Den personliga kärnan i libertarianismen – Del 2

I det goda och fria samhället samhället tränger sig då en ny syn fram. Livet har faktiskt en mening, men bara om Du tänkt igenom, varför just Du gör som Du gör och vet, och varför Du valt som Du gjort.

Läs även: Den personliga kärnan i libertarianismen – Del 1

Och att man funderar och betänker detta är en av de viktigaste handlingar man utför i livet, eftersom det sätter riktningen för ens handlande och vad man vill uppnå i livet. Man har ju då förstått, att man är en unik och egentligen fri individ och som samtidigt bär alla konsekvenser av det.

I detta andra samhälle bär Du ansvaret – och hela ansvaret – för nästan allt som händer i Ditt liv. Vältra inte över det på andra. Riktig framgång och självaktning bygger på egna beslut och handlingar – annat är ofta bluff.

Under existensen möter Du ibland ett stort motstånd, som kräver extraordinära ansträngningar. Ja, livet  ä r  ibland svårt men sällan vidrigt, men det är oftast krävande på olika sätt, och det är nödvändigt att göra rätta val och utföra sina bästa prestationer.

Det man själv önskar nå är troligen inte det andra tänker på och önskar. Det är högst personligt: Du anar, att det finns ett större löfte någonstans i existensen, och det vill Du förverkliga. Det har inte något att göra med Gud – utan med Dina aningar.

Något stort är möjligt, men det kräver, att man siktar och når högt. Det gäller något, som känns större än världen, ger mening åt livet, något som kan vara ett fullständigt livsmotiv, en drivkraft och ett mål, som motiverar alla ansträngningar – och helt Din existens.

Måhända utpekar det en delvis riskfull väg till framtiden, men det är den rätta vägen, egentligen den självklara, den som uppfyller livets syfte för Dig.

Att ägna sig att nå det målet är värt nästan allt: Du ger ditt liv för att nå den värdiga tillvaron, Din rätta existens. Acceptera inte något lägre, slå bort kompromisserna, gå fram med kraft – och Du skapar det levnadsöde, som är Ditt. Det modet är livet värt.

Den libertarianska etiken

Vilket blir resultatet, om man mera i detalj utvecklar kraven på godhet (1) för att bedöma en person och dennes beteende under livet? Ett första krav är naturligtvis att personen har på basis av eget tänkande dvs rationella överväganden och slutsatser, byggt upp en egen livssyn och klara egna värderingar dvs har en egen själ, som i olika situationer medför definitiva och konsekventa val avseende ställningstaganden och handlande.

Individen accepterar inte längre att andra bestämmer för henne i viktiga frågor. Ofta var hon tidigare ingen riktig människa med full självständighet utan någon, som uttalade åsikter pga vanor, indoktrinerade värderingar och mentalt tvång stöttat av samhället.

Hon handlade nog ofta utan mål, som hade hennes verkliga intressen i centrum och med kraften, som inlärda låga krav ända från skolan medfört. I det nya samhället kan hon väl komma till samma slutsatser som andra beträffande olika frågeställningar, men det ska vara på grund av självständigt rationellt tänkande.

Sedan har hon valt livsmål lämpliga utifrån sina egenskaper och verkliga värderingar och intressen, och vilka i grunden är förenliga med hennes kapacitet och läggning.

Men den förändrade individen är generellt medveten om förutsättningarna för sina handlingar och deras konsekvenser och gör klara förnuftsmässiga val. Hennes ställningstaganden i egna och samhällsfrågor avspeglar konsekvent hennes valda värderingar, och hon tillåter inte andra att utan goda skäl påverka hennes val.

Hennes beteende är numera genomgående en mogen och vuxen människas, som utifrån för henne relevanta faktorer väljer en lämplig väg. Troligen har många numera individualister en varierande grad av avsmak för kollektivism. De visar konsekvent en mental självständighet och fasthet, vilken andra inte kan påverka utan övertygande förnuftsmässiga skäl.

Sådana personer visar en god kontroll av sina negativa känslor, som inte tillåts leda henne till oförnuftiga handlingar. Hennes allmänna fysiska agerande är således inte underkastat tillfälliga utbrott av känslor eller är i övrigt irrationellt.

Hon har helt enkelt full kontroll över sina handlingar. Och personen kan genom sitt yrkesarbete eller tillgångar, eventuellt tillsammans med sin partner, betala levnadskostnaderna för sig och familjen, och hon ställer samma krav på andra.

Nivån för hennes livsmål och därför hennes arbetsmål, som ju på kort och medellång sikt successivt ska uppfylla livsmålen, är hög och vanligen ambitiös. Målen är dock realistiska med hänsyn till hennes kreativa och arbetsmässiga potential, när hon anstränger sig ordentligt.

Hennes val av utbildning möjliggör för henne att nå sina syften och tillåter henne att utvecklas maximalt. Arbetsinsatsen och utnyttjandet av hennes förmågor ligger sedan under livet konsekvent i närheten av hennes fulla potential.

Den senare avser då främst utvecklingen av yrkesskickligheten och den kreativa förmågan inom det egna yrkesområdet, arten av hennes tänkande och hennes kontinuerliga arbetsinsatser.

De fortlöpande justeringarna av värderingar, mål och inriktning av karriären  sker med eftertanke. Personen har tillräcklig karaktär för att fortlöpande eliminera dåliga vanor, som tillfälligtvis kan förekomma. Sådana tillåts inte inkräkta på yrkesverksamheten. Tillräcklig hänsyn och tid ägnas generellt ansvaret för partner och barn och allmänt familjens behov.

Dessutom observeras och bedöms ansvaret för andra utanför familjen och insatser för att vidmakthålla eller nå ett gott samhälle. Vissa andra kriterier kan också vara av intresse men beaktas inte här. Naturligtvis krävs inte att individen visar utmärkta värden beträffande alla utnyttjade bedömningsgrunder.

Resultatet

Utifrån kriterierna för en god människa står det klart att personen ovan väl uppfyller den libertarianska etikens krav för att betecknas som god. Hon har under livet i de viktiga avseendena förverkligat sin potential. Det är det viktiga, och dessutom kan man – som en bonus – konstatera, att hon är föredömlig som samhällsmedborgare.

Hon bidrar ju genom arbetet med hela sin bredd, potential och kraft till samhällsutvecklingen och på ett eftersträvansvärt sätt. Hennes eventuellt unika kompetens kommer genom arbetet också andra till del.

Om hon var företagare kanske hon bereder arbetsmöjligheter för många personer, vilket hundrafalt kan överstiga prestationerna från människor, som inriktar sig på att ”hjälpa andra”.

Hennes förmåga kommer särskilt att få genomslag i ett gott samhälle, där miljoner blommor tillåts blomma och välfärd skapas i en takt, som socialistiska samhällsversioner aldrig kan nå.

Så, den person, som långsiktigt presterar det ovannämnda, är den som ska ses och respekteras som en god människa.

Den frihetliga människan, som utnyttjar sitt intellekt och kreativitet, är självständig andligt och materiellt, arbetar hårt och effektivt nära sin potential och bemöter övriga ovannämnda kriterier, uppfyller alltså utmärkt inte bara önskemålen från den frihetliga doktrinen.

Hon kvalificerar sig samtidigt som tillhörande en kategori, som kan betecknas som en av samhällets moraliskt mest högtstående.

Läs även:

• Den personliga kärnan i libertarianismen – Del 1
• Nya Dagbladet: Dan Ahlmark – Vilken godhet är viktigast?

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand (hemsida). Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp – dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.  Han arbetar idag som medborgarjournalist.