats av GO, men ett typiskt i inslag i globalismen är dess drivna opportunism. Man låter aldrig en uppkommen kris ”gå till spillo”, utan utnyttjar – och kanske fördjupar – den för sina egna syften.
Fem utvecklingsförlopp
Bland utvecklingsförloppen är bl a följande av intresse:
1) Regionala samarbeten mellan geografiskt närliggande länder startas och utvidgas kraftigt (såsom i EU). Ett aktiv kraft för samarbetet är Förenta Nationerna, en annan är EU, som naturligtvis i sig är e n modell, vilken intresserar länder, som överväger närmare integration med varandra.
EU söker också nära samarbete med vissa länder – såsom latinamerikanska – för att utvidga sin handel samt att stärka integrationssträvanden på andra kontinenter. Den politiska avsikten med regionala organisationer som EU är bl a att börja nedskärningen av länders suveräna beslutsrätt och att vänja befolkningarna inför PG.
2) FNs klimatpolitik leder i sig till ett antal konsekvenser pga internationella överenskommelser om utsläpp. Den medför påverkan på industristrukturen i olika länder och eventuell avindustrialisering gällande vissa sektorer i Västs industriländer, vilka då övertas av utvecklingsländerna.
I många fall är det Kina, vilket land på detta sätt får nämnvärda tillskott till sin industri, samtidigt som landet fortsatt spyr ut mera CO2 än den samlade västvärlden. Varje flytt av industri från Väst till Kina torde medföra ökade sådana utsläpp. Klimatpolitiken leder till nya skatter och mängder av administrativa åtgärder för att påverka och kontrollera beteendet i västländerna.
Huvudproblemet är dock, att hypotesen om kritisk global uppvärmning orsakad av människan ännu inte är bevisad (2).
Vad som skulle krävas för att nu genomförd politik överhuvudtaget ska accepteras, är att hypotesen äntligen bevisas på vetenskapliga grunder. Att hänvisa till simuleringsresultat gällande framtida temperaturökningar framtagna med hjälp av komplexa – och svårbedömbara – datormodeller, vars prognoser tidigare frekvent misslyckats, utgör inget bevis.
3) Den på kort sikt allvarligaste effekten av klimatpolitiken gäller elimineringen av fossila bränslen i industriländerna. Den nya energipolitiken är helt en effekt av klimatpolitiken. Dessutom kan utnyttjande av sådana bränslen delvis också förhindras i vissa utvecklingsländer genom påverkan från Väst.
När energin plötsligt fördyras kraftigt, påverkas naturligtvis hela industristrukturen i västliga länder, och mot oss kanske fientliga länder såsom Kina får överta energi-intensiva och viktiga industrier, som vi är mycket beroende av.
Detta är ytterst oklokt med tanke på framtiden. Avindustrialiseringen av Väst med dess allvarliga politiska konsekvenser får nu turbofart.
4) FNs Agenda 2030 ger ett ökande inflytande för världsorganisationen att påverka världen i riktning mot planekonomisk politik på en rad områden, som tidigare helt bestämts genom nationell politik ofta i form av fri konkurrens. Bl a av skälet att FNs majoritet består av demokratiskt mycket diskutabla eller i stor utsträckning rent auktoritära länder är detta oacceptabelt.
Agendan minskar också den nationella suveräniteten genom att övernationella överenskommelser, som inte erhållit befolkningarnas genuina godkännande, kommer att påverka länderna på vissa områden. Den utveckling av kontrollsystem mm, som är en del av Agenda 2030, kommer att möjliggöra för regeringar att – när möjligheter uppkommer – börja kontrollera människors beteenden på nya och radikala sätt.
5) Utsläppet av ett laboratorieskapat Covid-19 må ursprungligen ha varit en olycka (sakunderlaget att avgöra detta döljs av Kina), men den medvetna spridningen över världen genom att låta ett stort antal utlänningar från smittade kinesiska områden att resa hem, var ett politiskt kinesiskt beslut.
Därmed blev en snabb global smittspridning oundviklig. Den s k pandemin orsakade sedan en rad överdrivna regeringsbeslut i Väst, vilka delvis inte var vetenskapligt grundade. Man kan ibland tala om destruktiva samhällsåtgärder.
Snart konstaterades också, att Covid 19:s rent medicinska följder innebar, att viruset i många länder kan betraktas som en svårare säsonginfluensa men med mycket högre dödlighet gällande de allra äldsta.
Pandemin försämrade genom nedstängningen av ekonomisk och annan samhällsaktivitet kraftigt ländernas ekonomier och dömde mängder av företag till konkurs med åtföljande kapitalförstöring och arbetslöshet. Inverkan på människornas ekonomiska ställning var ytterst destruktiv, och beroendet av staten ökade kraftigt för många.
Den lägre aktiviteten i ekonomierna försvagade också de offentliga finanserna i en rad stater och dessas valutor. Det har ökat behovet av internationell ekonomisk hjälp. Dessa följder orsakades just av felaktig regeringspolitik avseende Covid-19.
De potentiella negativa resultaten av massvaccineringen är ännu inte klarlagda. Förespråkarna av globalism kommer troligen att i framtiden använda andra hälsofrågor som ett medel att öka internationella organs makt på individuella länders bekostnad.
Dessa fem utvecklingsförlopp förstärker tillsammans avsevärt de krafter, som nu arbetar för politisk globalisering.
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand.
Relaterat
- NewsVoice: Analys: Den nya världsordningen etableras Del 1 – Innebörd och World Economic Forum
- Nya Dagbladet: Den största bluffen: Hoten som påstås kräva en världsregering
- CO2 Coalition.org: Comment and Declaration on the SEC’s Proposed Rule “The Enhancement and Standardization of Climate-Related Disclosures for Investors” (PDF)
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han 1980 ett konsultföretag med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han haer gett ut boken ”Vakna upp – dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
