Nu skall vi blandas hej å hå. ingen skall slippa undan mångkulturens baksidor mer än politikerna själva som orsakat landets moras från norr till söder i Sverige.
Jag hoppas innerligt att de 30-tal lägenheter som finns i Gamla Linköping inte skall utsättas för förturer. Utan att alla som vill flytta hit vackert får ställa sig i en 10-15 årig kö, med 200 kr i avgift varje år.
Tvångsförflyttning av elever har politiker redan genomfört och det uttjatade brobyggandet har praktiskt förverkligats mellan Rinkeby och Ursvik, trots Ursviksbornas protester.
Tjatet om fler fritidsgårdar tycks ha lagt sig, men skattemiljarder töms ännu över förortens självvalda utanförskap, där ovilja till att assimileras med värdlandet frodas ju fler som kommer.
Numera krävs vilja till kunskap för skötsamhet och trevligt bemötande i möten med andra. Under min barndom på 50-talet kom både Luther och Jantelag med modersmjölken, men nu behövs utbildning i uppförande och stil, vilket underlättar alla möten.
Dessa levnadsregler återfinns redan i Havamal som är en av dikterna i Den poetiska Eddan. troligen från 900-talet. Där talas det om mannavett och att människa är människans möte.
Migranter uppfödda i respekt- och hävdelsekultur har mycket lite av denna vara och någon bättring är svårt att skönja med deras rätt att bevara deras egen kultur med traditioner, som går på tvärs mot värdlandets egna enligt proposition 1975:26.
Umeå 1975
Jag återger en erfarenhet från 70-talet, som säger mycket om segregationen. Allt handlar att ta seden dit man kommer, sköta sig och inte tro att man är herre på täppan.
Det röda universitetets kårordförande (min dåvarande sambo) med studenter visade stort engagemang för att skaffa en bostad åt en romsk familj. Det bar sig inte bättre än att familjen fick en lägenhet under vår på Carlshem.
Därefter blev alla mina fördomar om romskt levnadssätt uppfyllda med råge och vårt engagemang dalade snabbt. Efter en tid fick de flytta och vi med övriga grannar kunde pusta ut.
Därefter flyttade en flyktingfamilj in, ett medelålders par som hade lyckats fly från diktaturen i Chile. Det var en av Allendes ministrar. Paret var ett under av skötsamhet och artighet mot alla grannar.
Jag minns att han hjälpte mig med barnvagnen i uppförsbacken hem från Ålidhems centrum och sorgen var stor i hela huset, när de sedan flyttade söderut.
För de läsare som glömt: Den 11 september 1973 störtades den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende av den chilenska militären, under ledning av Augusto Pinochet. Efter militärkuppen följde 17 år av militärdiktatur då tiotusentals politiskt och fackligt aktiva förföljdes, torterades, avrättades eller försvann.
Vilket land som låg bakom behöver jag knappast nämna.
Mångkulturens baksidor
I denna privata erfarenhet finns en viktig förklaring till politikers blindhet inför mångkulturens baksidor. De har i sin vardag aldrig stött på dem. De umgås bara med likasinnade.
Personer de möter med annan hemvist är det översta skicket från andra länder, ofta med utbildning och gott uppförande, de kan cocktail-pratets regler med behagligt small talk under kristallkronors minglande.
Verklighetens folk möter politikerna sällan och absolut inte förortens folk i vardagen, de finns bara med i SVT:s debattprogram iklädda offerkoftor när det skyller den eskalerande brottsligheten på samhället och runt eliten vimlar det av karriärtörstiga ja-sägare och överbetalda konsulter och talskrivare, som en tjänstvillig statsmedia gärna saluför.
Men som sagts, nu skall alla blandas för det mångkulturella Sverige ska trots Bagdad förvandlingen segra.
Trots tidigare otaliga misslyckade försök med blandat boende.
Så här står det i socialdemokraternas bedrövligt pinsamma analys:
”Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.”
Kommuners uppköp av villor i skötsamma områden till familjer från ”medeltida” kultur har snabbt ökat white flight. Vilket det finns flertalet forskningsstudier som bevisar, som en doktorsavhandling från Linköpings universitet 2021:
Alex Giménez de La Pradas ”Local social exposure and inter-neighborhood mobility” – har undersökt den majoritetssvenska ”toleranströskeln” för när den s k white flight-effekten inträder, dvs kort och gott när infödda majoritetssvenskar väljer att flytta från ett bostadsområde (respektive sannolikt också väljer att undvika att flytta ett visst område – d v s den s k white avoidance-effekten).
Här låg effekten på 5-10 % av inflyttade med utom europisk etnicitet, andra studier visar på lägre siffror som 3-4 %.
Ingen behöver tvivla på denna redovisning som kommer från Tobias Hübinette.
Ofta finns en inlindad skamstämpel i redovisningen, givetvis riktad mot de elaka svenskarna som bara ser mångkulturens baksidor och inte förstår dess välsignelser.
Ni har väl hört tramset om mångfald som berikar och enfald som förtvinar från talarstolen eller från medias snyftreportage. Men, när det handlar om avancerad brottslighet då är alla invandrare minsann svenskar. Då har skamstämpeln ersatts av bortförklaringar och offerkoftor.
Och sedan har vi globalisters storfavorit angående folkutbytet, vår Ylva Johansson som nu riktig är på G.
Fria Tider rapporterade den 14 januari att vår socialdemokratiska EU-kommissionären tog bladet från munnen och förklarade tydligt vad planen är: att ersätta Europas ursprungsbefolkningar med invandrare från andra delar av världen.
”De europeiska folken måste ersättas med utlänningar, slog EU-kommissionären Ylva Johansson (S) fast under ett möte i Aten den 8 januari i år. Om vi inte öppnar upp för ännu fler utlänningar kommer vi svälta ihjäl, menade hon också.”
Det hon inte säger är att icke integreringsbara invandrare är bidragstärande under sin återstående levnad, men det är det som är meningen. För då måste värdländer låna mer till deras försörjning, som ökar bankernas ränteintäkter. Splittring och söndring av nationen kommer på köpet.
Att människor vill bo med likasinnade finns i folkets minnesbank genom historien, med undantag av våra kompletta dumstrutar till riksdagens politiker. Deras eget beteende med bostadssegregation fastnar inte i deras hjärnkontor. Där finns bara egen karriär och förmåner inlindat i det lika värdet.
Så vem vet vilken granne du får i morgon?
Text: Harriet Larsson Linköping, #mångkulturens baksidor