Från bröllop till ålderdom – Livet i Kina har många fina kvaliteter

Kina har ett förflutet både som ett högstående imperium och ett land med svåra perioder. Omvärlden har fortfarande svårt att förstå Kina och därför vill NewsVoice i en serie artiklar ge en nyanserad bild av livet i Kina, ett land som alltid varit en färgstark kultur. Karl Wang skriver om familjelivet i Kina i denna kulturkrönika. 

Text: Karl Wang

I det gamla kejserliga Kina, som var ett jordbruksland, kretsade livet helt kring familjen och byn. Allt arbete i jordbruket var manuellt. Därför var det en överlevnadsfråga att familjen hade en son som tog över jordbruket och försörjde de gamla. Det var Kinas äldreomsorg då.

Västpropagandan hävdar att flickebarn aborterades, vilket är lögn, för det fanns ingen möjlighet eller metod att bestämma könet före födseln.

”Marken ägdes kollektivt, inte individuellt, men ett visst stycke jord innehades och brukades av en familj. Byarna hade, och har det till denna dag, ett eget rättsväsende där beslut fattas genom majoritetsröstning.”

Då var 80% till 90% av befolkning analfabeter och levde i svår fattigdom. Medelåldern var 31 år. Det fanns 132 städer, 97.5% av befolkningen bodde på landet, 20% av barnen i Kina gick i skola, 1% på gymnasiet och 0.26% på universiteten. Det har verkligen ändrats sedan dess.

Idag finns det minst 687 städer, 4 storkommuner, där Chongqing med sina 32 miljoner  innevånare är en, 2 SAR (Special Administrative Regions), varav Hong Kong är en, 293 prefekturstäder, eller ungefär ”köpingar”, 388 länsstäder. Omkring 30 städer i Kina anses vara större i invånarantal än hela Sverige. Sverige har 133 städer (2020).

Familjer samarbetade och bytte barn med varandra

Problemet med att det behövdes in pojke i familjen för att ta över jordbruket löstes på två sätt. Kineserna använde en genuskalender, som används än idag, som visar sannolikheten för att få en pojke eller flicka beroende på vilken dag i månade befruktningen sker. Det förekom även att familjer helt enkelt bytte och adopterade barn mellan familjerna i byn.

En man jag känner var en av ”bytingarna” i byn. Hans biologiska familj hade flera pojkar, och hans fosterfamilj bara flickor. Man bytte alltså en flicka mot en pojke. Det var inga hemligheter. Han behöll sitt familjenamn, som han bär till denna dag, och behöll kontakten med sin biologiska familj.

Idag har han sju döttrar, och har fått en hel del press från de äldre i både sin egen släkt och sin frus släkt att han måste skaffa en pojke, vilket han blankt struntar i. Flickor är precis lika roliga och duktiga som pojkar, tycker han. Han blev miljardär efter att ha varit mycket framgångsrik med fastighetsutveckling.

Kvinnor som ”gifte ut sig”

Precis som i västvärden flyttar flickorna efter giftermålet i Kina till sin nya familj, men de behåller både sitt efternamn, flicknamn, och en nära kontakt med sin biologiska familj och gamla vänner från skoltiden. Därför var det så viktigt att få en pojke i familjen.

Om en kvinna gifter sig med en man som inte var medlem av byn, hon ”gifte ut sig”, som det heter, förlorade hon sin rätt till sin del av det kollektiva marken. Det skapar många konflikter i dagens Kina.

Om byn säljer mark till exempel kommunen, ett bolag eller staten för nya bostäder eller en motorväg, då hävdar dessa kvinnor att genom födslorätt de skall få sin del av köpeskillingen. Nationell lagstiftning ger dem viss rätt, men den traditionella byrätten hävdar ofta motsatsen, och beslutar ibland om motsatsen.

Busiga brällop öppna för alla religioner

Ett äktenskap var ett slags affärskontakt mellan familjerna och mellan de gifta och så är det till denna dag. Att skaffa barn innebar att de tog hand om de gamla på äldre dar. Familjerna tog stor hänsyn till de ungas egna önskemål om framtida partner, men i slutändan var det familjerna som bestämde.

Traditionellt finns ingen officiant vid ett kinesiskt bröllop, som en präst i väst. ”Bröllopet” börjar med olika hyss och spektakel, som att brudgummens kompisar rövar bort bruden, fysiskt, för att ”rädda” kompisen från äktenskapet, eller att brudens kompisar försöker gömma bruden för att på samma sätt rädda henne från mannen, eller att bruden demonstrativt låtsas att hon inte vill acceptera eller ens känna mannen. Slutresultatet är förstås alltid förutsägbart.

Det finns ändlösa historiska legender om vad som ska ingå vid ett bröllop. Den röda färgen är genomgående. Rött betyder lycka och framgång i Kina. En annan rolig ”tradition” är att bruden binder fast sin sko på låret efter ceremonin. ”Sko” 鞋 uttalas “xie” på kinesiska och det låter precis som 偕 som betyder ”harmoni”. Sen gäller det för mannen har hitta ”harmonin”. Förklaringar överflödiga.

