Andi Olluri: Självmordsdieten möter kulten av viktminskningsdroger

ANALYS. Inte endast den så kallade medicinska världen, utan snarare dessutom den generella kulturen, har försatts i transtillstånd över viktminskningsdroger av typen SGLT-2 och GLP-1, allra främst ozempic, wegovy (semaglutid), terzepatid och andra relaterade droger i kampen mot den universella fetman i världen.

Text: Andi Olluri, som skrev boken “Bortom Ukraina: Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget”. Läs fler artiklar av författaren

Viktminskningsdroger

Faktum är att dessa droger nu beskrivs genombrotten som skall bekämpa fetma, men sällan ifrågasätts de sensationalistiska utsikterna av dessa överdrivna “mirakel”. Som vanligt, undviker man att adekvat behandla orsakerna, dieten av ultraraffinerad pseudomat och animaliska produkter.

För att förstå futiliteten av dessa droger, måste vi noggrant analysera den toxiska matmiljön, ur vilken kronisk sjukdom och övervikt föds.

Den överväldigande orsaken till obesitaspandemin sedan 1970- och 1980-talen är den radikala förändringen av matsystemet i samhället, och den massiva mängden daglig annonsering av ultraprocessade och animaliska livsmedel, som den massiva vetenskapliga datan noggrant dokumenterar.^1-4

Genom enkel logik, åtgärdar viktminskningsdroger alltså på intet sätt orsaken, och är därför irrelevanta för botandet av den globala fetmakrisen och kronisk sjukdom, och är därför på sin höjd efemära distraktioner (vi vänder oss till detta nedan).

Medan livsmedel såsom fullkorn, frukter, bönor, grönsaker, lökar, bär, fröer och svampar skyddar från kronisk sjukdom, dödsfall och fetma, ökar raffinerad skräpmat, animaliska produkter av alla slag insulinresistens, kronisk sjukdom och tidig död, som alla högkvalitativa enorma studier okontroversiellt och konsekvent visar.^5-12

Big Food

I många utvecklade länder utgör andelen av befolkningen med övervikt och obesitas cirka 70% av den totala populationen. Men faktum är att även de med ett så kallat “hälsosamt” BMI (<25) är “överfeta”, det vill säga har för mycket fett runt organen till en grad som skadar hälsan. Man kan inte fly undan den västerländska dieten ifall du äter den, inte ens med “måtta”.

Således noterade en studie från 2020, som noggrant analyserade “överfetma-pandemin”, att omkring 90% av befolkningarna i utvecklade länder må vara överfeta trots ett normalt “BMI”, på grund av överflödig fetma i organen, vilket är allvarligt patologiskt.^13-14

Ultraprocessad fake-mat utgör nu ungefär 60% av moderna samhällens diet, och mer eller mindre resten utgörs av animaliska produkter – intaget av vilket ökat enormt under de senaste decennierna. Intaget av växter, faktisk mat med meningsfull näring, å andra sidan, är i stort sett totalt försumligt, ifall man exkluderar potatis och tomat (pommes frites och ketchup).¹⁵

Multibiljon-dollar globala matindustrin har med religiös flitighet försökt främja denna utveckling. En sammanställning från ett decennium sedan noterade ominöst:

“Sedan 1980-talet har nationella livsmedelsbolag … möjliggjort för transnationell matproduktion, försäljning, snabbmatskedjor och associerade företag. De har blivit kolossala”, med budgetar som överstiger hela BNP “av medelstora länder”, vilka används för att propagandisera genom massiv annonsering “att ‘lära världen snacka’ på företagens produkter från spädbarnsålder till sen ålderdom”.¹⁶

Naturligt nog, då, “sker en global obesitasepidemi samtidigt som framträdandet och tillgängligheten av mat i vår miljö ökar”, noterade en studie i Diabetes. Den överväldigar individers förmåga att motstå kulturen av självorsakade självmord genom socialt acceptabla droger, mer kända som “mat”. “Dagens matmiljö”, fortsätter studien, “stimulerar automatiska, reflexiva responser som förstärker viljan att äta och ösa i sig kalorier, vilket gör det oerhört svårt för individera att motstå suget”.

