En medborgarkommission är det enda sättet för regeringen att sätta stopp för gängvåldet. Det anser Hedi Bel Habib, fristående debattör, filosofie doktor och forskare med 34 års erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på regeringskansliet.
Text: Hedi Bel Habib
Gängvåldet är ett symptom på att Sverige är på väg mot ett dysfunktionellt samhällssystem där medborgarna som köper narkotika samtidigt finansierar narkotikamarknadens utveckling och därmed göder och cementerar gängvåldet.
en växande professionaliseringen av narkotikahandel i Sverige kan underlätta bildning av samma typ av narkotikakarteller som finns i Mexiko och som inte ens mexikanska militären kunde besegra. En medborgarkommission med fokus på medborgarinsikt och medborgaransvar är därför det enda sättet för regeringen att sätta stopp för gängvåldet.
Den som köper narkotika finansierar gängvåld
Gängvåldet har vuxit parallellt med narkotikamarknaden och blivit en inneboende marknadsmekanism för narkotikahandel. Droghandel har blivit en nationell marknad med gatuförsäljning som domineras av ekonomiskt utsatta områden och en växande internethandel, där 99 procent av köpare och säljare är välutbildade och välbärgade inrikes födda svenskar.
Ett nytt mönster är att dessa delmarknader interagerar med varandra och kriminella nätverk strävar efter att styra narkotikamarknaden på vissa geografiska områden. Konkurrensen om platser leder både till högre konfliktnivåer mellan nätverken samt till att nätverk i storstäderna expanderar och utlokaliserar verksamheter till andra platser i Sverige.
En sådan utveckling mot en nationellt omfattande marknad gör att varken polisen eller politiker kan leverera några effektiva åtgärder mot gängvåldet.
Att kriminella sprider osäkerhet på gatorna nästan överallt är en direkt konsekvens av att medborgarna köper narkotika i alla delar av landet. Den som köper narkotika finansierar våld samtidigt. Det går inte inte blunda för kopplingen mellan gängvåldet och medborgarna som köpare och finansiärer av narkotikamarknaden.
Medborgarinsikter och medborgarens ansvar måste därför in i diskussionen kring hur vi kan stoppa gängvåldet. Medborgaransvaret är således det enda sättet att sätta stopp för våldsutveckling genom att sluta köpa narkotika.
Politisk mobilisering räcker inte för att hantera gängvåldet
Det fackliga Polisförbundet kräver att regeringen tillsätter en nationell kriskommission för att stoppa den våldsamma gängkriminaliteten. Tanken är en bred politisk mobilisering, där samtliga riksdagspartier ska ingå. Ett problem med ett sådant förslag är dagens politiker tävlar med varandra och positionerar sig med hjälp av ett gytter av oseriösa, ogenomtänkta, ineffektiva och verklighetsfrämmande förslag till åtgärder.
Politiken oavsett färg liksom strategin ”Sluta skjut” som polisen har initierat har idag ensidigt fokus på symptom och inte på själva orsaken. Det går inte att komma till rätta med gängvåldet och gängkriminalitet om inte problembilden kompliceras och inkluderar medborgarnas ansvar som finansiärer av en ohejdat växande narkotikamarknad.
Tryggheten i vardagslivet är inte bara politikernas och polisens ansvar. Det är i grunden ett medborgaransvar. Polisen och politiker ansvarar för att tillhandahålla goda förutsättningar för ett tryggt vardagsliv.
Gängkriminaliteten är ett symptom på ett dysfunktionellt samhällssystem som har vuxit fram parallellt med narkotikahandeln och ligger i gränslandet mellan säljare och medborgarna som köpare och finansiärer. Och detta måste bli utgångspunkten för alla åtgärder som vill komma tillrätta med gängvåldet och narkotika.
Narkotikamarknaden omsätter mellan 10 och 12 miljarder
Narkotikaförsäljningen är, enligt polisen, en central inkomstkälla för kriminella gäng och man uppskattar att handeln omsätter mellan tio och tolv miljarder kronor varje år. Köparna är en del av kretsloppet.
