Den svenska välfärdsstatens tillkomst har baserats på myten om automatiskt samband mellan välfärd och höga skatter. Internationella jämförelser visar dock att det snarare är en effektiv användning av skattemedel och inte storleken på statens skatteintäkter i sig
som är avgörande för välfärden.
Text: Hedi Bel Habib är fristående debattör, filosofie doktor och forskare med lång erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på Regeringskansliet
Irland, till exempel, har bättre välfärd och välstånd än Sverige med femtio procent lägre skatteintäkter. Det är därför dags för svensk politik att överge dogmen om att höga skatter i sig ger bättre välfärd.
Ineffektivitet och inte välfärd bakom världens högsta skatter
År 2000 var skattekvoten i Sverige 50 procent av BNP och Sverige hade världens högsta skatter. Det politiska argumentet var att höga skatter ger en högre välfärdsnivå.
Den europeiska centralbanken genomförde en studie som granskade den offentliga sektorns effektivitet i Europa för verksamhetsåret 2000, då skattekvoten i Sverige var på den högsta nivån i världen.
Studien visade att de höga offentliga utgifterna för år 2000 i Sverige var en produkt av ineffektiv användning av skattemedel och avspeglade därför inte den välfärd som uppnåddes i Sverige under detta år. Sverige var år 2000 det EU-land där skattebetalarna fick minst valuta för pengarna.
Av tabellen nedan kan vi konstatera att Sverige hamnar på plats 21 av 23 studerade OECD-länder när det gäller index för effektivitet av användning av skattepengar i förhållande till uppnått resultat år 2000.
I sin rapport har ekonomerna på ECB tagit hänsyn till 15 indikatorer, bland annat arbetslöshet, infrastruktur, utbildningsnivå, inkomstfördelning och medellivslängd.
Sedan har ECB-ekonomerna jämfört det uppnådda resultatet för dessa indikatorer och hur mycket finansiella resurser den offentliga sektorn har spenderat för detta ändamål (ECB. Public Sector Efficiency: An international comparison, Working Paper Series, No. 242)).
Länder med höga skattekvoter i förhållande till BNP tenderar att hamna längre ner när det gäller effektivitet i användning av skattemedel. Detta är fallet med Sverige, Belgien, Danmark, Italien, Finland och Frankrike.
Länder med lägre skatteintäkter tenderar däremot att uppvisa högre effektivitet av användning av skattemedel i förhållande till uppnådda välfärdsresultat. Detta är fallet med Japan, Luxemburg, Australien och Irland.
Om svenska skattemedel förvaltades effektivt år 2000 skulle utgifterna varit 500 miljarder kronor lägre, utan att resultatet blivit sämre.
De höga kostnaderna berodde enligt rapporten i huvudsak på mycket låg effektivitet och återspeglar därför inte den uppnådda välfärden. Svensk offentlig sektor hade år 2000 ett resurseffektivitetsindex på 0,57.
För varje betald skattekrona fick svenskarna en välfärd motsvarande endast 57 öre. Detta betyder att Sverige kunde ha uppnått samma välfärdsresultat med bara nära hälften av de skattemedel som förbrukades.
Irland har idag högre tillväxt och bättre välfärd än Sverige med 50 procent lägre skatt
Europeiska Centralbankens analys tyder på att stater som tar in höga skatteintäkter uppmuntrar resursslöseri till följd av överfinansiering av välfärdsinrättningar.
Detta kan illustreras med hur Sveriges och Irlands välfärd har utvecklats över en 20 årsperiod i förhållande till statens skatteintäkter.
År 2000 hade Sverige en skattekvot på 50 procent av BNP jämfört med 30,8 på Irland. I ECB:s effektivitetsrankning placerades Irland på plats 4 jämfört med Sverige som hamnade på plats 21 av 23 OECD -jämförelseländer.
Utvecklingen mellan år 2000 och år 2021 visar att skattekvoten har minskat både i Sverige och på Irland. Därför kan det vara intressant att följa upp utvecklingen i både länderna i förhållande till förändringen av skattekvoten.
I tabellen nedan kan vi se att Irland idag har en skattekvot på 21 procent av BNP jämfört med 42,6 för Sverige. Tittar vi på BNP per capita kan vi konstatera att den är dubbelt så hög på Irland än i Sverige.