Studien fortsätter:

”Den dominerande synen kring obesitas är att dess förebyggande och behandling består av självkontroll och att individer fattar klokare val av mat. Men, om detta verkligen vore fallet, förutsätter detta att för 30 år sedan, innan obesitas ökade [globalt, överallt i världen nästan samtidigt], hade befolkningen bättre självkontroll och fattade klokare beslut, och sedan dess har vår kollektiva kapacitet för självkontroll brutits ned …”

”Det är inte ovanligt att se doktorer, sjuksköterskor och dietister som har expertkunskap om nutrition och viktkontroll [sic] som själva är överviktiga eller feta. Det är osannolikt att mekanismen som reglerar intag av föda är en medveten mekanism baserad på rationella beslut, utan är snarare operativ bortom individens medvetande och är bortom kontroll …”

”…obesitas är konsekvensen av automatiska och till stora delar okontrollerbara responser från en omgivning med överflödig tillgång till [skräp- och animalisk] mat samt aggressiva och obevekliga signaler som orsakar överätande hos folk …”

”Mat och matannonser finns överallt, kopplade till olika sammanhang …”

”I annonseringen av mat presenteras budskap som lovar lyckar, njutning, makt och sex; man använder missvisande beskrivningar …”

”Sensationen associerad med dopamin från konsumtion av lättillgänglig mat särskiljs knappast från sensationen av sann hunger som orsakas av låg glukoskoncentration i blodet …”

”…folk har svårt att undvika denna stimulering av dopamin och dess associerade artificiellt orsakade känsla av hunger i moderna samhällen.^17″

Således har västerlänningarnas dagliga intag av kalorier, ett makalöst genomsnitt på 3600 kalorier per dag i många länder, skjutit i höjden, i likhet med att tillgängligheten av ”självmordsdroger” (animaliska produkter, fake-mat, vita mjölprodukter, oljor etc.) gjort likadant sedan snabbmatsrevolutionen, och gemene västerlänning konsumerar nu nästan dubbelt kalorier om dagen än vad som är hälsosamt eller ens behövs.

Dessa kalorier kommer förstås inte från grönkål, bönor, blåbär, broccoli, lila kålhuvud, svarta sesamfrön och så vidare, utan snarare raffinerade kolhydrater (vit pasta, bröd, ris etc., vilka har samma biologisk effekt som att konsumera ren socker), animaliska produkter, oljor och så vidare, vilket radikalt åldrar i förtid, bidrar dramatiskt till patologi.

De aktiverar därutöver epigenetiskt pro-inflammatoriska, pro-sjukdom och pro-åldrande faktorer, som all högkvalitativ dokumentation konsekvent visar, i vetenskaplig studie efter vetenskaplig studie.

Påverkan av dessa totalt okontroversiella fynd har på allmän diskussion och konsumtion förblir i stort sett noll, såsom förväntat.^18-26

Det är i sammanhanget uppenbarligen relevant att citera obesitasdokumentet från WHO, i vilket de sammanfattar att “i höginkomstländer, är den ökade kroppsvikten under de senaste decennierna associerad med livsmedelsystemets ökade utbud av kalorier.

Utöver detta, förslår det ökade energiutbudet tillräckligt för att förklara den ökade vikten hos populationen”.^27-28

Dokumentet stämmer dessutom väl överens med övriga studier inom litteraturen, vilka regelbundet noterar att det “ökade energiutbudet från mat är mer än tillräckligt för att förklara USA:s [och övriga världens] epidemi av obesitas”, trots det faktum att “energiförbruket från fysiska aktivitet uppenbarligen ökat” sedan 1970-talet, strax före början av fetmapandemin (American Journal of Clinical Nutrition).²⁹

Som Marion Nestle, ledande expert inom matindustrin och epidemiologi, noterade:

”Annonsering och marknadsföring har förändrat samhället på ett sådant sätt att det blivit alltför lätt att frossa. Nu är det socialt acceptabelt att äta överallt, hela dagen, alla dagar, och i större och större mängder”.

