Utifrån den kolcykel som FN:s klimatpanel IPCC använder kan man ungefärligt beräkna hur mycket kol som finns i Jordens hav, atmosfär, mark, växtlighet, sediment efter döda djur och växter samt kol-, olje- och gasfyndigheter.
Dessa mängder anges inom vissa ramar. Om man adderar dem får man ungefär 46-50.000 gigaton (miljarder ton) kol. Men kolcykeln säger inget om hur mycket ursprungligt kol som därutöver finns kvar i Jordens inre sedan dess skapelse.
Det gör däremot det globala forskarnätverket Deep Carbon Observatory (DCO), som 2019 räknade runt 1.200 forskare från 55 länder, speciellt inriktade just på kol.
De hävdar att 90 procent av Jordens kol finns under jordytan. Omräknat skulle det betyda 9 gånger 46-50.000 Gton eller totalt 414-450.000 Gton (knappt en halv miljard miljard ton). Detta är bara en grov uppskattning, men det är den första som i alla fall jag sett på hur mycket kol som Jorden rymmer.
Enligt DCO skulle bara 1 (en) procent av Jordens kol finnas i atmosfären och så mycket som 99 procent i haven och jordskorpan och framför allt i Jordens inre. DCO beräknar allt Jordens kol till totalt 1,85 miljarder miljarder ton.
Svårbevisat
Det är fyra gånger mer än de 414-450.000 Gton jag räknade fram här ovan, men det är svårbevisat. Ingen har varit där och tittat.
Det mesta är förstås bundet i olika föreningar och kan inte nås eller utvinnas. Kolhaltiga järnkarbider kan finnas i Jordens heta kärna, som anses vara mest järn. Men lättare föreningar kan pressas uppåt genom magman och även tränga ut genom skorpan.
Det har de gjort och gör fortfarande som bl. a. koldioxid i vulkanutbrott och genom andra öppningar över och framför allt under vatten.
Om vi försiktigt antar att 1 (en) procent av kolet i eller under jordskorpan kan utvinnas, blir det ändå 18,5 miljoner Gton. År 2019 använde världen enligt Offshore Technologyfocus 8,12 Gton kol.
Med årlig utvinning på ca 10 Gton skulle det räcka nästan två miljoner år. Jag kan ha förirrat mig bland nollorna, men tanken svindlar.
Det mesta är dock bundet i föreningar med olika ämnen och svårt att utvinna. Det finns i många olika former. En del blir under hög värme och högt tryck diamant, Jordens hårdaste kända naturliga ämne.
Kolväten
I förening med väte kan också en del bli kolväten (bränslen) under hög värme och högt tryck, troligen i gränsområdet mellan flytande magma och fast skorpa.
Detta är omtvistat och bygger på studier av den ryske geologen Nikolai Kudryavtsev m. fl.. De hävdade att mycket av det ursprungliga kol som Jorden fick i sin ungdom från exploderande stjärnor i kosmos finns kvar i Jordens inre.
Den ryske forskaren Vladimir Kutcherov vid KTH hör till dem som menar att nya kolväten bildas under hög värme och högt tryck i Jordens inre.
Efter oljeutsläppen i mexikanska golfen 2010 åt stora mängder mikroorganismer förvånande fort upp utläckt olja. Sedan fylldes tomma oljehål på underifrån, enligt rapporter från oljebolaget BP.
Liknande händelser rapporteras från andra sinande oljekällor.
Ryska och amerikanska bolag prospekterar och utvinner nu olja och gas på större djup än där sediment lagrats från sedan länge döda växter och djur. De söker sig även sidledes till angränsande områden, som ofta också visar sig innehålla gas och olja.
Tektoniskt tryck
Olja finns i poröst material. Tomrum efter utvunnen olja fylls på med både vatten och mer olja, som rör sig under högt tektoniskt tryck från rörliga kontinentplattor.
För fortsatt prospektering råder därför bl. a. den ryska Dmitrievsky-akademin aktörer att först undersöka angränsande områden innan de börjar det mycket dyrare arbetet med att söka nya källor.
Sådana finns dessutom på många fler platser och mer utbrett än hittills känt, inte minst i Arktis och Antarktis. Även detta är kontroversiellt, men en logisk följd av rön från både ryska forskare och det globala DOC-nätverket.
Om all gas och olja som utvinns bara skulle komma från sediment av döda växter och djur, blir den logiska följdfrågan var dessa i sin tur kommer ifrån.
Eftersom allt Jordens tidigare och nuvarande liv bygger på det ursprungliga kol som en gång kom från exploderande stjärnor ute i kosmos, måste den koldioxid som livnärt detta liv också komma just från detta ursprungliga kol, varav det mesta finns kvar i Jordens inre enligt DOC-forskarnas rön.
Text: Tege Tornvall, Klimatsans.com
Åldern på fossila fyndigheter är 50 till 300 miljoner år gamla anses det
På den tiden har konvektionen i jordskorpan hunnit en bra bit
Jag frågade geovetare om såna fossila lager kunde tänkas dras med i kontinentalplattornas rörelser men jag fick svaret att fossilt inte följer med.
Men det förstår jag inte. Varför skulle det inte följa med?
För att det är lättare tror jag argumentet var.
Men det verkar ändå lite förbryllande för mig.
Om det följer med skulle ju allt det andra resonemanget om inre petroleumbildning beröras. Det kunde ju vara så att detta fossila drogs med djupare till såna omständigheter som abiotiska teorin handlar om
Fossila fyndigheter påstås räcka väldigt långt fram i tiden i denna källa
https://www.scirp.org/journal/paperinformation.aspx?paperid=92529
och där står även att andelen fossilt i Jorden är 1.9E16ton dvs en tusendel av mängden kol på Jorden
Om deras data stämmer är det ju inte konstigt att man hittar mer fossilt. Deras beräkningar baseras på hur mycket syre som använts
Ryssarnas m fl slutsatser är bl a ATT OLJA OCH GAS I HUVUDSAK ÄR ”FÖRNYBAR”. Rätt kul sett mot klimatreligionens budskap!