Även bruttonationalinkomsten per capita (BNI) är högre på Irland när BNP justeras med hänsyn till utländska investerares närvaro i båda länderna.
När det gäller välfärd rankas Sverige på plats 14 bland världens länder jämfört med Irland som hamnar på plats 4 är 2021.
Rankningen avser FN:s index för Inequality adjusted human development ( Ihdi). Indexet mäter olika länders genomsnittliga resultat inom fyra grundläggande områden:
- Förväntad livslängd,
- Utbildning
- Inkomst (BNP per invånare),
- Jämlikhet.
Irland rankas på plats 4 med hjälp av dessa indikatorer och detta tack vare en skattekvot på 21 procent av BNP jämfört med Sverige som hamnar på plats 14 med en skattekvot på 42,6 procent.
Detta innebär i praktiken att Irland uppnår en bättre välfärd än Sverige med 50 procent lägre skatter.
Tittar vi på andra välfärdsindikatorer såsom fattigpensionär, hushållsskuld, ungdomsarbetslöshet, arbetslöshet generellt kan vi konstatera att Irland har betydligt bättre resultat än Sverige på alla dessa områden.
Högskatteländer har sämre skolresultat med betydligt högre kostnader
Att länder med höga skattekvoter tenderar att överfinansiera sina offentlig verksamheter i förhållande till uppnådda resultat kan ytterligare illustreras med skolsektorn. Pisa-resultat i förhållande till erlagda skattemedel är ett tydligt exempel på ineffektiv användning av skattemedel i högskattesamhällen.
Sverige har högre kostnader per elev på både grundskole- och gymnasienivå än de flesta OECD-länder. Ändå hamnar Sverige 2018 på en 11:e plats bland 36 OECD-länder när det gäller skolresultat.
Riksrevisionen riktade kritik mot 2018 års genomförande av PISA undersökningen. Ett stort antal elever undantogs från att delta och Riksrevisionen konstaterade att detta skedde på delvis felaktiga grunder. 2018 års resultat bör därför tolkas med viss försiktighet.
Av tabellen nedan kan vi konstatera att länder med lägre skattekvot lägger mindre pengar på skolan och når bättre resultat i PISA-mätningarna, som mäter skolelevers resultat.
Sverige hamnar i samma sällskap som högskatteländer som alla har sämre resultat i Pisamätning i förhållande till förbrukade skattemedel.
Ett slående exempel är att Irland placerar sig på 7:ende plats när det gäller Pisaresultat med en kostnad på 8 687 USA dollar per elev jämfört med Norge som hamnar på plats 18 med 15 334 USA dollar, drygt 50 procent högre kostnad per elev. Landet har också en dubbelt så hög skattekvot som Irland.
Dags att införa ett regelverk för effektiv skatteanvändning
Ovanstående data baserade på internationella jämförelser av uppnådd välfärdsnivå i förhållande till förbrukade skatteintäkter visar att länder med höga skatter tenderar att uppmuntra resursslöseri och överfinansiera sina välfärdsinrättningar när uppnått resultat sätts i relation till förbrukade skattemedel.
Därför är det dags att överge dogmen om att höga skatter automatiskt ger bättre välfärd! Det är effektiv användning av skattemedel och inte storleken på skattenivån i sig som är nyckeln till välfärden.
Att Irland har lyckats säkra en bättre välfärd för sin befolkning till lägre skattekvot än Sverige och många andra länder beror delvis på att landet har ett regelverk som föreskriver att alla irländska offentliga organ är skyldiga att behandla offentliga medel effektivt och se till att bästa möjliga valuta för pengarna erhålls när offentliga medel spenderas eller investeras.
The Public Spending Code (PSC) ett regelverk uppger:
”All Irish public bodies are obliged to treat public funds with care, and to ensure that the best possible value for money is obtained whenever public money is being spent or invested.”
Mot denna bakgrund borde det vara dags att införa ett regelverk för effektiv skatteanvändning. Att skattemedel ska användas effektivt borde bli en vägledande princip för all offentlig verksamhet i samtliga politikområden i Sverige.
Sverige behöver inte bara lära av Irlands erfarenhet. Det går också att hämta inspiration från sin egen historia och och återgå till Gustav Möllers princip:
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”!
Text: Hedi Bel Habib