Inte desto mindre fortsätter stater stödja Big Food i dess snabbmatskampanj, medan man fokuserar på “fullständigt okontroversiella” råd som uppmanar folk till fysisk aktivitet, äta litet extra sallad och minska köttintag litet, vilket därmed avsiktligen missar huvudpoängen (nämligen radikal kostförändring).

“Du kommer aldrig finna kostråd som säger att man skall äta mindre”, eller att utesluta dålig mat alltsammans. Portionsstorlekar, super-size-menyer, tillgängliga kalorier per person har ökat enormt, liksom omfattningen av fetma i en motsvarande grad som sällan ses inom epidemiologi.^30-31

Drogkulten triumferar igen

I 2014 poängterade dr David Datz – i en kommentar om drogmentaliteten som tillämpas på övervikt som orsakas av den västerländska dieten – att:

“…behovet av att stympa den naturliga anatomin av vårt matspjälkningssystem som ett bättre alternativ än att använda sina fötter och bestick är en social travesti”.³²

Han talade förstås om bariatrisk kirurgi, gastrisk sleeve och så vidare. Det moderna samhället är så förvrängt, missbrukande, indoktrinerat och radikalt främmande från ett naturligt sätt att äta, att vi drogar hela populationer för att de skall kunna undvika känna symptomen av vår dagliga tortyr (ätande av skadlig “mat”) mot våra egna kroppar.

Man måste därför droga den mest basal förmågan: att reglera intaget av föremål i våra munnar, vilket därmed blint missar orsaken till problemen – vad vi stoppar i oss. Denna funktion, att sopa symptomen under mattan så att missbrukarna kan fortsätta äta det som orsakar sina sjukdomar, är huvudfunktionen av modern institutionell “sjukvård” och “medicin”.^33-34

Inga större samhälleliga framsteg, eller ökad självmedvetenhet, har gjorts sedan Katz skrev sin text, verkar det som. För att illustrera, betrakta de bortom ord prisade viktminskningsdrogerna, såsom semaglutid och tirzepatid och deras roll i fetmapandemin.

Först och främst måste vi till fullo förstå att alla eventuella resultat dessa droger sägs producera försvinner omedelbart, och vikten kommer tillbaka, när patienten inte längre tar dem (eftersom välutbildade läkare och samhället i stort undviker det faktiska problemet: vad folk stoppar i sig varje dag).

I media och medicinska källor får man uppfattningen att dessa droger producerar magiska resultat, och att “drogerna bör … tas livet ut” (BMJ).³⁵

Således triumferade Science Focus att semaglutid är en “game changer inom viktminskning”, och medicinska nyheter firar att drogen kan tillåta det västerländska sjävlmordsmönstret fortsätta ostört: “Ät, injicera, upprepa – bota obesitas världen runt” (Economist).

Allt som allt ett fenomenalt PR-arbete från drogindustrin med medias hjälpande hand.³⁶

Läkartidningen triumferade, att “med” stora delar av världen överviktiga “är marknaden enorm”, “och internationella analytiker beräknar att den årliga försäljningen av tirzepatid” och andra relaterade droger på över “500 miljarder kronor”.

Svenska läkare och medicinska forskare kan därför triumfera att “Det här är en revolution”, och förklarar att “Det skulle vara djupt oetiskt och ologiskt om” viktminskningsdrogerna inte subventioneras av staten, och “tycker att man ska ge läkemedel ganska generöst, på samma sätt som man behandlar högt blodtryck ganska generöst” (Claude Marcus, professor, Karolinska Institutet).³⁷

Den verkliga världen är krassare, däremot, såsom vanligen är fallet.

