Vi befinner oss i en avgörande tid. Vi kan gå mot en värld med ren förnybar energi eller fortsätta med kärnkraft. Än idag, nästan sjuttio år efter att de första kärnkraftverken byggdes i världen, finns det ingen säker metod för att slutförvara det högaktiva avfallet och endast ett fåtal länder har ens börjat planera för ett slutförvar.
I efterhand framstår det som uppenbart att de politiska och industriella beslutsfattarna som startade utvecklingen av kärnkraften borde ha ägnat avfallsproblemet mycket större uppmärksamhet. Tyvärr verkar vissa av dagens beslutsfattare nu vilja upprepa detta historiska misstag.
Små modulära reaktorer (SMR:er) marknadsförs entusiastiskt i flera länder som en viktig energikälla för framtiden, men man ägnar mycket lite tid åt riskerna med det bränsle och avfall som dessa reaktorer kommer att använda och producera.
Vissa av de föreslagna SMR-reaktorerna kräver ett ”hetare” bränsle, HALEU (High-Assay Low-Enriched Uranium). Ett bränsle som skulle kunna användas för att tillverka smutsiga bomber och kärnvapen.
Världen behöver inte mer dödligt avfall.
Vi har fortfarande inte löst problemet med den enorma mängd vi redan har! Avfallet skapar förödelse för nuvarande och framtida generationer. SMR-satsningarna stjäl resurser som behövs för att lösa klimatomställningen när kärnkraften måste fasas ut!
För att klara klimatkrisen krävs 100 % förnybar, kärnkraftsfri och koldioxidfri energi! Regeringen ska inte slösa skattepengar på ny oprövad kärnkraftsteknik.
Regeringen tar stegen mot ny kärnkraft mot bättre vetande och vilseleder därmed Sveriges befolkning. En seriös beskrivning av miljökonsekvenser samt grundlig utvärdering av tekniken skulle direkt avslöja det orimliga i regeringens kärnkraftsplaner.
Signerat: Annika de Mello, Birgitta Krona, Gertie Gajner, Hjördis Johansson, Runa Forsman, Ulrika Håden, Stefan Aronson, Ulf Gustafsson, Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen i Sundsvall