Mannen skor kastas långt in under sängen, så han måste böja sig, buga sig, djupt för att hitta dem, och det ska bädda för ett harmoniskt äktenskap.

”Kärnan i bröllopet är att brudparet faller på knä och bugar sig för föräldrarna, utbyter en kopp te, och tackar föräldrarna för deras arbete med sitt barn, och föräldrarna svara på samma sätt med att godkänna och stödja äktenskapet och lova att hjälpa vid behov.”

Ceremonin ha ingen juridisk eller legal betydelse och alla ceremonier under alla eller ingen religion är välkomna. Kommer parterna från olika religioner har man två ceremonier, en för var religion och familj. För att inte missa något kan man sedan arrangera ett kyrkbröllop med vit klänning och frack. Dessutom ofta ytterligare en ceremoni med bara kompisarna, där de äldre inte får vara med. Synd att missa ett bra tillfälle att ha lite roligt.

Man ger ofta en hemgift, både i pengar och natura, som möbler, köksgeråd, vilket bruden ofelbart och omedelbart lägger belag på med stöd av sin mamma, eller till och med en bostad.

Kvinnan är chef i hemmet

Det är kvinnan som är chef i hemmet, men gör inte allt arbetet. Det delegeras effektivt till mannen, släktingar eller barnen, men det är hon som är ansvarig för äktenskapet, hemmet och hushållet.

Män skojar med att de bara är inventarier, vars värdering för dagen beror på deras tidigare insatser med disken eller att golvet är rent och på hennes humör.

Den gamla traditionen att föräldrarna ”sålde” döttrar, alltså ställde krav på en hemgift i pengar med ett bestämt begärt belopp för att tillåta giftermålet, är sedan länge borta och numera kriminaliserat i lagen.

Den legala delen av ett äktenskap är att paret går till ett kontor och registrerar äktenskapet. Det är precis lika romantiskt som att registrera en bil. Paret får ett formulär, ett kontrakt, att fylla i och underteckna det med en signatur och ett tumavtryck. Först då är de legat gifta.

Båda får var sitt äktenskapspass, ett dokument med röda pärmar och en rad lagar träder i kraft och med registreringen.

Vissa skyldigheter kan de avtalas bort genom ett personligt kontrakt, som vi i Sverige kallar för äktenskapsförord. Andra saker är tvingande, som att parterna har skyldigheter mot varandra, som att dela på allt arbete lika i hemmet, inklusive arbete med barnen, disk och städning, försörja den andre parten.

Det gäller både mannen och kvinnan lika, skyldighet att försörja föräldrar och de äldre likväl som skyldighet att försörja barnen. Där gäller även en skyldighet att hålla kontakten, speciellt med de äldre. Weixin-WeChat fyller en viktig funktion här.

Europeisk man förlorade kontrollen i kinesiskt äktenskap

Traditionellt är det alltså kvinnan som har ansvaret för hemmet och familjen,och där är hennes ord lag. En gång flyttade en europeisk man till Kina på ett yrkesuppdrag och blixtförälskade sig i en lokal flicka. Snart blev det bröllop och de hade inte ens fått av sig bröllopsstassen förrän hon förklarade att detta skulle bli ett kinesiskt traditionellt äktenskap.

Det betydde att han skulle lämna över sin månadslön till henne. Han skulle få fickpengar och hon skulle sköta ekonomin, vilket är det normala i Kina. Han stod som fallen från skyarna. Vad hade han nu satt foten i?

Omkring 30 år passerade, barnen kom och flög. Han berättade för en barndomsvän om sitt liv:

”Egentligen är det ganska bra. Allt diskuteras, hon sköter allt och jag har inga bekymmer. Inget har någonsin fattats mig, inklusive en kall öl i skafferiet när andan faller på.”

Man dömdes till fängelse i tre år för att han inte tog hand om sina gamla föräldrar

Familjeåtaganden är strikt tvingande. Förra året, 2023, anmälde ett samhälle en man till polisen för att han inte tog hand om sina föräldrar. Han besökte och försörjde dem inte. De bodde på en annan ort än mannen och hans familj.

Polisen kom och talade med mannen, men han stenhårt vägrade att ändra sig utan hävdade att han nu hade egen familj och tänkte varken umgås eller försörja sina gamla. Han åtalades för brott och försumlighet, och dömde till tre års fängelse.

Samboende för flera generationer fortfarande vanligt men familjelivet förändras i Kina

I det gamla Kina levde flera generationer i samma bostad och hushåll. Hushållet var matriarkaliskt. Så kan det vara fortfarande. Allt oftare vill dock de unga ha en egen bostad, men familjerna håller fortfarande hårt ihop. De äldre passar barnen och modern fortsätter att laga maten till båda generationerna, även om de bor åtskilda, men på samma ort.