Den mest omfattande metaanalysen över dessa droger och deras förmåga att sänka vikten hos patienter, publicerad i april 2023. Vanligtvis presenterar de big-pharma-finansierade studierna som undersöker dessa drogers “effektivitet” en viktminskning på 10-20%.

Men det missar det väsentliga och obekväma faktumet att dessa siffror inkluderar effekterna från kalorisk restriktion och intensiv träning som patienter som tar dessa droger genomför samtidigt som drogen ges.

Om man då jämför drogpatienterna med placebogrupperna – som inte får drogen men också minskar intag av kalorier, och tränar intensivt – i samma studier, får man mellanskillnaden, och det är just denna som avslöjar hur pass effektiva viktminskningsdrogerna, inte kalorisk restriktion och intensiv träning, är.

Då finner man att de kan sänka patientens vikt oftast under 9% av kroppsvikten.

Således visade STEP-studierna, som utvärderade effektiviteten av semagltuid, wegovy, ozempic liknande banala resultat. I studierna instruerades deltagarna som fick drogen att minska kaloriintaget med 500 kalorier, och att genomföra flitig träning.

Efter 68 veckor minskade deltagarna i interventionsgruppen sin vikt med 4-7%, medan placebo förlorade 3%. Drogen kunde alltså minska vikten med 1-4% . Reduktionen av midjemått hos patienter var under 6,4 cm. Dessa siffror, är, för att uttrycka saken milt, inte i närheten av “tillräckliga”. Det inser vem som helst som ser sig omkring vid en kort promenad genom stan.³⁸

Dessa data stämmer ganska väl överens med andra systematiska sammanställningar inom den vetenskapliga litteraturen, som noterar att “Data från nya metaanalyser visar att total, placebo-subtraherad, viktminskning (%) med viktminskningsdroger under åtminstone 12 månader sträcker sig från 2,9-6,8% …

Däremot kostar de mycket och kan orsaka farliga biverkningar” (World Journal of Men’s Health).³⁹

Lägg märke till att dessa, och tidigare nämnda fakta har mer eller mindre precis 0 effekt på läkares och medias nästan religiösa yra över dessa droger, och att deras enda kritik mot drogerna skulle vara att de inte produceras i tillräckligt stora mängder, eller att drogernas tillgänglighet måste öka (för många för att citera).

Fakta har inte heller någon effekt på västerländska missbrukare (detta ord innefattar närmast alla som äter “mat” om dagen) som blint får dem ordinerade åt sig så att de kan fortsätta begå självmord med “mat”.

Allt detta är en vidimering åt den otroliga, nästan obeskrivliga, makt missbruket av mat, och medicinsk propaganda har på alla segment av samhället – och det är naturligt, precis vad vi skulle förvänta oss.⁴⁰

Nyligen godkändes tirzepatid, samma sorts drog som semaglutid, med ohejdad pompa och ståt av samma gamla vanliga hejaklack i akademi och media. Tirzepatid, vars “effektivitet” bestämdes i SURMOUNT-studien, gavs till patienter tillsammans med kalorisk restriktion på 500 kalorier samt 150 minuter träning varje vecka i 72 veckor.

Den genomsnittliga viktminskningen var ynka 13%, och vi vet inte hur mycket av detta berodde på träning och minskat ätande, och hur mycket berodde på drogen. Förmodligen är siffran jämförbar med de andra drogerna av samma kategori (3-7%).^41-42

Utöver detta, kan dessa droger inte heller minska risken av dödsfall. Därför tillstod till och med en Big-Pharma-finansierad (Novo Nordisk, Merck, AstraZeneca m.fl.) systematisk genomgång⁴³ av litteraturen, som analyserad 28 randomiserade kontrollstudier, att drogerna:

“visar ingen signifikant reduktion av total mortalitet, kardiovaskulär mortalitet eller kardiovaskulära komplikationer när man jämför viktminskningsdroger med placebo”.

Även patienter som tar semaglutid, som hävdas kunna åstadkomma under för kardiovaskulär hälsa, även av de som borde veta bättre⁴⁴, erfar “ingen skillnad i kardiovaskulära dödsfall” jämfört med placebo, som studien påpekar.