SVT: Polisen om narkotikaköparna: ”De vet vilka de försörjer – men blundar för kopplingen”
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning informerar om att droghandeln omsätter miljarder årligen, och i exempelvis Stockholm säljs narkotika för minst 30 miljoner i veckan. Den årliga omsättningen av narkotika uppskattas till mellan 2,7 och 6,9 miljarder kronor under perioden 2015–2019.
Störst ekonomisk marknadsandel hade cannabis (45 procent). I skattningen av omsättningen ingick också kokain, amfetamin, heroin och ecstasy. Detta framgår av rapporten ”Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 1988-2019”.
Under perioden 2016–2020 har omsättningen uppgått till någonstans mellan 3,7 och 9,4 miljarder kronor. https://www.can.se/app/uploads/2021/05/can-rapport-200-narkotikaprisutvecklingen-i-sverige-1988-2020.pdf).
Professionaliserad narkotikamarknad och risk för bildning av drogkarteller
Att Sverige är på en farlig väg kan man utläsa i samband med hur narkotikamarknaden har förändrats och genomgått en professionalisering, bland annat genom nya strukturer för smuggling, monopol på vissa försäljningsplatser och en ökad tillgänglighet för köpare (Narkotikamarknader – En studie av smuggling, gatuförsäljning, internethandel och köpare).
Studier från Brottsförebyggande Rådet visar att narkotikasmugglingen förenklats genom att svenska kriminella etablerat sig som organisatörer i centrala transitländer.
Förändringen innebär att fler kriminella aktörer än tidigare nu har möjlighet att importera narkotika till Sverige. I och med att fler kan beställa direkt från organisatörerna i transitländerna kan fler kriminella nätverk även hålla i hela distributionskedjan själva – från smuggling till försäljning.
Kontakterna mellan svenska narkotikaaktörer och aktörer i utlandet har underlättats under senare år genom nya organisationsmönster. Smugglingen har effektiviserats med hjälp av utlokaliserade svenska organisatörer i centrala transitländer.
Distributionskedjorna har kortats och möjligheten att importera narkotika är öppen för en bredare krets av kriminella än tidigare. Större partier än tidigare förs sannolikt in, främst med hjälp av legala företag i godstrafiken.
Professionaliseringen av narkotikahandel kan underlätta bildning av samma typ av narkotikakarteller som finns i Mexiko eller i Colombia. Drogkriget i Mexiko är ett exempel på en väpnad konflikt, och ett pågående större krig, mellan rivaliserande knarksyndikat i Mexiko, där även staten har varit en stridande part.
Trots flera finansiella bidrag och militärt stöd till den mexikanska regeringen, har det inte setts någon typ av förbättring för hantering av den organiserad narkotikabrottsligheten i Mexiko. Sverige måste därför göra allt för undvika att hamna i samma situation som Mexiko.
Territorialisering av marknadsanspråk
Tillgängligheten av narkotika för köparna har ökat till följd av att fler digitala och fysiska marknadsplatser etablerats och serviceinriktade leveransmetoder blivit vanligare. Brås studier visar att platser i vissa bostadsområden blivit centrala för narkotikaförsäljning och distribution.
Fler kriminella nätverk än tidigare strävar efter att kontrollera lokala narkotikamarknader i vissa bostadsområden. Konkurrensen om platser leder till högre konfliktnivåer, men samtidigt bygger narkotikahandeln på gränsöverskridande samarbeten mellan aktörer i kriminella miljöer.
Platserna har en både praktisk och konkurrensmässig betydelse för narkotikahandeln, genom att det kriminella nätverk som kontrollerar en viss plats kan styra över själva rätten att sälja narkotika där.
Ett nätverk med stort skrämselkapital kan också hantera narkotika relativt öppet i området och förvara narkotikan på en lättillgänglig plats, utan risk för rån eller att allmänheten larmar polisen. Det innebär också att det blir lättare att ta in och hantera stora partier narkotika.
Kontroll över lokala marknader sker genom våldsbrott. Ett våldskapital är således en förutsättning för aktörer som gör anspråk på att styra en områdesmarknad. Brås analyser visar att narkotikaförsäljning som är baserad i socialt utsatta områden ofta ”styrs” av kriminella nätverk som gör anspråk på att ”äga” platsen.