Detta gamla samhällssystemet håller alltmer på att dö ut. De yngre kan flytta till en annan ort, för jobbet. Barnpassning, dagis, sköts alltmer genom att den äldre generationen i byn, eller idag i grindstaden. Familjer går samman och oavlönade organiserar ett dagis. Kommunen tillhandahåller lokaler, som regel gratis.

Förr, och i viss utsträckning fortfarande, gifte sig kvinnan redan i tonåren med en betydligt äldre man, med ett respekterat yrke och en stabil ekonomi. Det ändras nu, när även kvinnorna först vill skaffa sig en utbildning, etablera sig i ett yrke, och spara ihop till ett grundkapital, innan de bildar familj. Det är därför barnafödandet blivit så lågt just nu i Kina.

Istället för att bilda familj, under uppmaning och ofta påtryckningar från de äldre, vid omkring 18 års ålder, väntar både kvinna och mannen numera till omkring 28-årsåldern. Det har alltså nu blivit ett nationellt ”gap” i barnafödandet. Kostnaderna för att skaffa barn har även stigit kraftigt.

I Kina har det länge varit 50/50 på universiteten. Det som i Sverige kallas civilingenjör är Kinas toppyrke med mycket god marginal, och för att säkra en bra karriär fordras ingenjörsexamen, även hos de som siktar på andra karriärer, som i politik eller som ämbetsmän.

Livet i Kina för de äldre förändras

När det gäller den äldre generationen skapades dagens samhälle utifrån gårdagens samhälle. Det betyder många änkor idag, eftersom mannen nästan alltid var betydligt äldre i äktenskapen. Dessa änkor är skuldfria och bor i en tre- eller fyrarumsbostad, alltså betydligt större än de behöver.

En del bjuder in andra äldre som hyr in sig med var sitt eget rum och det hela fungerar som ett äldreboende.

Regeringen har svarat på det genom att uppmana till att bygga lokala pensionärsbostäder. De är små, kanske 40 kvadratmeter, och byn,eller grindstaden, har äldreservice. De gamla kan på så vis stanna i sina hemkommuner, och fortsätta att umgås med gamla vänner.

”De yngre hjälper till med de äldre om det behövs, och det är bara att ringa på olika service, som att beställa mat, städning, reparationer, eller sjukvård på Weixin-WeChat. Man får betala för det är inte helt gratis, men det är subventionerat och billigt.”

Man säljer alltså den gamla bostaden och köper pensionärsbostad, som regel kostar den betydligt mindre än hälften av en vanlig bostad. Pensionären frigör kapital från den gamla bostaden.

Distanshälsa och äldreomsorg

Hälsan kan övervakas på distans med mobilen och 5G. Det finns en lokal hälsomottagning med sjukvårdskunnig personal som kan ingripa om det behövs, kanske med distansråd från en läkare. På så sätt undviker man den svenska högkostnadsmodellen med vårdhem och anställd heltidspersonal.

Kina arbetar intensivt med förbyggande hälsovård med Traditional Chinese Medicine (TCM) och det gör att ”vård” i ordets rätta betydelse inte krävs i någon större utsträckning. De äldre är normalt fullt aktiva till sin sista dag.

Äldreomsorgen i Kina har alltså tagit en helt annan riktning än i Sverige. Man delar inte ut bidrag, men alla pensionärer får ett slags plastkort, som man kan ta ut gratis läkemedel på.

Mitt boende i bergen

Jag har köpt en pensionärsbostad själv i ett område jag trivs i, långt upp i bergen vid en nationalpark. Man äger bostaden och har lagfart på den, precis om på en villa eller tomt i Sverige. På en lokal restaurang, för endast boende, kan man få ett gott mål mat för tio kronor.

”Det finns alltså ingen hyra, men man betalar en avgift för att täcka gemensamma kostnader, som hissar, gatubelysning, avskräde eller renhållning. Den är på 60 kronor per månad för mig.”

Dessutom är det fritt fram att plocka svamp, bär, frukt eller annat ätbart i nationalparken, och det finns gott om sådant. Det finns bland annat kinesiska krusbär, som även kallas Kiwifrukt. Andra innevånare går ut i skogen och plockar och säljer det för en billig penning till andra i byn. Man kan skapa sin egen grönsak odling. Det kostar ingenting.

Livet i Kina kan inspirera svenskar och det svenska samhällssystemet på många sätt.

Text: Karl Wang, läs mer av Wang

Referenser

• South Chinese Morning Post: Lie of the land: China’s rural women struggle for land rights in the courts, despite legal protections
• Your Chinese Astrology: Baby gender predictor
• Dream Wedding: 5 Things to know about Chinese Traditional Wedding Customary
• The Knot: 15 Traditions Commonly Seen in Chinese Wedding Celebrations
• Chinese Wedding Guide: hemsida