Den vetenskapliga litteraturen är redan kristallklar, och har i decennier varit kristallklar över hur vi vinner kriget mot självförvållade kroniska sjukdomar och övervikt: en diet med maximal mängd och fullt portfolio av oraffinerade näringsrika, sjukdomsförebyggande växter.^45-51

Intressant att notera i den noggrant orkestrerade diskussionen om viktminsknignsdroger, också, är att bariatrisk kirurgi, som åstadkommer större viktminskning än de nya viktminskningsdrogerna,^52-53 har funnits länge, men få har någonsin trott att dessa ingrepp skulle vara “magiska kurer” som löser vår pandemi av fetma; på motsvarande vis bör vi ha ärligheten och integriteten att inse det om de nyare drogerna, också.

Detta problem kan lösas endast när vårt samhälle av legaliserad narkomani och rekreation med skadlig “mat” försvinner, och vi tar oss an elefanten i rummet: vår sjukliga diet, och specifikt de mäktiga institutioner som främjar den.

Text: Andi Olluri, som skrev boken “Bortom Ukraina: Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget”. Läs fler artiklar av författaren

Referenser

1. Zimmerman FJ. Using marketing muscle to sell fat: the rise of obesity in the modern economy. Annu Rev Public Health. 2011;32:285-306. doi:10.1146/annurev-publhealth-090810-182502
2. Young LR, Nestle M. Reducing portion sizes to prevent obesity: a call to action. Am J Prev Med. 2012;43(5):565-568. doi:10.1016/j.amepre.2012.07.024
3. Zimmerman FJ. Using marketing muscle to sell fat: the rise of obesity in the modern economy. Annu Rev Public Health. 2011;32:285-306. doi:10.1146/annurev-publhealth-090810-182502
4. Laster J, Frame LA. Beyond the Calories-Is the Problem in the Processing?. Curr Treat Options Gastroenterol. 2019;17(4):577-586. doi:10.1007/s11938-019-00246-1
5. Shan Z, Wang F, Li Y, et al. Healthy Eating Patterns and Risk of Total and Cause-Specific Mortality. JAMA Intern Med. 2023;183(2):142-153. doi:10.1001/jamainternmed.2022.6117
6. 2. Zurbau A, Au-Yeung F, Blanco Mejia S, et al. Relation of Different Fruit and Vegetable Sources With Incident Cardiovascular Outcomes: A Systematic Review and Meta-Analysis of Prospective Cohort Studies. J Am Heart Assoc. 2020;9(19):e017728. doi:10.1161/JAHA.120.017728
7. Chen Z, Glisic M, Song M, et al. Dietary protein intake and all-cause and cause-specific mortality: results from the Rotterdam Study and a meta-analysis of prospective cohort studies. Eur J Epidemiol. 2020;35(5):411-429. doi:10.1007/s10654-020-00607-6
8. Lamberg-Allardt C, Bärebring L, Arnesen EK, et al. Animal versus plant-based protein and risk of cardiovascular disease and type 2 diabetes: a systematic review of randomized controlled trials and prospective cohort studies. Food Nutr Res.
9. Lamberg-Allardt C, Bärebring L, Arnesen EK, et al. Animal versus plant-based protein and risk of cardiovascular disease and type 2 diabetes: a systematic review of randomized controlled trials and prospective cohort studies. Food Nutr Res. 2023;67:10.29219/fnr.v67.9003. Published 2023 Mar 28. doi:10.29219/fnr.v67.9003
