På 1970-talet var den stora faran en annalkande istid. Därefter var det stora hotet mot mänskligheten “global uppvärmningen”. Ett par år senare bytte det existentiella hotet namn till “klimatförändring” och nu har vi “kokande oceaner”! Vad är det som händer?
Fördelen med “klimatförändring” som ett retoriskt Damoklessvärd att hänga över mänskligheten, och som kräver en världsregeringen med diktatoriska befogenheter för att rädda planeten, är att det inte spelar någon roll åt vilket håll jordens medeltemperatur faktiskt vandrar, mot kallare tider eller varmare, klimatalarmisterna kommer ändå alltid att ha rätt.
1978 var narrativet som spreds i massmedia att världen var på väg mot en ny istid.
Den annalkande istiden
Al Gore: Därför har vi kokande oceaner!
Sedan kom IPCC och Al Gore, vars främsta bidrag till klimatalarmismen var dokumentären “An Inconvenient Truth” från 2006 och som varnade för en katastrofal global uppvärmning.
Något blev i alla fall hetare det året: Al Gore fick Nobelpriset och filmen kammade hem två Oscarstatyetter i Hollywood.
Sedan dess har Al Gores retorik blivit ännu hetare och han predikar i dag om “kokande oceaner”. Gore säger att koldioxiden som släpps ut varje dag motsvarar 600.000 Hiroshimabomber som exploderar varje dag och att det är koldioxiden som får haven att koka och främlingsfientligheten att växa. Vad händer om en miljard klimatflyktingar kommer?
Året efter Al Gores skräckvision “An Unconvenient Truth” exponerade den brittiska dokumentären år 2007 “The Great Global Warming Swindle” problemen med den powerpoint presentation Al Gores “An Unconvenient Truth” var baserad på.
Den faktor som mer än någon annan driver inte bara jordens medeltemperatur, utan temperaturen också på andra planeter i solsystemet, är solens aktivitet – och så har det varit de senaste 4,5 miljarder åren.