Kontrollen över området etableras genom olika typer av brottslighet. Vissa platser anses ha mer stabila dominansförhållanden, medan andra har återkommande stridigheter om makt och revir.
Nätverkens förmåga att kontrollera platser i socialt utsatta områden är en viktig förutsättning för alla delar av narkotikahanteringen – smugglingen, distributionen, förvaringen och försäljningen.
Konkurrensen om platser och territorialisering av marknadsanspråk leder till högre konfliktnivåer i den kriminella miljön. Vi kan också se att nätverk i storstäderna växer genom att starta verksamheter på andra platser i Sverige.
Samtidigt är det viktigt att inte bara betrakta narkotikamarknaden som präglad av våld och konflikt. Det som är mest framträdande i Brås analysmaterial är snarare olika typer av samarbeten mellan individer, grupper och nätverk.
Internetförsäljningen en växande narkotikamarknad
Brås analyser visar också att narkotikan blivit mer lättillgänglig för köparna. Smugglingen har professionaliserats och distributionsleden blivit färre under senare år.
De krypterade kommunikationslösningarna beskrivs som en förutsättning för utvecklingen och som central för alla delar av narkotikahandeln. Sociala medier, chattappar och internetförsäljning underlättar för köpare att komma i kontakt med säljare. Serviceinriktade leveransmetoder möjliggör för fler att köpa narkotika utan att upptäckas av rättsväsendet. Internetförsäljningen av narkotika växer.
Köpare på Darknet har generellt bättre inkomster och utbildning, och nio av tio Darknetköpare har svensk bakgrund.
Nya försäljningsplatser har etablerats på internet, samtidigt som sociala medier och krypterade appar har förenklat kundrekryteringen och marknadsföringen för gatusäljarna. Vissa leveransmetoder har blivit vanligare under senare år – såsom utkörning av narkotika och överlåtelser via posten.
Antalet Darknetköpare är överrepresenterade i förhållande till befolkningsmängden i norra Sverige. Många Darknetköpare bor i studentbostadsområden på universitetsorter, både i norra och i södra Sverige.
Sverige på väg mot ett dysfunktionellt samhällssystem med medborgare som finansierar droghandel
För gängkriminella är drogerna ett av de viktigaste verktygen. Det är inkörsporten till alternativa karriärer när samhället inte erbjuder sådana möjligheter. Efterfrågan på droger är stor i alla samhällsklasser. Det är väletablerade samhällsmedborgare som är finansiärerna till de kriminella gängen.
Kokainet på krogarna har på 20 år gått från en storstadsföreteelse till något som är utbrett över hela landet . Efterfrågan på droger finns i alla samhällsklasser, från högt uppsatta chefer, till småbarnsföräldrar och festknarkare.
Man kan konstatera att Sverige är på väg mot ett dysfunktionellt samhällssystem med medborgare som finansiärer för narkotikahandeln.
Droger och missbruk florerar i alla samhällsklasser och i alla åldrar, men de polisiära och politiska åtgärderna har ett ensidigt fokus på kriminella gäng.
Nyckeln till förebyggande av gängvåldet är en medborgarbaserad strategi, där narkotikakonsumenterna får insikten om att det är efterfrågan på narkotika som är grundproblemet och inte själva utbudet.
Därför måste arbetet med det gängrelaterade våldet fokusera på konsumentmarknaden som finansierar och upprätthåller det gängrelaterade våldet.Droghandel och ökat gängvåld går hand i hand.
Mot bakgrund av denna analys är det klart att det krävs en medborgarbaserad strategi för att sätta stopp för gängvåldet med fokus på medborgarinsikter och medborgaransvar. Att sluta köpa är det enda sättet att sätta stopp för gängvåldet genom att ta sitt medborgaransvar.
Medborgarinsikter är avgörande för att stoppa gängvåldet. Därför är det dags för regeringen att tillsätta en medborgarkommission mot gängvåldet!
Text: Hedi Bel Habib, forskare, Fil doktor
Relaterat