10. Seidelmann SB, Claggett B, Cheng S, et al. Dietary carbohydrate intake and mortality: a prospective cohort study and meta-analysis. Lancet Public Health. 2018;3(9):e419-e428. doi:10.1016/S2468-2667(18)30135-X
11. Zhao Y, Li Y, Wang W, et al. Low-carbohydrate diets, low-fat diets, and mortality in middle-aged and older people: A prospective cohort study. J Intern Med. 2023;294(2):203-215. doi:10.1111/joim.13639
12. Ford ES, Bergmann MM, Kröger J, Schienkiewitz A, Weikert C, Boeing H. Healthy living is the best revenge: findings from the European Prospective Investigation Into Cancer and Nutrition-Potsdam study. Arch Intern Med. 2009;169(15):1355-1362. doi:10.1001/archinternmed.2009.237
13. Maffetone PB, Laursen PB. Revisiting the Global Overfat Pandemic. Front Public Health. 2020;8:51. Published 2020 Feb 25. doi:10.3389/fpubh.2020.00051
14. Maffetone PB, Rivera-Dominguez I, Laursen PB. Overfat and Underfat: New Terms and Definitions Long Overdue. Front Public Health. 2017;4:279. Published 2017 Jan 3. doi:10.3389/fpubh.2016.00279
15. Popkin BM. Global nutrition dynamics: the world is shifting rapidly toward a diet linked with noncommunicable diseases. Am J Clin Nutr. 2006;84(2):289-298. doi:10.1093/ajcn/84.1.289
16. Monteiro CA, Moubarac JC, Cannon G, Ng SW, Popkin B. Ultra-processed products are becoming dominant in the global food system. Obes Rev. 2013;14 Suppl 2:21-28. doi:10.1111/obr.12107
17. Cohen DA. Neurophysiological pathways to obesity: below awareness and beyond individual control. Diabetes. 2008;57(7):1768-1773. doi:10.2337/db08-0163
18. Dubbelt så många kalorier jämfört med långlivade, centinarianspecifika blåzoner i god hälsa. Se Dakic T, Jevdjovic T, Vujovic P, Mladenovic A. The Less We Eat, the Longer We Live: Can Caloric Restriction Help Us Become Centenarians?. Int J Mol Sci. 2022;23(12):6546. Published 2022 Jun 11. doi:10.3390/ijms23126546. Om ökad metabolism till följd av överflödiga kalorier, i.e. därmed takten av åldrandet, se
19. Jumpertz R, Hanson RL, Sievers ML, Bennett PH, Nelson RG, Krakoff J. Higher energy expenditure in humans predicts natural mortality. J Clin Endocrinol Metab. 2011;96(6):E972-E976. doi:10.1210/jc.2010-2944
20. Zampino M, AlGhatrif M, Kuo PL, Simonsick EM, Ferrucci L. Longitudinal Changes in Resting Metabolic Rates with Aging Are Accelerated by Diseases. Nutrients. 2020;12(10):3061. Published 2020 Oct 7. doi:10.3390/nu12103061
21. Redman LM, Smith SR, Burton JH, Martin CK, Il’yasova D, Ravussin E. Metabolic Slowing and Reduced Oxidative Damage with Sustained Caloric Restriction Support the Rate of Living and Oxidative Damage Theories of Aging. Cell Metab. 2018;27(4):805-815.e4. doi:10.1016/j.cmet.2018.02.019
22. Amorim JA, Coppotelli G, Rolo AP, Palmeira CM, Ross JM, Sinclair DA. Mitochondrial and metabolic dysfunction in ageing and age-related diseases. Nat Rev Endocrinol. 2022;18(4):243-258. doi:10.1038/s41574-021-00626-7
23. Lundgren S, Kuitunen S, Pietiläinen KH, et al. BMI is positively associated with accelerated epigenetic aging in twin pairs discordant for body mass index. J Intern Med. 2022;292(4):627-640. doi:10.1111/joim.13528
