Christian Pavón recenserar filmen Oppenheimer

Robert Oppenheimer var onekligen en intressant person. Han och en del andra forskare är idag krediterade för att ha skapat kärnvapenbomben. Oppenheimer var även utöver det mycket kontroversiell som person, men lever filmen upp till de massiva förväntningarna?

Oppenheimer är en film av den idag mycket välkända och folkkära regissören Christopher Nolan. Nolan har gjort de nya oerhört populära Batman-filmerna och har även regisserat den idag kultförklarade kriminalfilmen Memento med Guy Pierce i huvudrollen.

Oppenheimer börjar lovande, med väldigt snygga animationer om kvantfysik. Kvantfysik är läran om abstrakta begrepp inom fysiken som håller ihop universum.

Kvantfysik är dock ironiskt nog en av sakerna som förklaras mest begripligt i filmen och Oppenheimers fascination för detta blir belyst flera gånger.

Oppenheimers politiska intressen skildras intensivt i långa och direkt ibland överdrivet långdragna scener. Han var socialist på gränsen till kommunist i unga år vilket inte helt oväntat väckte en del misstänksamhet emot honom från amerikansk militär som ansåg att han därför var en säkerhetsrisk.

Oppenheimer framställs väldigt känslomässigt reserverad, på gränsen till emotionellt handikappad.

Huruvida han var det på riktigt vet jag ärligt för lite för att uttala mig om, men det blir lite svårt att göra en biografisk tre timmar lång film om en person med ett så smalt internt register och känsloliv.

Den enda gången som Oppenheimer visar sig vara påverkad av något är när hans älskarinna begår självmord och sorgen efter henne blir övermäktig. Denna scen är ett välkommet undantag från en annars totalt opåverkad Oppenheimer.

Filmen Oppenheimer är problematisk ur en historiskt korrekt synvinkel

Oppenheimer säger bland annat till en nära forskarvän som har moraliska kval inför atombomben att: ”Det är tveksamt om någon kan anförtros med ett så kraftfullt vapen, men jag vet att nazisterna inte kan det”.

Detta uttalande bygger upp ett antagande som vi idag vet är falskt. Nazisterna var långt efter amerikanerna i tillverkandet av atombomben, men i filmen nämns det att de hade minst 1,5 års försprång gentemot USA. Det är historiskt falsk och faktum var att nazisterna aldrig var särskilt framskridna på detta område.

Heisenberg som nämns i filmen var nazisternas huvudforskare inom denna atomteknik, men underrättelsetjänster fick rätt tidigt reda på att Tyskland var förvånansvärt långt efter.

Filmen bygger alltså på något som inte stämmer vilket stör då det används för att delvis rättfärdiga massmordet på 200.000 människor i Japan.

Skådespeleriet är bra

Cillian Murphy som spelar Robert J Oppenheimer är en väldigt duktig skådespelare. Matt Damon, Robert Downey Jr samt flera andra skådespelare gör också ett väldigt bra jobb i sina roller. Florence Pugh som spelar Oppenheimers första flickvän Jean nämns väldigt långt ned i rollistan vilket är synd då hon gör ett riktigt bra jobb.

Slutomdömet är att Oppenheimer inte lever upp till hypen som filmen skapat innan sin release. Filmfotot är väldigt fint, kvantfysik förklaras på ett bra sätt vilket är ovanligt då det ofta vävs in i pretentiösa och överdrivet teoretiska förklaringsmodeller, men som film är den tunn för att vara tre timmar lång.

Text: Christian Pavón, jurist (Pavon.se) och kulturintresserad

Relaterat

• Oppenheimermovie.com
• Openverse.org: foton på Oppenheimer
• NewsVoice: film