Alexander Senkevich presenterar revolutionerande partikelaccelerator för resor utanför solsystemet

publicerad 16 mars 2024
- Kristoffer Hell
Fiktiv planet vid stjärnan Proxima Centauri
Fiktiv planet vid stjärnan Proxima Centauri.

Den ryske uppfinnaren Alexander Senkevich har utvecklat och patenterat en ny typ av motor för rymdfart. Det rör sig om en linjär partikelaccelerator kapabel att accelerera upp en rymdfarkost till nära ljusets hastighet.

Beräkningar indikerar att en resa till solsystemets närmsta granne, stjärnan Proxima Centauri på 4,2 ljusårs avstånd, kan genomföras på mellan 10 till 15 år med Senkevich partikelmotor. Med den amerikanska rymdfartsstyrelsen NASA:s nuvarande teknik skulle samma resa ta ca 75.000 år.

Motorns driftprincip är att acceleratorn blåser ut partiklar som färdas med ljusets hastighet, vilket resulterar i en långsam acceleration av farkosten upp till nära ljusets hastighet varefter utblåset riktas om mot målet för resan och farkosten inleder en lika långa inbromsning.

Den ryska acceleratorn behöver vara tre kilometer lång och monteras i hopp i rymden i omloppsbana runt jorden.

Alexander Senkevich har utvecklat en partikelaccelerator för intestellära resor.
Alexander Senkevich har utvecklat en partikelaccelerator för intestellära resor.

 

Källa och referens

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

  • Klar som korvspad, den där partikelgeneration, och för tydlighetens skull på ryska också, perfekt 🙂

    Vi talar hela om framdrift, vilket är en smula paradoxalt då vi redan far fram, solsystemet rör sig likt en skruvkork:

    https://entityart-co-uk.translate.goog/wp-content/uploads/2021/10/solar-system-planets-following-sun-in-vortices-1.gif?_x_tr_sl=en&_x_tr_tl=sv&_x_tr_hl=sv&_x_tr_pto=wapp&_x_tr_sch=http

    Det vi skulle göra istället är att lista ut hur vi står still. Låt universum röra sig bäst det vill så länge vi står still, då snackar vi rymdresor utan att förbruka energi alls.

  • Suveränt!

    Då behöver de bara slå in koordinaterna, räkna ut en spikrak bana mellan alla himmlakroppar i ett universum i rörelse under tio års tid. Och så ge sig iväg.

    Lycka till!

    Själv är jag glad om jag orkar ta bort blötsnön från senaste snöovädret så jag tar mig fram till vägen.

    • Ja då blev allt glasklart!

      Specielt för alla oss Putinister som ju förstår vad jag får förmoda är avancerade tekniska termer på ryska?

  • Andra civilisationer har en teknik som vissa börja fundera runt, nämligen direkttransport med en fördröjning runt sekunder för transport mellan galaxer.
    Hur vet jag det? Jag har tillsammans med andra fått prova det. Jag beskriva känslan av att utsättas för det, i detalj. Du kan transportera vad som helst
    till en annan plats, ett annat universum på bråkdelen av en sekund.
    I grunden bottnar det i insikten om att Allt är Ett. Dit har jordefolket en bra bit kvar. De tänker fortfarande i termer av stenar och hammare.
    För länge sedan såg jag en natt en farkost komma lågt över trädtopparna med en lång lysande svans bakom sig, inte som en jetmotor, mera som statisk elektricitet. Det som fascinerade var att medan den sakta rörde sig över trädtoppar så plötsligt upphörde den att finnas medan dess svans av joner
    tunnade ut mot punkten där den försvann.

    • ” Jag har tillsammans med andra fått prova det. Jag beskriva känslan av att utsättas för det i detalj”.

      Var ligger denna nöjespark? Vem var det som bjöd på åkturen?

  • Eftersom uppfinnaren tänker sig att fånga in bakgrundsgasen på vägen kommer den gasen samtidigt att ge upphov till en stark bromskraft.
    Om man vill ta bort bromsverkan bör farkosten utformas med spetsig kilform så att bakgrundsgasens väteatomer studsar bort med så liten vinkelavvikelse som möjligt. Men då kan man inte samtidigt fånga upp gasen
    Jag misstänker att de som framfört kritik i Ryssland har påpekat detta.
    För alla realistiska metoder krävs att man medför bränslet från starten eller har depåer på vägen. Men man vill helst inte behöva tappa fart när man tankar så det finns problem.

      • Ryssland har både fungerande ramjets och scramjets men jag är inte insatt
        Så jag googlade
        Båda är airbreathing men i ramjet måste luften sakta ner till subsonisk för förbränningen medan i scramjet förbränningen sker i överljudshastighet
        De ryska supersoniska faller väl ballistiskt tills de kommer ner till högre tryck.
        Med den beskrivningen verkar inte någondera vara av intresse för rymdfärder

  • Lämna ett svar