24. Wahl D, Clayton ZS. Editorial: Nutrition and metabolic aging. Front Nutr. 2023;10:1191958. Published 2023 Apr 5. doi:10.3389/fnut.2023.1191958
25. Longo VD, Anderson RM. Nutrition, longevity and disease: From molecular mechanisms to interventions. Cell. 2022;185(9):1455-1470. doi:10.1016/j.cell.2022.04.002
26. Vandevijvere S, Chow CC, Hall KD, Umali E, Swinburn BA. Increased food energy supply as a major driver of the obesity epidemic: a global analysis. Bull World Health Organ. 2015;93(7):446-456. doi:10.2471/BLT.14.150565
27. Csákvári T, Elmer D, Németh N, et al. Assessing the per Capita Food Supply Trends of 38 OECD Countries between 2000 and 2019-A Joinpoint Regression Analysis. Life (Basel). 2023;13(5):1091. Published 2023 Apr 27. doi:10.3390/life13051091
28. Swinburn B, Sacks G, Ravussin E. Increased food energy supply is more than sufficient to explain the US epidemic of obesity. Am J Clin Nutr. 2009;90(6):1453-1456. doi:10.3945/ajcn.2009.28595
29. Elliot A. US food industry ensures that consumers are not told to eat less. BMJ. 2003;327(7423):1067. doi:10.1136/bmj.327.7423.1067-b
30. Young LR, Nestle M. Reducing portion sizes to prevent obesity: a call to action. Am J Prev Med. 2012;43(5):565-568. doi:10.1016/j.amepre.2012.07.024
31. Katz DL. Perspective: Obesity is not a disease. Nature. 2014;508(7496):S57. doi:10.1038/508S57a
32. Testoni FE, García Carrillo M, Gagnon MA, Rikap C, Blaustein M. Whose shoulders is health research standing on? Determining the key actors and contents of the prevailing biomedical research agenda [published correction appears in PLoS One. 2021 Nov 16;16(11):e0260330]. PLoS One. 2021;16(4):e0249661. Published 2021 Apr 7. doi:10.1371/journal.pone.0249661
33. Campbell TC. Nutrition and Medicine: Are They Connected?. Am J Lifestyle Med. 2021;15(5):495-497. Published 2021 May 8. doi:10.1177/15598276211008376
34. Mahase E. Obesity: How long should drug treatment last?. BMJ. 2023;382:p1772. Published 2023 Aug 1. doi:10.1136/bmj.p1772
35. McCartney M. Semaglutide: should the media slim down its enthusiasm?. BMJ. 2023;380:624. Published 2023 Mar 17. doi:10.1136/bmj.p624. McCartney beskrev detta PR-arbete i ett febrilt landskap av sociala media. Instagram är fullproppat med inlägg om drogen från “vanligt” folk i sina “viktminskningsresor”, blandat med reklam från hälsoexperter vilka uppmanar folk till “att vara exempel andra inte vågar vara.” På Twitter bekräftade Elon Musk att han använder Wegovy [semaglutid] … TikTok – populärt särskild bland ungdomar – har exploderat med hashtags av drogen av de som använder och förespråkar den. Medicinska nyheter gränsar ofta på skrämseltaktiker och hype … Det fanns väldigt liten mängd diskussion i hela pressen om överviktens orsaker i första hand, och hur omfattande förändringar semaglutid kan åstadkomma i stora populationer … En strategi mot obesitas som utgår från ständiga sprutor innebär att väldigt många injicerar sig själva, förmodligen livet ut … Men denna aspekt fick ytterst liten uppmärksamhet i pressen.

