”Misstanken om att vissa alternativa plattformar ägnar sig åt kontrollerad opposition, och i själva verket går storfinansens ärenden är oundviklig.” Det skriver Tonny Nordin från Knapptryckarrörelsen. ”Det ligger dessutom i djupa statens intressen att vi alla ska invaggas i en sådan misstänksamhet, eftersom det är ännu ett led i att splittra oss från att effektivt göra en gemensam sak.”
De svårigheter vi som småpartier hade att samverka med varandra under valförberedelserna, kan till en viss del förklaras genom detta.
Denna misstänksamhet ligger nog och pyr under ytan på många av oss. När vi blir besvikna över att vissa dissidenter inte lägger sitt fokus på det som vi anser vara det absolut viktigaste inom frihetskollektivet, kommer ofta småaktigt, missnöjda antydningar fram, om att ”de är nog köpta?”
Sanningen är att det är helt omöjligt att veta säkert. När vi fingranskar verkar det mesta vattentätt och trovärdigt, fastän vi febrilt letar efter blottor som kan avslöja dubbelspelet.
En bit av lösningen på detta problem är att vi alla, helt öppet och offentligt, bestämmer oss för att ordna speciella forum för diskutera detta, genom att vi bla yppar våra misstankar för varandra, samt skälen därtill.
Detta blir då till någon form av terapisamtal som, i bästa fall, leder till en mental klimatförändring och som är oss alla till godo. Sedan skall öppenheten i detta problem alltid finnas som en naturlig och ofta förekommande del av våra vardagliga samtal, när vi diskuterar varandras inställningar och åtaganden.
Text: Tonny Nordin, Knapptryckarrörelsen
