Den 6:e augusti 1945 släppte USA världens första atombomb över den japanska staden Hiroshima. Tre dagar senare, den 9:e augusti, bekräftades mänsklighetens inträdde i kärnvapenåldern med atombombningen av Nagasaki. Varför två bomber?
Historiker diskuterar fortfarande varför USA valde att atombomba Japan.
Landet var redan på defensiven och många bedömde att det bara var en fråga om tid innan imperiet kapitulerade.
En vanlig uppfattning är att en demonstration av det tidigare okända vapensystemet atombomber accelererade Japans beslut att kapitulera, vilket sparade många amerikanska soldaters liv, som annars kan ha tvingats invadera Japan självt, inte bara dess territorier utanför hjärtlandet.
Men varför två atombomber?
Hade det inte räckt med en atombomb för att demonstrera USA:s och de allierades överlägsenhet i grenen: att på så kort tid som möjligt förstöra så mycket som möjligt?
Ett resonemang är att även om atombomberna släpptes över Japan, så var huvudmottagaren för den amerikanska ”signalpolitiken” (för att använda en populär term bland svenska politiker) Sovjetunionen, med vilket USA och Storbritannien alltså var allierade mot Nazityskland under andra världskriget – men som snabbt förvandlades till en fiende så snart de tyska och japanska vapnen tystnat.
Ett militärtekniskt skäl till att ödelägga två japanska städer istället för bara en, var att atombomberna utgjorde två olika tekniska konstruktioner och att militären ville testa båda under verkliga förhållanden. Det aktiva grundämnet i ”Little Boy” som släpptes över Hiroshima var Uran-235, det i bomben över Nagasaki Plutonium-239.
Detonationsmetoderna var också olika.
Atombombningen av Hiroshima den 6 augusti 1945 genomfördes med ett amerikanskt bombplan av typen B-29 med namnet ”Enola Gay” (uppkallad efter pilotens mamma) under befäl av piloten, överste Paul W Tibbets Jr. Bombfällare var major Thomas Ferebee som till sin hjälp hade en teknisk expert från Manhattanprojektet, där atombomben uppfanns, kapten William Parsons.
Facit för bombfällningen blev:
- 70 000 dog omedelbart
- Ytterligare 100 000 avled av skador och radioaktiv strålning under de kommande fem månaderna
- Cirka 67% av alla byggnader i staden förstördes
Attacken mot Nagasaki den 9 augusti 1945 genomfördes också med en B-29, med namnet ”Bock’s car”. Befälhavare var major Charles Sweeney och mannen som fällde bomben var en kapten vid namn Kermit Beahan.
Facit:
- 40 000 dog omedelbart
- Ytterligare 30 000 avled av skador och radioaktiv strålning under de kommande fem månaderna
- Den totala dödssiffran kommer aldrig att bli känd
- Cirka 40% av alla byggnader förstördes
Winston Churchill inviger det Kalla Kriget
Den 5 mars 1946, sju månader efter andra världskrigets slut och atombombningarna av Japan, utlyste Winston Churchill det Kalla Kriget:[3]
”Från Stettin i Östersjön till Trieste i Adriatiska havet, har en Järnridå rullats ut över kontinenten. Bakom dne här linjen återfinns huvudstäderna i central- och östeuropas alla antika stater. Warsawa, Berlin, Prag, Wien, Budapest, Belgrad, Bukarest och Sofia, alla dessa berömda städer och deras befolkningar ligger i dag i vad jag vill kalla för den sovjetiska sfären, och är alla, i en form eller annan, utsatt inte bara för sovjetiskt inflytande utan också till en mycket hög grad, i många fall, ökad kontroll från Moskva.”
Text: Kristoffer Hell
Referenser och relaterat
- Britannica: atomic bombings of Hiroshima and Nagasaki
- Wikipedia: Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki
- International Churchill Society: THE SINEWS OF PEACE (‘IRON CURTAIN SPEECH’)
- Atomic Heritage Foundation: Science Behind the Atom Bomb
- Wikipedia: Empire of Japan
- Popular Mechanics: Atomic Bombs vs. Nuclear Bombs: What’s the Difference?
Deras s.k. ”atombomber” är väl BS som så mycket annat de genom historien kommit dragande med. Med illusionen av dessa fruktansvärda fantasivapen kunde de traumatisera en hel generation genom att konstant tvinga dem söka skydd under den magiska skolbänken.
En förmodad atomexplosion ska framkalla en kort vitblå blixt och inte någon växande gulsvart psykedelisk svamp à la det här.
”Nevada Atom Bomb Test – Colour Footage of Mushroom Cloud”
https://www.youtube.com/watch?v=yvGNP6AzyCY
En ren bränsleexplosion skapar en gulsvart svamp som stiger mot skyn. Blandar man bränsle med ett antal ton konventionella sprängmedel får man med denna explosion både sprängverkan som den gulsvarta ”atomsvampen”.
Vi ska nog mer oroa oss över deras påtvingade injektioner än deras påhittade atombomber. Men vill man ändå vara på den säkra sidan kan man alltid köpa en magisk skolbänk från femtiotalet som enligt illusionen ska vara atombombssäker.
Mycket intressant videoklipp!
Joe Rogan: ”They FAKED Old Nuclear Test Videos”
https://youtu.be/HpzLEfvI9pQ
atombomber ifrågasätts. Sägs vara brandbomber istället från många plan.
Ground zero-kyrkan stod kvar för den inte brann upp av de påstodda brandbomberna.
Den präst som var ögonvittne kan ifrågasättas. Går inte ihop hans historier.
Sägs också dessa att två bomber togs från tyskarna.
Tyskland hade atombomb och testade på en ö men tydligen tyckte Hitler den var för hömsk. Inte helt korrekt återberättat.
Vad är sant?
Kärnfysik är en väl underbyggd empirisk vetenskap och de energimängder som frigörs från en fission är just så stor att det stämmer överens med den energi som anges vid kärnvapen.
Före andra världskriget när de visste att sekundära neutroner avges vid en del grundämnens fission kunde de veta att en kedjereaktion skulle utlösa en ansenlig del av den åtkomliga kärnenergin.
Den tekniska svårigheten är att om man inte lyckas pressa samman det klyvbara materialet snabbt skingras den materieklumpen så snabbt att en stor del av fissionerna aldrig förverkligas. Då går en del energi ut som radioaktiv strålning men den kraftiga mekaniska smällen uteblir.
Små mängder klyvbart material som används till ett kärnvapen ger lägre effektivitet. Ett enda kg Plutonium skulle annars kunna ge motsvarande 19kiloton tnt explosiv kraft men i verkligheten utnyttjas kanske så lite sprängkraft som några tiotal ton.
Den sistnämnda typen serietillverkades med början 1956.
Stora mängder klyvbart material är å den andra sidan svårare att synkronisera internt om det ska kunna förvaras stabilt. Därför finns det en optimal max storlek för fissionsbomber. Men en mindre fissionsbomb kan användas som tändhatt i en fusionsbomb som därför kan göras mer obegränsat stor.
Allt detta stämmer överens med alla de typer av kärnvapen som har tillverkats.
En stor del av problemet för dem som vill göra kärnvapen är att naturliga fyndigheter inte är tillräckligt anrikade. Det är en dyr process att separera användbara isotoper från de inerta.