Min kursivering. Här skiljer sig den skamliga episoden kring semaglutid och informations- och medicinska systemet knappast från andra droger och deras spridning.

37. Läkartidningen, vol. 20, 493-495.
38. Chakhtoura M, Haber R, Ghezzawi M, Rhayem C, Tcheroyan R, Mantzoros CS. Pharmacotherapy of obesity: an update on the available medications and drugs under investigation. EClinicalMedicine. 2023;58:101882. Published 2023 Mar 20. doi:10.1016/j.eclinm.2023.101882
39. Tak YJ, Lee SY. Anti-Obesity Drugs: Long-Term Efficacy and Safety: An Updated Review. World J Mens Health. 2021;39(2):208-221. doi:10.5534/wjmh.200010
40. För ytterligare diskussion o mdetta och relaterade ämnen, se e.g. Fuhrman J. The Hidden Dangers of Fast and Processed Food. Am J Lifestyle Med. 2018;12(5):375-381. Published 2018 Apr 3. doi:10.1177/1559827618766483
41. Kumar A. Will Tirzepatide Become a Game-Changer Anti-Obesity Drug?. J Clin Exp Hepatol. 2023;13(3):532-533. doi:10.1016/j.jceh.2023.01.012
42. de Mesquita YLL, Pera Calvi I, Reis Marques I, et al. Efficacy and safety of the dual GIP and GLP-1 receptor agonist tirzepatide for weight loss: a meta-analysis of randomized controlled trials [published online ahead of print, 2023 Jul 17]. Int J Obes (Lond). 2023;10.1038/s41366-023-01337-x. doi:10.1038/s41366-023-01337-x
43. Chakhtoura M, Haber R, Ghezzawi M, Rhayem C, Tcheroyan R, Mantzoros CS. Pharmacotherapy of obesity: an update on the available medications and drugs under investigation. EClinicalMedicine. 2023;58:101882. Published 2023 Mar 20. doi:10.1016/j.eclinm.2023.101882
44. E.g. kardiologen Dr Kim Williams, ledande gestalt inom växtbaserad livsstilsmedicin: Youtube, “Panel Discussion with Joel Fuhrman, MD, Dale Bredesen, MD, Joel Kahn, MD, Kim William, MD”, 2023 oct 3, 50:26-51:45.
45. Wright N, Wilson L, Smith M, Duncan B, McHugh P. The BROAD study: A randomised controlled trial using a whole food plant-based diet in the community for obesity, ischaemic heart disease or diabetes. Nutr Diabetes. 2017;7(3):e256. Published 2017 Mar 20. doi:10.1038/nutd.2017.3
46. Barnard ND, Katcher HI, Jenkins DJ, Cohen J, Turner-McGrievy G. Vegetarian and vegan diets in type 2 diabetes management. Nutr Rev. 2009;67(5):255-263. doi:10.1111/j.1753-4887.2009.00198.x
47. Jakše B, Jakše B, Pinter S, et al. Dietary Intakes and Cardiovascular Health of Healthy Adults in Short-, Medium-, and Long-Term Whole-Food Plant-Based Lifestyle Program. Nutrients. 2019;12(1):55. Published 2019 Dec 24. doi:10.3390/nu12010055
48. Chiu THT, Chang HR, Wang LY, Chang CC, Lin MN, Lin CL. Vegetarian diet and incidence of total, ischemic, and hemorrhagic stroke in 2 cohorts in Taiwan. Neurology. 2020;94(11):e1112-e1121. doi:10.1212/WNL.0000000000009093
49. Esselstyn CB Jr, Gendy G, Doyle J, Golubic M, Roizen MF. A way to reverse CAD?. J Fam Pract. 2014;63(7):356-364b.
50. Martínez-González MA, Sánchez-Tainta A, Corella D, et al. A provegetarian food pattern and reduction in total mortality in the Prevención con Dieta Mediterránea (PREDIMED) study [published correction appears in Am J Clin Nutr. 2014 Dec;100(6):1605]. Am J Clin Nutr. 2014;100 Suppl 1:320S-8S. doi:10.3945/ajcn.113.071431
51. Med alltför många studier för att citera här, liksom vid fotnot 6-12. För mer om cancer och diet, se min kommande “Cancer i fakta och fiktion”.
52. Sarma S, Palcu P. Weight loss between glucagon-like peptide-1 receptor agonists and bariatric surgery in adults with obesity: A systematic review and meta-analysis. Obesity (Silver Spring). 2022;30(11):2111-2121. doi:10.1002/oby.23563
53. Cheng J, Gao J, Shuai X, Wang G, Tao K. The comprehensive summary of surgical versus non-surgical treatment for obesity: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Oncotarget. 2016;7(26):39216-39230. doi:10.18632/oncotarget.9581